Inte att skydda barn – utan att sitta i morgonsoffor och paneler eller påstå sig att vara allvetare och prata om de som försöker skydda barn.
Varje gång Dumpen nämns i media verkar det som att redaktionerna tävlar i vem som snabbast kan ringa in en expert, en proffstyckare, en “debattör”, en jurist som inte läst materialet eller en opinionsbildare som aldrig varit inne på vår sida – men som ändå med tvärsäker stämma kan förklara för svenska folket hur fel vi har.
Och märkligt nog är mantrat nästan alltid detsamma:
“Dumpen hänger ut oskyldiga.”
Oskyldiga?
Låt oss ta det här en gång för alla – eftersom det uppenbarligen behöver upprepas oftare än väderleksrapporten.
Dumpen är inte en rättskipande myndighet.
Vi dömer ingen.
Vi utdelar inga straff.
Vi är – och har alltid varit – en barnrättsorganisation som dokumenterar vad vuxna människor själva väljer att göra när de tror att de har kontakt med ett barn i sexuellt syfte.
När en vuxen man:
• inleder en sexuell konversation med vad han uppfattar som ett barn
• fortsätter den trots upprepade chanser att avbryta
• föreslår eller accepterar ett fysiskt möte
• bestämmer tid och plats
• och sedan dyker upp
…då publicerar vi:
1.Chatten – alltså vad han själv har skrivit
2.Det fysiska mötet
3. Eventuella tidigare domar
Så vad exakt är det “oskyldiga” i det? Vi återberättar ju bara verkligheten.
Det är inte vi som leder in chatten i sexuella banor.
Det är oftast gäddan som föreslår mötet.
Det är inte vi som pressar gäddan till att sätta sig i bilen och kör dit.
Och det är definitivt inte vi som springer från platsen när verkligheten hinner ikapp.
Ändå sitter dessa förståsigpåare – ofta samma återkommande ansikten som aldrig kritiserar det faktum att endast en bråkdel av sexualbrotten mot barn leder till fällande dom – och slänger ur sig påståenden som inte bara är felaktiga, utan direkt osanna.
“Risk för att oskyldiga hängs ut.”
Vi publicerar det som sker. Punkt.
Det finns ingen publicering utan ett fysiskt möte om inte polisen redan gripit in och tagit omhand om personen.
Det finns inget möte utan en överenskommelse.
Och det finns ingen överenskommelse utan en chatt.
Det här är inte tyckande.
Det här är dokumentation.
Kritik är en självklar del av ett öppet samhälle – och vi välkomnar den.
Men om svensk media nu prompt ska fylla morgonsofforna med experter som vill diskutera vårt arbete, kan vi åtminstone ställa ett minimikrav:
Läs materialet först. En expert skall kanske ställa sig frågan om han själv skulle acceptera att en vuxen skriver sexuellt till expertens egna barn.
För just nu framstår det allt oftare som att det inte är barnens utsatthet som är det stora problemet i studion – utan att någon har mage att visa vad vuxna män gör när de tror att ingen ser.
Kritisera oss gärna.
Men håll er till fakta.
Bra med dina krönikor Patrik!
Förstår inte hur man ens kan försöka hitta argument mot er verksamhet. Tycker att ert resultat är mer än tillräckligt argument för att detta är något samhället desperat behöver. Varför ska vi vara på snuskgubbars sida, de gör detta mot sig själva.
Bra skrivet Patrik.
Ofta i media är experterna valda antingen för att de delar tidningens syn på världen. Eller i vissa fall är de inga experter utan det är tidningen som anser personen vara expert.
Om man skickar AI att granska artiklar i media så finner man följande:
– de flesta experterna är tvivelaktiga
– artiklar försöker väcka känslor över hela spektrat.
– artiklar om negativa händelser där den omskrivna är ogillad av tidningen blir reaktionerna mer positiva.
Det samma gäller artiklar om Dumpen, man försöker få svenska folket att dela tidningens syn på Dumpen.
Det gör man genom att väcka negativa känslor hos folket och ge det kredibilitet genom att benämna en tyckare som ”expert”.
Media har en unik position i världen. De kan styra folkets åsikter. Samtidigt som de åtnjuter sig extra skydd. De kan också indirekt styra vad som blir konsekvensen av människors/organisationers agerande.
Jag är helt övertygad att de flesta tycker precis som Patrik, men de flesta är rädda att yttra sina åsikter.
Och det är 100% medias fel.
2000-talets lynchmob är inte Dumpen, det är media.
Verkar också ha blivit en folksport att söka barn i sexuellt syfte. Bland äldre har den fler utövare än boule nuförtiden.
När dessa pedofiler får publicitet (anonymt) i TV och tidningar så reagerar ”alla” med avsky, men när ni avslöjar avskum med bild så reagerar samma människor med avsky mot er istället.
Intressant.
Jag har minst fyra punkter som borde och skall kunna förbättras i polisarbetet.
Men jag tror inte man vill förbättra något tyvärr.