När fiskarna kliver ur chatten och in i verkligheten

I helgen samlade vi några av Dumpens storfiskare i Stockholm. De som till vardags sitter bakom skärmar, i kök, på lunchraster, sena kvällar och tidiga morgnar – och chattar med män som tror att de skriver med barn.

Det blev en helg där allvaret fick samsas med skratt.

För låt oss vara ärliga – det här är människor som dagligen kliver ner i rätt mörka digitala källare. De läser sådant som ingen egentligen borde behöva läsa. De håller masken när vuxna män leder in konversationer på sexuella spår med vad de tror är en minderårig. De bokar möten. De får nakenbilder skickade till sig. De blir utsatta för manipulation, hot, desperation och ibland rena bekännelser.

Och sen ska man gå upp morgonen efter och lämna barnen på förskolan eller åka till jobbet som vanligt.

Så ja – då behövs det en karaoke där Jag går och fiskar fullständigt massakreras av ett gäng entusiastiska men tonmässigt utmanade fiskare.

Helgen bjöd också på Bodyflight där de modigaste kastade sig in i en vindtunnel och simulerade fallskärmshoppning. Själv avstod jag. Höjdhopp i all ära – men att frivilligt kasta sig ut i något som liknar ett kontrollerat fall är tydligen där gränsen går. 

Man kan ha världsrekord i att ta sig över ribban och ändå få svettiga handflator av en fläkt på steroider. 

Dessutom slapp jag som min kollega och medgrundare till Dumpen helt missa alla instruktioner hur man tar sig ur tunneln efter avslutad flygning och istället slungas ut ur tunneln som en säck tvätt.

Vi fick även besök av en trollkarl på hotellet som lurade de flesta till månen och tillbaka. Vilket i och för sig är imponerande – men ändå ingenting jämfört med de illusioner våra gäddor försöker dra när vi konfronterar dem.

“Det var första gången.”

“Jag trodde hon var 15.”

“Jag ville bara prata.”

“Jag skulle bara hjälpa henne.”

Tryck på paus där.

För det mest speciella med helgen var kanske att flera av fiskarna – som annars bara möter dessa män via tangentbordet – nu fick vara med vid konfrontationer. Två gäddor som fiskades upp under fredagen fick plötsligt ett ansikte. En röst. En kropp som stod där i verkligheten och försökte förklara bort varför de bokat möte med ett barn.

Det blir något annat då.

Bakom varje chatt finns en verklig person som är beredd att gå från ord till handling. Och bakom varje fiskekonto finns en volontär som valt att använda sin fritid till att försöka stoppa det innan det händer.

Många av våra fiskare har haft daglig kontakt med varandra i månader – ibland år – utan att någonsin ha träffats i verkligheten. I helgen fick de äntligen göra det. Och det var underbart att se hur snabbt ett gäng människor från helt olika bakgrunder hittar varandra när de drivs av samma sak:

Att barn inte ska behöva möta de här männen på riktigt.

Utan våra fiskare hade Dumpen inte fungerat. Punkt.

De är första linjen. De är tålamodet. De är magkänslan som säger att något är fel. De är de som sitter kvar när det blir obehagligt. Och de är de som – efter att ha läst det värsta internet har att erbjuda – ändå orkar dyka upp på en middag, skratta åt en trollkarl och sjunga falskt tillsammans.

På måndag är de tillbaka i chatten igen.

Och tyvärr – det är gäddorna också.