När man jobbar med barnrättsfolk från andra länder får man ett helt annat perspektiv på sexualbrott på barn.

I Sverige har vi gjort det lätt för oss då vi saknar den brottsförebyggande lagstiftning som andra länder har. Istället säger man att de som publiceras INTE begått brott. Men hur ska man kunna begå brott mot lagar som inte finns.

I Sverige räcker det dessutom med att informera om en person som kan vara farlig för barn för att det ska vara förtalsgrundande.

Även om ett uttalande kan rädda barn betraktas det i svensk lag som ett uppsåt att skapa missaktning. Lagstiftaren ser situationen ur förövarens perspektiv men bortser från de konventioner som Sverige ratificerat. Informationen får inte spridas ens när den kan skydda barn.

En jury i Göteborgs tingsrätt bestämde sig för att fälla mig för en publicering av en man med säkerhetsklassad anställning som sexchattade med ett fiktivt barn. Inte för att uppgifterna skulle vara felaktiga, utan för att vi publicerat information som kan solka hans rykte.

Jag tar personligt ansvar genom utgivningsbeviset och lämnar ut mitt telefonnummer i varje publicering.
Förövarna däremot har lärt sig att aldrig ta ansvar för sina handlingar. ”Det är ni som provocerat mig att sexchatta med barn” – trots att vi aldrig tar kontakt om det inte finns tips som följs upp.

Sverige har curlat sönder sina förövare som om de vore eviga offer för olyckliga omständigheter, istället för att ta ansvar för sin sexuella störning riktad mot barn. Lagstiftningen har dessutom gjort det till en självklart att betrakta förövarens sjuka drift som ett ”sexliv” som ska omfattas av integritet. Här kan vi prata om att normalisera pedofili.

En kedja är inte starkare än sin svagaste länk och när den svagaste länken är en utpressningsbar pedofil, då står Sveriges säkerhet på ytterst ranglig grund. Ändå får vi i Sverige knappt säga det högt.

Istället börjar vi prata om att låsa in utgivare, som tar ansvar för att det som publiceras är korrekt och av allmänintresse. Samtidigt öppnar vi dörren för anonyma konton och publiceringar där vem som helst kan pekas ut.
Är det verkligen det samhälle vi vill ha?

Och vi svenskar blir arga i tre dagar.
Inte tills problemen löser sig. Sedan knyter vi näven i fickan och går vidare.

2 thoughts on “Tredagarsfebern

  1. Ni på Dumpen är mina stora idoler , det ni gör är så viktigt .
    Hur ska barnen ha framtids tro när det finns juveler som tycker att inte lagar och förordningar gäller dom
    När offren får bestående skador livet ut och förövaren får dagsböter för att sedan ta på sig offerkofftan , beklaga sig över att bli uthängd
    Straffen ska vara jämförbara med skadan som offren får m a o långa fängelsestraff .
    I den bästa av världar ska samhället skydda våra oskyldiga barn

  2. Ni är bäst! De där äcklen har funnits i alla tider. De finns inte bara på nätet utan även i barnens närhet.
    En släkting, vän till föräldrarna, barnvakten, kompis till äldre syskon, lärare i skolan, fosterförälder.
    Så det ni gör är superviktigt! ❤️
    Bättre att ta äcklen innan än försent!

Comments are closed.