Frivården – fotboja för samvetet, fri lejd för förövare
Det finns ett ord Frivården älskar mer än alla andra: kontroll.
Fotboja. Samtal. Uppföljning. Rutiner.
Det låter tryggt.
Det är en illusion.
Den senaste tiden har vi sett ett exempel som borde få varenda ansvarig tjänsteman att sjunka genom golvet av skam.
En man.
En gädda.
Med fotboja.
Han sätter sig i bilen och kör från Leksand till Varberg. Tvärs över landet. Hundratals kilometer. Timme efter timme. Med ett elektroniskt smycke runt fotleden som ska signalera säkerhet.
Och systemet låter det ske.
Det här är Frivården i praktiken.
En förövare som staten säger sig ha “under uppsikt” rör sig fritt genom Sverige, med exakt samma tillgång till barn, internet och möjligheter som innan domen. Fotbojan blir inte ett skydd – den blir ett alibi.
”Vi hade kontroll.”
Nej. Ni hade data. Och ni gjorde ingenting med den.
Under samma myndighetsparaply som kallas Kriminalvården har man alltså skapat ett system där vuxna män som sexualiserar barn anses tillräckligt säkra för att köra tvärs över landet – men där barnen förväntas lita på att inget händer längs vägen.
Det är ett haveri.
Frivården älskar sina riskbedömningar. Siffror. Skalor. Färger.
Men verkligheten bryr sig inte om Excelark.
För varje kilometer den där bilen rullar är det ett misslyckande.
För varje rastplats, varje stad, varje anonym parkeringsficka längs vägen är risken där.
Och när något händer – om något händer – då kommer samma ritual:
“Vi kunde inte förutse.”
“Han följde programmet.”
“Individen brast.”
Aldrig systemet.
Aldrig Frivården.
Det är här vi måste säga det som ingen myndighet vågar formulera:
Fotboja är inte skydd.
Frivård är inte kontroll.
Och barn är inga acceptabla riskfaktorer.
Sverige har skapat en ordning där förövarens rörelsefrihet väger tyngre än barnens rätt till trygghet. Där man hellre chansar än låser in. Hellre hoppas än stoppar.
Vi på Dumpen ser konsekvenserna av det här varje vecka.
Inte i rapporter – utan i verkligheten.
Så länge Frivården fortsätter låtsas att tekniska hjälpmedel ersätter ansvar kommer vi fortsätta avslöja sprickorna i fasaden.
För när en man med fotboja kan köra från Leksand till Varberg utan att stoppas, då är det inte han som är fri.
Det är systemet som har tappat kontrollen.
🙏🏻
Sverige skyddar förövare, inte offer 💔
Man sviker barnen, för de är inte en sann prioritet. De är inte en variabel i Excel arket, deras liv och väsen står inte med där på riktigt.
Struktur och kontroll kan inte täcka för hjärtats natur, det är ingen äkta trygghet det handlar om. För någon. Inte främst barnen.
Rättvisan har inget protokoll.
Skyddet har ingen kvot.
Det saknas sann avsikt… system-skeppet har seglat vilse i havet för länge sedan.
Kartan var fel.
”Jämnställdhet” och ”rättigheter” har överrumplat det faktum att ondskan som förnekas, inte förtjänar barmhärtighet.
Systemet som det är kan inte täcka för integriteten det saknar.
Barnen och, de som idag blir utsatta får aldrig tryggheten som utlovas.
Det är tomt.
Bara prat utan nödvändig handling.
Jobbar i vården sen 10 år sen. Inom alla områden, även där finns ett s.k system som ”funkar” på papper, likadant som kriminalvården. Sekretessen.
Under mina 10 år inom hemtjänst, boenden, demensboenden, personlig assistant och akutsjukvård m.m – så har detaljer spridits om alla människor och diverse saker fritt.
Även där kan man kolla på papper och ”allt ser bra ut” för Papper är inte verkligheten. Beslut och lagar är inte verkligheten.
Det pratas fritt om sådant som inte skall pratas om. För det är ”mänskligt natur” att vara bristande och göra saker/säga saker.
Precis på samma sätt som dessa gärningsmän ”brister” i sina tändnings mönster på barn.
Det går inte att stoppa vissa saker, och detta förnekas helt och hållet.
Får till vardags höra sekretessbelagd information fritt inom alla yrkesområdet, från alla håll.