Hur ska barn kunna lita på rättsväsendet ?

När jag blir kontaktad av ett barn som blivit utsatt för sexualbrott via nätet, så är det snarare regel än undantag att även föräldrarna nyligen fått veta att deras barn blivit utsatt.
Inte sällan har jag ett lugnt, men ledset barn på tråden, som redogör i för vad som hänt Samtidigt hör man en upprörd förälder i bakgrunden som ryter i om att ”man ska slita armar och ben av” den person som pressat barnet på nakenbilder.

Det blir alltså ett kapitel att försöka stödja barnet, och ett annat att lugna föräldern.

Tidig höst 2024 blir jag kontaktad av lilla Emma. Då var Emma 14. Hon hade blivit utpressad av en nätförövare som ville att en enda bild, skulle bli till fler och mer avancerade bilder.
Emma är en modig tjej som precis börjar åttan när vi får kontakt. Sakta och metodiskt har hon blockat konto efter konto, i samma takt som hennes förövare skapat nya.

Han uppkallade alla sina konton efter hennes namn, och ett tillägg med vad han tänker göra med hennes bilder.
Emmas xxxxx ska spridas till…
”Klasskamrater” ”föräldrar” ”skola”.
Alla skulle få veta.

Emma höll ihop. Stenhård. Dag efter dag med sin anonyme förföljare hack i häl. Tills allting brast.

En av Emmas kompisar var den som fick veta först. Hon fick inte veta av Emma, utan direkt av förövaren. Han skickade en bild på Emmas rumpa till henne, som straff för att Emma vägrade ge efter för hans krav.

Korthuset rasade samman och Emma blev tvungen att be vuxna om hjälp. Hon berättade för sin pappa och kort därefter ringde de mig.

Efter en stund i telefonen kokade pappans hjärtskärande desperation och ilska över att någon skadat hans lilla dotter, ner till en mer konstruktiv och sammanbiten ilska.

-Vi fiskar inte när det finns ett brottsoffer och behov av en polisutredning, svarade jag och förklarade hur vi arbetar. Vi kan finnas med som stöd, men i detta läget är det av högsta vikt att polisen får möjligheter att utreda i lugn och ro utan att vi ska in och klampa i ärendet.
Först och främst polisanmälan.

Ovanligt för detta fallet var att Emma hade varit oerhört noggrann med dokumentation.
En barn, men samtidigt en lugn och väldigt saklig flicka som lagt sig vinn om att samla bevis. I dokumentationen finns diverse otäcka videos på honom, hans könsorgan och delar av hans ansikte och röst skymtar förbi och blandas med alla dessa hot. I videos ser man tydligt delar av hans hem i bakgrunden. Dagen efter vårt samtal gör Emma och hennes föräldrar polisanmälan.

När ett barn lever under hot under en längre tid, som groomingoffer ofta gör, är måendet det första som sakta ebbar ut.
Med måendet följer självförtroendet, skolarbetet, vänner och sociala sammanhang.
Så var det även för Emma, vars mående och skolnärvaro gick i botten.
Varje gång hon klev in genom dörrarna på skolan scannade hon efter signaler på att klasskamraterna skulle fått veta. Att han skulle ha spridit hennes bilder.
Hon hade byggt upp en förväntan om att hon skulle bli utanför när det hände. Retad.
Utpekad som någon som skickar nakenbilder. Men så blev det inte.

När Emma inte gav vika och skickade fler bilder la han upp bilden på hennes rumpa på nätet och skickade bilden till hennes klasskompis. Klasskompisen gick direkt till Emma och berättade. Sedan berättade Emma för sina föräldrar och sin lärare.

Förundersökningen rörande sexuellt ofredande mot barn/sexuell posering av barn/olaga hot har pågått sedan tidig höst 2024. Grova hot, intimbilder/videos filmade i hemmet och uppmaningar om att skicka fler nakenbilder finns dokumenterade. Så även kommunikation mellan förövaren och hennes kompis. Mannen är inte särskilt svår att hitta. Han är i 30-års åldern och lever ensam med sin mamma i ett grått parhus.

Efter 1,5 års förundersökning lägger åklagaren nu ner utredningen, då det inte går att bevisa de objektiva förutsättningarna för att förfarandet ska vara brottsligt.