I bästa sändningstid.
Med samma röster.
Samma budskap.
Samma blinda fläck.
Tomas Bodström får ännu en gång breda ut sig om rättssäkerhet, integritet och vikten av att skydda den utpekade. Det låter fint. Det låter juridiskt korrekt. Det låter ansvarstyngt.
Men det saknas alltid något.
Barnen.
Offren.
Den där fjortonåriga flickan som i hans resonemang reduceras till en juridisk parentes. En teknikalitet. Ett störningsmoment i teorin.
För låt oss vara glasklara:
Den utpekade it-forensikern har sexchattat.
Han har skickat nakenbilder.
Han trodde att han gjorde det med ett barn.
Detta förnekas inte. Det är ostridigt.
Ändå lyckas Bodström – och en hel kör av advokater och jurister – vrida diskussionen så att fokus landar på förövarens upplevelse av kränkning. På hans integritet. På hans rätt att slippa bli “uthängd”.
Barnet?
Slängs lugnt under bussen.
Budskapet är i praktiken detta:
Vi måste vänta.
Vi måste avvakta.
Vi måste låta brottet fullbordas.
Först när skadan är skedd.
Först när ett barn är trasigt på riktigt.
Först då, möjligen, kan paraplyet fällas upp.
Det är ett rättstänkande som saknar både logik och civilkurage.
För i vilken annan del av samhället resonerar vi så här?
Vi förbjuder rattfylla innan någon dör.
Vi stoppar terrorplaner innan bomben smäller.
Vi låser dörrar innan inbrottet sker.
Men när det gäller barn på nätet ska vi tydligen stå kvar i ösregnet, bli genomvåta – och först efteråt diskutera om det var rimligt att använda paraply.
Det mest anmärkningsvärda är inte en enskild jurists uttalande.
Det är hur samstämmigt det är.
Jurister.
Advokater.
Debattörer.
Plattformar.
Alla marscherar i samma riktning:
“Vi måste värna förövaren.”
“Vi måste skydda integriteten.”
“Vi kan inte agera i förebyggande syfte.”
När blev det kontroversiellt att vilja stoppa ett övergrepp innan det sker?
När blev det radikalt att sätta barnets trygghet före den vuxnes bekvämlighet?
Rättssäkerhet utan barnperspektiv är inte rättssäkerhet.
Det är feghet i kostym.
Och tills dessa herrar hittar både logik och ryggrad kommer vi fortsätta göra det de vägrar:
Sätta barnen först.
Inte efteråt.
Inte sen.
Utan nu.
Jämför det med vapen.
Ska polisen inte få gripa en person om de ser ett vapen? Ska polisen först behöva säkerställa att vapnet är laddat och att personen som bär vapnet har för avsikt att skjuta någon eller något?
Nej! Det är förbjudet att bära vapen ute i samhället för allas skull. Vare sig vapnet är ett riktigt vapen som är laddat eller om det är en attrapp.
Det borde vara förbjudet att sexchatta med barn. Punkt!
Mycket bra skrivet, och ja det är 100% korrekt tyvärr, tyvärr säger jag för att det är sorgligt att det ska behöva se ut så som du skriver.
Tack för ert enormt viktiga arbete, ett arbete som borde göras av myndigheterna 🙏🙏🙏
Lex Dumpen kommer snart! Fler fula fiskar kan fångas!