Den 1/4 träder den nya lagstiftningen i kraft. Den har redan fått ett smeknamn i debatten: ”Lex Dumpen”.
Frågan många ställer sig är enkel: Kommer vi egentligen att märka någon skillnad?
Det är lätt att skriva nya lagar. Det är betydligt svårare att få dem att fungera i verkligheten.
I korta drag innebär lagändringen att polisen får större möjligheter att arbeta mer offensivt mot personer som söker barn i sexuellt syfte på nätet. Metoder som tidigare varit juridiskt svåra att använda – där polisen själva går in i chattar och utger sig för att vara barn – ska nu kunna användas i större utsträckning.
Med andra ord: polisen ska kunna arbeta mer på det sätt som vi på Dumpen har visat är möjligt.
Det är i grunden något positivt. Men samtidigt väcker det en rad frågor. Har polisen resurserna som krävs? Att arbeta med den här typen av brott är inte något man gör på en kafferast. Det kräver tid, personal, teknisk kompetens och en uthållighet som få andra brottstyper kräver. Den som jagar personer som söker barn på nätet måste ofta sitta timme efter timme i chattar, följa spår, bygga förtroende och samla bevis. Det är tidskrävande. Det är mentalt tungt. Och det kräver en organisation som är beredd att prioritera arbetet.
Sedan finns nästa fråga: hur kommer lagen att tolkas? Svensk rättspraxis är ofta försiktig när nya verktyg införs. Domstolar ska pröva gränserna. Åklagare ska våga fatta beslut. Polisen ska känna sig trygg i att metoderna håller juridiskt. Om alla dessa delar inte fungerar tillsammans riskerar lagen att bli just det många lagar tyvärr blir: en bra idé på papper – men tandlös i praktiken. Brottsprovokation är ett känsligt ord i Sverige.
Men när det handlar om några av de grövsta brott som finns – sexuella övergrepp mot barn – är det svårt att se varför samhället inte skulle använda alla lagliga verktyg som finns. Förövarna letar aktivt efter barn. De sitter redan i chattarummen. De tar själva första steget. Att då låta polisen möta dem där är inte ett rättsproblem. Det är ett skydd för barn.
Men lagen kommer inte fungera av sig själv. Den kräver också åklagare som är beredda att vara med i matchen och godkänna de metoder som lagen faktiskt öppnar för. Utan den delen riskerar även denna reform att fastna i skrivbordslådor och utredningar.
Vi på Dumpen välkomnar den nya lagen. Om den används rätt kan den bli ett viktigt verktyg i arbetet mot personer som söker barn i sexuellt syfte på nätet. Samtidigt kommer den inte att lösa problemet över en natt.
Vi kommer därför fortsätta vårt arbete precis som tidigare. Vi kommer fortsätta vara transparenta. Vi kommer fortsätta dokumentera. Och vi kommer fortsätta bistå polis och myndigheter med den information vi sitter på.
För verkligheten är enkel. Att stå och skandera “låt myndigheterna sköta det” hjälper inga barn som just nu sitter på sina rum och chattar med vuxna män som vill utnyttja dem. Barnen behöver fler som agerar – inte färre.
Om den nya lagen innebär att polisen får en större verktygslåda är det något vi bara kan välkomna. Jakten på förövare kräver alla resurser samhället kan mobilisera.
Den nya lagen är ett steg på vägen. Men det är just det – ett steg. Det krävs många fler förändringar innan vi kan säga att samhället verkligen står på barnens sida.
Och vi på Dumpen tänker fortsätta gå den vägen.
Hela vägen.
För barnens skull.
