När barnperspektivet försvinner ur rättssalen

Tingsrätten har fällt Sara Nilsson för grovt förtal.

Det är ett domslut som väcker allvarliga frågor om hur barns skydd vägs mot vuxnas anseende i svensk rätt.

I rättssalen låg fokus inte på barns utsatthet eller på konsekvenserna av nätgrooming. I stället handlade förhandlingarna om en vuxen man som haft sexuellt laddade kontakter med vad han uppfattade som en 14-årig flicka. Kontakten omfattade sexuella meddelanden samt bild- och videomaterial av sexuell karaktär som skickades till flickan.

Jag var kallad som vittne och satt mittemot mannen och hans försvarare. Försvarets argumentation byggde på att barnet var fiktivt, och att handlingarna därför inte kunde bedömas som brottsliga. Det resonemanget fick stort utrymme i rätten, samtidigt som diskussionen i hög grad kom att handla om mannens upplevda kränkning efter att hans agerande blivit offentligt känt.

Mycket tid ägnades åt att beskriva hur hans livssituation påverkats negativt. Däremot berördes inte vilka konsekvenser liknande beteenden får för barn i verkligheten. Det sades inget om rädsla, förtroendeförlust eller de långsiktiga psykiska effekter som grooming kan innebära för barn som utsätts.

Här uppstår en tydlig obalans.

När vuxnas rykte väger tyngre än barns säkerhet har rättssystemet tappat sitt perspektiv.

Detta domslut väcker också frågor om Sveriges åtaganden enligt internationell rätt. Sverige har skrivit under både Lanzarotekonventionen och FN:s barnkonvention, som tydligt slår fast att barns bästa ska sättas i främsta rummet och att staten ska skydda barn mot alla former av sexuellt utnyttjande, även i digitala miljöer. När rättstillämpningen i praktiken prioriterar den vuxnes anseende framför barns skydd, riskerar domen att stå i direkt strid med dessa åtaganden.

Mannen begärde skadestånd med hänvisning till att han kände sig uthängd. Rätten valde att fälla den som offentliggjorde uppgifterna, trots att de beskrev faktiska händelser. Resultatet blir ett budskap som är svårt att bortse från: att det kan vara juridiskt riskabelt att öppet beskriva allvarliga beteenden när de rör barns säkerhet.

Svensk förtalslagstiftning behöver ses över. När sanningsenlig information om handlingar som sätter barn i riskzonen kan leda till fällande domar, samtidigt som barnens perspektiv hamnar i skymundan, då är lagstiftningen inte anpassad till verkligheten.

Domen kommer att överklagas.

Dumpen kommer fortsätta arbeta för barns trygghet på nätet.

Och arbetet för att förändra en förtalslag som i dag riskerar att skydda fel personer kommer att fortsätta. I ett samhälle som tar barns rättigheter på allvar måste barnens säkerhet alltid väga tyngst.