Hej !
Jag ligger här en onsdags natt och kollar igenom massa berättelser från överlevare på eran sida för att minnena från min historia tränger sig på och tårarna rinner.
Jag skulle vilja dela min historia för att kanske hjälpa eller kunna ge bara om det så är en gnutta hopp till någon annan.
Dörren i rummet jag sover i står på glänt hemma hos min farmor och farfar.
Kommer farfar att komma insmygandes inatt och vara sådär läskig som han är ibland? Tänker lilla jag, säkert bara 3-4 år gammal.
Och mycket riktigt så står han till slut där i dörröppningen och ler, han kommer in och tänder den lilla lampan på bordet bredvid sängen, där även ett fotografi på hela släkten från julafton står.
Jag tittar på fotografiet hela tiden under den tiden han förgriper sig på mig, ”snälla mamma och pappa kan ni komma och rädda mig”, tänker jag för mig själv.
Han sätter fingret framför munnen på mig och hyssjar att jag ska vara snäll och tyst som han alltid gör och säger slutligen när han är färdig att detta är våran lilla hemlighet.
Han går sedan ut och jag ligger kvar trasigare på insidan än jag var förra gången, jag blir trasigare och trasigare för varje gång.
När jag sedan blev 6-7 år tog allt en ny vändning.
Vi skulle åka iväg, bara han och jag.
Han tog mig hem till någon han kände, allt jag kommer ihåg är mannen som står innanför den öppna dörren ut mot gatan och ler.
Jag minns såväl vad som hände den dagen även fast jag inte vill, det sitter djupt rotat inom mig.
Även om jag inte förstod det då så gjorde dom en affär, en affär om mig.
Lilla jag var inte värd mer än 20 kr, sa dom, farfar sa att jag var en liten hora som aldrig skulle bli trodd om jag någonsin skulle berätta om vår hemlighet.
Och där stod jag, liten och rädd, med så mycket skam i min kropp även fast jag knappt visste vad skam var.
De fysiska övergreppen pågick sedan fram tills jag var 10 år, sen blev det mer kommentarer, blickar och tafsningar.
Jag mådde till slut så dåligt att jag hamnade i missbruk och prostitution, till slut ville jag inte leva längre.
Jag fick växa upp med min för*vare ända tills jag var 19 år gammal.
Jag orkade då inte längre hålla inne på ”våran lilla hemlighet” för den höll på att ta livet av mig.
Jag berätta till slut för mina underbara föräldrar som från första dagen trodde mig, som såg mig, som stöttade mig, som konfronterade honom, som sa upp kontakten med honom, men framförallt dom som aldrig någonsin har dömt mig för någonting av allt de jag utsatts för.
Idag är jag 28 år gammal och har gått i år av terapi och väntar på att få och kunna vara stark nog att klara av en ptsd behandling.
Jag har under alla år brottats med självhat, med skam, känt mig äcklig och oduglig.
Trots alla år av misär så tog jag mig ut på andra sidan, jag som ALDRIG trodde att livet skulle bli bättre.
Men det blev det, lite i taget, år efter år, månad för månad och dag för dag.
Idag mår jag relativt bra, jag har mycket kvar att bearbeta, men jag har en fantastisk terapeut, jag har min familj och störst av allt är kärleken jag har för min egna lilla dotter, mitt ljus genom allt.
Jag hoppas att jag genom att dela min historia, kan ge hopp till någon därute. Ett hopp som jag hade behövt känna. Det går att överleva, det går att klara sig igenom det även fast det är otroligt svårt och det går framförallt att må bra till slut. Det är INTE över även om det kanske känns så just nu.
Till dig som läser detta vill jag säga tack och att du, just du, är mer än värdefull, så snälla vännen fortsätt att kämpa för jag tror på dig.
// Anonym
* Obs! Bilden är AI-Generad
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA! 
Vill du bli medlem i Dumpen förening?Ansök då här: Bli medlem i Föreningen Dumpen! – DUMPEN.se
Medlemsavgiften går oavkortat till traumabehandling för sexuellt utnyttjade barn.
Vill du endast skänka en gåva till Föreningen Dumpen? Då är du varmt välkommen att göra en insättning enligt nedan:
Bankgiro: 139-9096
Om din bank kräver 8 siffror: 0139-9096
Summa: Valfri
Meddelande: Gåva (Ange också ditt medlemsnummer om du är medlem.)
Ansökan till traumabehandling hittar ni här: Ansökan medlemsfinansierad vård
Följ oss även på:
Kan inte ta in i min hjärna att människor kan vara så usla och onda😞 Hur är det möjligt att någon kan vara ett sånt vidrigt monster?😞 Är inte religiös,men jag hoppas verkligen på att det finns ett helvete efter detta liv som dessa vedervärdiga monster kan få plågas i i all evighet. Ser min egen lilla dotter,och hennes välmående betyder allt för mig. Att bara tänka på att på något sett göra henne illa gör att jag får ont i bröstet av panik. IGEN,hur ÄR det möjligt att bli en så obeskrivligt OND människa?
Älskade vännen❤️ Vilka fina föräldrar du har. Som trodde dej!! Och vilken kraft och styrka Du hittat som hjälpt dej att våga berätta, att orkar tagit hjälp och som tagit dej ur skammen och självhatet Du levt med så länge!
Tack och tusen gånger tack för att Du orkade dela med dej av vad som hänt dej🥰
❤️❤️
Jag vet inget om dig men jag vet att den enda som gjort fel är din farfar.
Inget av detta är ditt fel!
Det som hände var väldig hemskt men du är fortfarande ung och har ett långt liv kvar att leva! Jag hoppas att du kan lägga det som hänt bakom dig och leva ett härligt liv, för det måste du.
❤️❤️❤️❤️
En oerhört betydelsefull redogörelse du ger här. Den är också ett bevis på att du lyckats gå vidare. Jag får sedan intryck av att förövaren gick fri från åtal men det är kanske en helt annan historia.