Julen kallas ofta för barnens högtid. Det är en tid för förväntan och trygghet. Men medan de flesta slår in paket och planerar julbordet, ser min verklighet annorlunda ut. Jag fyller 66 år i januari. I min ålder förväntas man kanske börja trappa ner, men för mig är julen en påminnelse om att vårt uppdrag aldrig tar paus.
Mellan skola och skuggvärld
Till vardags arbetar jag som IKT-strateg på en skola. Jag ser dagligen teknikens möjligheter och hur den kan öppna dörrar för unga människor. Men när arbetsdagen är slut och jag loggar in som volontär på Dumpen, möter jag teknikens allra mörkaste baksida.
Mitt ansvar är att ta emot, sortera och skicka vidare alla de tips som strömmar in till oss. Det är ett pussel av vaksamhet från allmänheten, en flod av information som kräver ett svalt huvud och ett varmt hjärta. Men mitt uppdrag stannar inte vid tipsen. Jag sitter också med det som är betydligt tyngre: att läsa och redigera de vidriga chattloggarna, det som gäddorna skriver och skickar till vad de tror är barn.
Att orka se det ingen vill se
Folk frågar mig ibland hur jag orkar. Att läsa dessa loggar är en prövning; det är ord och avsikter som ingen människa borde formulera, och som inget barn någonsin skulle behöva utsättas för. Det är ett arbete som tär, men jag gör det för att jag måste.
Jag har inga egna små barnbarn som springer runt fötterna på mig i julstöket, men det spelar ingen roll. Varje barn förtjänar att vuxna vaktar deras gränser när ingen annan gör det. När jag läser de där raderna i chattarna ser jag inte bara text, jag ser ett barn vars trygghet står på spel. Det är för det barnets skull jag stannar kvar vid skärmen tills ögonen svider.
Ett gemensamt löfte
Just nu, när mörkret är som djupast och julstjärnorna lyser i fönstren, blir kontrasten extra tydlig. Vi vet att förövare inte tar paus för att det är julafton. Snarare tvärtom: när barnen får nya mobiler, mer skärmtid och ledighet under lovet, ser förövarna sin chans.
Till dig som skickat in tips under året vill jag rikta ett varmt tack. Din vaksamhet gör Dumpens arbete möjligt. Du och alla andra tipsinskickare är våra ögon och öron där ute, och tillsammans bildar vi det skyddsnät som barnen så väl behöver.
Jag kommer att spendera min jul med att fortsätta läsa, sortera och redigera. Det är mitt sätt att bidra till en tryggare värld. För om det är något jag lärt mig under mina 65 år, så är det att trygghet aldrig kan tas för given, den måste försvaras varje dag.
Låt oss hjälpas åt med att göra den här julen till vad den borde vara: en trygg hamn för varje barn.
God jul, och tack för att du aldrig tittar bort.
Kattarina Hjern
Redaktör och tipsansvarig
__________________
Här kan du skicka in tips:
God fortsättning Kattarina! ❤️
Innerligt tack till dig, Katta!
❤️ till dig och
Swish till Dumpen 💰
Det är gripande att läsa Din krönika. Det är skrämmande dom här gäddorna finns överallt. De flesta är gifta eller sambos en de” har barn. Hur f… tänker dem? Men så fort Sara eller Patrick eller någon annan från Dumpen börja prata om deras fru/partner blir det en helt annan ton.
Ta tex en rätt länge sen nu som hette Pekka
Tack Sara, Patrik, Kattarina och alla som orkar jobba med detta