En fråga vi får ibland är: Vad gör egentligen anhörigteamet?
När konfrontationerna avslutas och alla åker hem
börjar mitt arbete, efterarbetet.
Jag kontaktar de närstående som vi kan identifiera och nå. Målet är att de ska få information om vad som har hänt innan publiceringen sker. Det är inte alltid möjligt att hitta de anhöriga, men vi gör alltid ett seriöst försök.
När vi talar om anhöriga menar vi främst den närmaste kretsen – make, maka eller sambo. Om personen har gemensamma barn med en tidigare partner försöker vi ibland även nå den personen. Däremot kontaktar vi normalt inte föräldrar, syskon eller andra släktingar på eget initiativ.
När den första kontakten är tagen gör jag en bedömning av vilket stöd familjen behöver. Vissa tackar nej till hjälp, medan andra önskar ett omfattande stöd. Därefter matchar jag familjen med den eller de personer i anhörigteamet som har bäst kompetens för just deras situation.
Inledningsvis erbjuds tre samtal på 45 minuter till var och en som behöver samtal. I vissa fall behövs mer, i andra behövs mindre. I teamet finns personer med olika erfarenheter och professioner – bland annat psykiater, kuratorer, professionella samtalsterapeuter, samtalsstödjare och personer med lång erfarenhet av suicidprevention. På så sätt kan stödet anpassas efter varje familjs behov.
I många fall håller jag gemensamma familjesamtal, men det kan också bli enskilda samtal. En familj kan bestå av många människor som påverkas – partner, före detta partner, barn, föräldrar, syskon och ibland även andra närstående. Det innebär att stödet ibland omfattar betydligt fler personer än man först kan tro.
Jag brinner för det här arbetet. Målet är inte att tala om för människor hur de ska känna, utan att ge dem verktyg för att hantera en situation som för många innebär att hela tillvaron rasar. Att få veta att den man lever med, eller står nära, har en sexuell dragning till barn eller har sökt kontakt med barn är ett enormt trauma som väcker frågor, sorg, ilska och skuld.
I vissa fall hjälper vi också den konfronterade personen att hitta rätt inom vården. Det handlar inte om att ursäkta handlingarna, utan om att minska risken för nya övergrepp. För många anhöriga kan det dessutom vara en viktig del av läkningen att veta att personen tar ansvar och söker professionell hjälp för att förhindra att något liknande händer igen.
Alla som ingår i anhörigteamet arbetar helt ideellt, pro bono. De bidrar med sin tid, sin kompetens och sitt engagemang därför att de vet hur avgörande rätt stöd kan vara för en familj som plötsligt kastas in i en livskris.
Det här är ett omfattande arbete som sällan syns utåt. De flesta ser konfrontationen och publiceringen. Betydligt färre ser alla telefonsamtal, stödsamtal och det långsiktiga arbete som pågår bakom kulisserna för att hjälpa de människor som blivit sekundära offer för en närståendes svek.
