Det är inte något nio till fem jobb. Det är ofta långa timmar. Tyst väntan. Avbokade möten. Män som plötsligt “får förhinder” vi kallar det gäddfeber internt.
Fiskaren blir blockad i sista stund. Vissa perioder är gäddorna mer svårfångade – det är som att de känner på sig att något är fel och drar sig ur i sista sekund.
Och andra veckor… rullar det på som tåget.
Den senaste veckan har varit en sådan vecka. Nästan alla dyker upp. Rätt plats. Rätt tid. Som om någon delat ut en inbjudan och de artigt tackat ja.
Jag och Sara har varit ute flera dagar nu och haft, om man ska använda vår egen terminologi, god fiskelycka.
Men ibland blir det så absurt att man inte vet om man ska skratta eller kräkas.
Som herren i Uppsala.
Han har under en tid sexchattat med vad han tror är en ung flicka. Bestämmer träff. Bokar hotell i staden. Ett obemannat hotell – själv incheckning, ingen personal, inga frågor. I chatten instruerar han henne: om någon på hotellet undrar så ska hon säga att hon är hans dotter.
Hans dotter.
Det är så metodiskt att det nästan är kliniskt. Det är inte panik. Det är inte impuls. Det är planering. Täckhistorier. Logistik. Och det är svårt att inte tänka att det här är ett upplägg som använts tidigare.
Och så är det Alla hjärtans dag.
Vår fiskare skriver halvt på skämt att han kanske borde köpa en blomma till flickan.
Mannen svarar: bra idé.
På väg till hotellet stannar han och köper en ros. Det gör att han blir lite sen till mötet.
Jag och Sara sitter i bilen parkerad utanför entrén i minus tio grader och spanar. Det är tyst. Tomt. Någon enstaka bil passerar.
Och så plötsligt – står han där.
Precis framför vår bil.
En vuxen man. På Alla hjärtans dag. Med en röd ros i handen.
Vi kliver ur och konfronterar honom. Jag säger att det var ju fint att han köpt en ros till barnet.
Han nekar.
Står där med rosen i handen – och nekar.
Och i den stunden kan det nästan uppfattas som dråpligt. En man som dyker upp mitt framför ögonen på oss i kylan med en ros och försöker låtsas som att den inte finns.
Men sen slår det mig:
Han är så inställd på att han ska träffa en liten flicka och hans hjärna jobbar på högtryck och kan inte förstå varför vi står framför honom.
Det hemska är att hade det inte varit Dumpen han fick träffa hade han istället träffat en liten flicka.
Någons dotter, någons syster, någons barn…
Då fastnar skrattet i halsen.
Och det enda som återstår är illamåendet.
Ert driv, Patrik och Sara har blivit en ögonöppnare för många. Tack vare er så ligger Lex Dumpen i startgroparna. Problemet är nog tyvärr större än vi tror. I media idag, rektor våldtagit elev. Det viktiga är att de som utsätts av dessa monster är att anmäla och åter anmäla. Annars fortsätter detta i mörkret dit ingen når. Jag har blivit utsatt för sexuellt ofredande, anmält och två olika rättegångar blev det. Båda blev dömda och jag fick skadestånd. Viktigt att vuxna pratar med barn om att alla vuxna är inte snälla och att barn kan känna förtroende att berätta om de utsätts för någon vuxen som vill dem illa. Detta är A och O. Jätteviktigt! Ert tålamod ger resultat, över 700 har krupit fram ur mörkret och så slår Dumpen till. Kallt i bilen, mycket väntan. Glöm inte termos med något varmt vid gäddfisket.