Det finns få myter som upprepas lika ofta i debatten om Dumpen som påståendet att vi “förstör familjer”. Kritiker och media återkommer gång på gång till samma berättelse: barnen blir mobbade, familjer fryses ut och anhöriga lämnas ensamma i kaoset efter en publicering.
Problemet är bara att väldigt få av dem som uttalar sig faktiskt verkar veta hur verkligheten ser ut efter våra konfrontationer.
Vi närmar oss nu 780 publicerade konfrontationer. Det innebär att vi under fem års tid följt hundratals familjer genom exakt de situationer som våra kritiker påstår sig förstå bättre än vi själva gör.
Och bilden är betydligt mer nyanserad än vad som brukar beskrivas i debatten.
Det första som nästan aldrig nämns är att Dumpen sedan länge har en anhöriggrupp bestående av bland annat psykiater, kurator, samtalsstödjare, samtalsterapeut, samordnare och socialpedagog. Gruppen tar kontakt med familjer och erbjuder stöd efter publiceringarna. Alla vill inte ha hjälp, vilket naturligtvis måste respekteras, men många tackar ja och får stöd både praktiskt och emotionellt.
Det kan handla om allt från samtalsstöd till hjälp med att skydda familjens integritet på nätet genom att låsa sociala medier och minska risken för påhopp.
Det här hör man däremot sällan i media.
Där målas ofta en bild upp av att Dumpen bara publicerar och sedan lämnar familjerna åt sitt öde. Den bilden stämmer helt enkelt inte med verkligheten.
Tvärtom ser vi ofta att människor runt familjerna sluter upp. Grannar erbjuder hjälp. Vänner stöttar. Släktingar finns där. Många familjer beskriver att de fått ett starkare nätverk omkring sig än de hade innan.
Även påståendet att barnen systematiskt skulle bli mobbade i skolan återkommer ständigt i debatten. Självklart kan situationerna vara jobbiga och känsliga, men skolor har idag rutiner och krisstöd för att hantera svåra händelser. Vi har dessutom ofta kontakt med skolor och följer upp hur situationerna utvecklas.
Den bild som ibland presenteras i tv-soffor och ledartexter – där familjer sägs bli fullständigt socialt utstötta – är helt enkelt inte den verklighet vi möter.
Det betyder inte att allt blir enkelt. Självklart påverkas familjer när en pappa, make eller partner avslöjas med att söka sexuella kontakter med barn. Det vore märkligt annars. Men ansvaret för den situationen ligger inte hos dem som avslöjar handlingarna, utan hos den vuxne person som valt att utföra dem.
Och där hamnar debatten ofta fel.
Fokus flyttas från handlingen till konsekvensen av att bli avslöjad. Från barnens utsatthet till förövarens sociala konsekvenser.
När någon förlorar sitt arbete efter att ha sexchattat med vad personen tror är barn under arbetstid framställs det ibland som att Dumpen förstört personens liv. Men arbetsgivare fattar egna beslut utifrån vad de anser är förenligt med deras verksamhet och arbetsmiljö. Det är inte särskilt konstigt att sådana handlingar får konsekvenser.
När någon blir kvar på sitt arbete efter en publicering men upplever dålig stämning bland kollegorna framställs det ibland som ännu ett exempel på att Dumpen “förstör liv”.
Men människor reagerar naturligt när de får veta att en arbetskamrat suttit och sexchattat med vad han trott varit barn. Om någon beter sig fullständigt olämpligt på en arbetsplats påverkar det självklart relationerna till omgivningen.
Det är ungefär som om någon skulle sätta sig och skita mitt i fruktkorgen i lunchrummet– då handlar reaktionen från kollegorna knappast om att arbetsplatsen är elak, utan om att vissa handlingar får konsekvenser för hur människor ser på dig.
Samma sak gäller relationer. Vissa familjer går isär efter publicering. Andra gör det inte. Många partners väljer att stanna kvar. Många väljer att lämna. Och vi har också mött många personer som tackat oss efteråt eftersom de anser att de fått veta sanningen om någon de levt med.
Det som blir märkligt i debatten är när vissa debattörer uttalar sig tvärsäkert om konsekvenser de själva aldrig följt upp.
Vi har snart 780 konfrontationer bakom oss.
Det innebär att vi faktiskt vet ganska mycket om hur verkligheten ser ut efteråt.
