Juryn i Göteborgs tingsrätt har fällt Sara Nilsson för grovt förtal.
Nu återstår domarens beslut, som kommer att offentliggöras senare.
Men oavsett hur domslutet slutligen formuleras är en sak redan tydlig: barnperspektivet har lämnat rättssalen.
Bakgrunden är att sanna, dokumenterade uppgifter offentliggjordes om en vuxen man som haft sexuellt präglad kommunikation med ett konto han själv uppfattade som ett barn. Kontakten omfattade inte bara sexuella meddelanden, utan även att mannen skickade dickpics till den han trodde var en minderårig flicka. Uppgifterna var ostridiga och styrkta genom skriftlig dokumentation som också presenterades under rättegången.
Jag var kallad som vittne och satt i salen när försvaret förde sin argumentation. Linjen var konsekvent: eftersom barnet inte var verkligt, skulle beteendet inte bedömas som brottsligt. Mannen anförde dessutom att han i kommunikationen skrivit att han ville vänta tills flickan nått en viss ålder, eftersom han menade att detta då skulle vara tillåtet enligt lag.
Det resonemanget fick stort utrymme. Mycket utrymme.
Att detta över huvud taget kan framställas som relevant säger något om hur snett fokus har hamnat. I Sverige är man barn tills man fyller 18 år. Hela vår barnrätt – och hela idén om vuxenansvar – bygger på att vuxna inte ska sexualisera barn, inte skicka sexuellt material till dem och inte resonera kring gränser som om det handlade om juridiska kryphål.
Ändå kom rättegången i praktiken att handla om något helt annat. Om den vuxne mannens upplevelse av att ha fått sitt anseende skadat. Om hur hans liv påverkats. Om hans situation.
Det talades däremot mycket lite om varför samhället reagerar kraftfullt på att vuxna skickar sexuellt innehåll till personer de uppfattar som barn. Det sades inget om barns utsatthet i digitala miljöer, inget om varför grooming och sexualiserad kommunikation betraktas som skadlig, inget om de långsiktiga konsekvenserna för barn som utsätts för sådant beteende.
När juryn nu valt att fälla Sara Nilsson är signalen svår att misstolka: den som offentliggör sanna uppgifter i ett tydligt allmänintresse riskerar rättsliga konsekvenser, medan den vuxne som uppvisat ett sexuellt beteende riktat mot barn ges ett starkare skydd.
Det här är inte bara en fråga om förtal.
Det är en fråga om vilka värden som i praktiken prioriteras.
Sverige har skrivit under FN:s barnkonvention, som sedan 2020 är svensk lag. Barnets bästa ska komma i främsta rummet. Staten ska skydda barn mot sexuellt utnyttjande. Sverige är även bundet av Lanzarotekonventionen, som tydligt kräver förebyggande åtgärder och ett starkt skydd för barn, även i digitala miljöer.
När rättstillämpningen i stället landar i att vuxnas rätt till anseende väger tyngre än barns rätt till skydd, då är det inte märkligt att frågan om konventionsbrott väcks.
Även Europakonventionen gör sig påmind. Yttrandefriheten och rätten att sprida sanna uppgifter av allmänintresse finns inte till för obekväma frågor. Den finns för att möjliggöra insyn i beteenden som samhället har ett legitimt intresse av att känna till – särskilt när det handlar om barns säkerhet.
Nu väntar vi på domarens beslut.
Men redan nu är konsekvenserna tydliga.
Det här rättsläget riskerar att tysta dem som slår larm.
Det riskerar att försvåra arbetet med att skydda barn.
Och det riskerar att göra barns rättigheter till något som erkänns i teorin – men förhandlas bort i praktiken.
Domen kommer att överklagas.
Arbetet fortsätter.
För barns rätt till skydd är inte en åsikt. Det är ett ansvar!
Det är inte en mänsklig rättighet att ofreda, med bilder på sitt organ, då får man ta smällen, att det sprids, för det är väl vad man vill ?
Det är fan inte klokt att vårt rättssystem tillåter detta, vi måste få våra folkvalda att ändra lagarna så att barnen är säkra från pedofiler.
Uffe
Som jag tidigare sagt: Pedofilhögern breder ut sig i hela världen. Filmen Eyes Wide Shut beskrev vad som hänt i det fördolda, även om inte filmen pekar på pedo så är den vass i sin skildring. Epsteinfilerna och dess nätverk bekräftar att det även gäller pedos! Dumpen oroar, så till den milda grad att högerkrafterna måste reagera. Ni har gjort ett fint jobb och kan dra er tillbaka med gott samvete!
För att vara mer juridisk korrekt, särskilt med tanke på att samma bevis kan nyttjas av båda parter, kanske det borde vara två separata rättsliga prövningar här.
Alltså, jag vet vad jag personligen tycker och stöttar er så mycket jag bara kan, men rättsprocesser är tröga och stela saker.
Så, eventuellt förtal är en sak, men oavsett hur aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaäaaaaaår så är det andra brottet, anstiftan till sexuellt övergrepp mot barn (eller vad den juridiska termen nu kan vara) också högst intressant att pröva.
Det här är så sjukt bortom alla gränser! Jag blir så ledsen. Ett tag verkade det som att Sverige var på väg mot ett samhälle som skyddar medborgare och då även barn. T.o.m med polisen har steppat upp och ingriper vid vissa konfrontationer. Men det var visst fel trott av mig. Vad fan är det för fel på rättsystemet? Vem av alla gäddor är det som är målsägande i det här målet?
Barnperspektivet har inte lämnat rättssalen. Barnperspektivet finns inte i lagen. Därför vill regeringen ändra i lagen, så att man ska kunna varna exempelvis grannar om en pedofil flyttar in i området, vilket då förmodligen skyddar även er och även gör så att övriga medier vågar publicera namn och bild. Det är ju just denna risk, som gör att övriga medier inte publicerar namn och bild även om uppgifterna är sanna.
Det var ett förtalsmål, och då är alltid: ”den vuxne mannens upplevelse av att ha fått sitt anseende skadat. Om hur hans liv påverkats. Om hans situation.” relevant, oavsett om förtalet avser en snatteridom, dåligt utfört arbete, misshandelsdom, påståenden om misshandel eller chattande med barn.
Målsägandens upplevelser är då alltid relevanta d.v.s. konsekvenserna av förtalandet.
Det är tråkigt att Sara fälldes. Men det var väntat av alla. Lagen är inte otydlig. Den borde ändras. Det är tur att regeringen vill ändra den.
”Det talades däremot mycket lite om varför samhället reagerar kraftfullt på att vuxna skickar sexuellt innehåll till personer de uppfattar som barn. Det sades inget om barns utsatthet i digitala miljöer, inget om varför grooming och sexualiserad kommunikation betraktas som skadlig, inget om de långsiktiga konsekvenserna för barn som utsätts för sådant beteende.”
Ja det är klart. Det var ett förtalsmål, och det fanns inget verkligt brottsoffer avseende chatterna, så då behöver man inte argumentera om detta.
Din argumentation bygger på din upplevelse av hur lagen borde se ut, inte på hur lagen ser ut just nu.
Du har rätt till din åsikt, men det är inte åsikter som är relevanta i ett mål i en domstol, utan det enda som är relvant är lagen och de rekvisit som uppfyller kraven för förtal. Inget annat behöver prövas. Även Saras juridiska ombud, förstod att prat om barns skydd i samhället är lönlöst inte är relevant i målet.
Det är bra att ditt krönika publiceras iallfall. För du lyfter ett problem i lagen, inte ett problem i domstolen.
Det är väldigt synd att Sara fälldes även om det var förväntat eftersom att det här utgör en tydlig signal för övriga publicerade att de kan stämma Sara mycket framgångsrikt.
För mig har det hela tiden varit förvånande att det bara varit en som stämde när det är så uppenbart att det utgör förtal i samtliga fall.
Jag älskar Dumpens jobb dock, men det är tydligt varför ingen annan har gjort samma jobb tidigare. Man är juridiskt helt oskyddad. Ett utgivningsbevis gör inte att man inte kan fällas för förtal. Det har hänt flera gånger tidigare. Aftonbladet bland andra.