En junimorgon vävs jag in i en historia som borde ha fått sitt slut i november 1977, men istället kom att bli symptomatisk för Sveriges bristande skyddsnät för barn. Berättelsen kan tyckas oviktig, men för att förstå varför Sverige ser ut som det gör idag så behöver vi förstå det samhälle som vi kommer ifrån.
Oavsett hur man vrider och vänder på saken går det inte att berätta en kort version av Christoffers historia, som tragiskt nog fick sin början till följd av att Sveriges regering aktivt valde att skydda Dr Jones, en amerikansk läkare som agerade ut sexuellt mot pojkar i tioårsåldern. Christoffer är inte ensam om att ha offrats för Sveriges liberala syn på sexualbrott mot barn. Hans namn är inte fingerat. Han vill ha det så för att markera att han inte har någonting att skämmas för.
Vi har valt att lägga till en AI-genererad sammanfattning i slutet av artikeln, eftersom innehållet i den här artikeln är viktigt. Sammanfattningen är ett komplement – hela artikeln ger den fulla bilden.

Fallet som präglat en karriär
Mark Bryant som var åklagare i målet mot Dr Jones blir märkbart upprörd när han berättar. Skillnaderna mellan våra länders syn på sexualbrott på barn är enorma, och i grunden är detta vad berättelsen kommer att handla om.
Det är just hanteringen som väcker Marks upprördhet över hur Sverige behandlade en person som förgripit sig på barn. Mark och hans team av advokater har varit mycket behjälpliga med att ta fram information rörande ett av de fall som präglat hela hans karriär.

Vi vill även rikta ett stort tack till Todd Faulkner och nyhetskanalen WPSD Local 6 för mycket hjälp.

Rättegången mot doktor Jones.
I slutet av 1970-talet fanns inga tv-kameror i rättssalarna. Ville man se en rättegång behövde man befinna sig på plats. Rättegångssalarna brukade vara hyggligt välbesökta. I förhandlingen mot Jones var bänkraderna fyllda. Folk stod upptryckta längs salens väggar och det var runt 300-400 åhörare som följde rättegången.

En filantrop
Den åtalade Dr Charles Bronston Jones var en framstående medborgare i Paducah. Han föddes 1937 i Honolulu under faderns tjänstgöring som diplomat. Jones tog sin examen som läkare vid Cornell universitet under 1960-talets början. Socialt kompetent, vänlig, snäll. En filantrop och en kyrkans man som la mycket pengar på välgörande ändamål till förmån för kvinnor som hade det svårt. Han var gift och under sin tid I USA fick paret två barn. En flicka och en pojke.

Misstankar mot Dr Jones
Martin, bosatt i Paducah, besökte Marks kontor och berättade om sina misstankar mot en läkare i grannskapet. Han fruktade att läkaren, Dr. Jones, kunde ha förgripit sig på hans son. Martin uppgav också att han kände till ytterligare föräldrar i området som hyser liknande misstankar. Totalt rörde det sig om tre barn vars föräldrar uttryckt oro över Dr. Jones beteende.

Fler offer
När man sedan började undersöka Dr. Jones tidigare adresser i Paducah framkom fler vittnesmål. I ett område identifierades tre pojkar till, och i ett annat ytterligare tre. Misstankarna växte därmed snabbt.
När åklagare Mark Bryant väcker åtal mot Dr. Jones gäller det sammanlagt nio pojkar i åldrarna 8–11 år, spridda över de olika områden där läkaren bott.

Mark tillbringade tid med offren
Inför rättegången lade åklagare Mark Bryant ner enormt mycket tid på att tala med barnen och deras familjer. Han ville vara helt säker på att Dr. Jones verkligen var skyldig innan han väckte åtal. Enligt Mark rådde det aldrig något tvivel – han var övertygad om att Jones var skyldig bortom allt rimligt tvivel.
Skratt och gråt i rättssalen
Under rättegången vittnade barnen en och en, utan att höra vad de andra berättade. Alla pojkar gav samma bild: Dr. Jones brukade leka med deras testiklar. När Mark frågade om läkaren sagt något särskilt under övergreppen svarade pojkarna att han varit tyst. Men den yngste, Johnny, 9 år gammal, lade till:
– Han sa ingenting, men det gjorde jag.
Mark frågade:
– Vad sa du?
Johnny svarade:
– Åh fan, mina kulor!
Hela rättssalen, fullsatt med hundratals åhörare, brast då ut i skratt. För Mark blev det ett av de få ögonblicken av ljus i ett annars mörkt fall, som fortfarande påverkar honom känslomässigt.
Rättssäkerhet i Jones-rättegången
Rättegången mot den framstående Dr. Jones inleddes i november 1977 och pågick i tre veckor. Åklagarsidan oroade sig för att Jones ställning i samhället skulle påverka juryns bedömning, men oron visade sig obefogad. Juryn fann honom skyldig på samtliga åtalspunkter, och han dömdes till 59 års fängelse som Jones överklagar till hovrätten.

100.000 dollar borgen
Domaren lät Dr. Jones förbli på fri fot mot en den största kontantborgen som någonsin betalats i Paducah. 100.000 dollar. Mark bad domaren höja borgen, men domaren tyckte att 100.000 borde räcka. Jones skulle vara på fri fot tills förhandlingen i hovrätten, inplanerad i januari 1978.

På fri fot
Julen 1977 tar Jones ut de bankmedel han har. När det dessutom blir uppenbart att han sålt av egendom lämnar Mark Bryant in en begäran till domaren om att Jones bör kallas in för högre borgen. På dagen för förhandlingen dyker Jones försvarsadvokat upp utan sin klient. När domaren frågade var DrJones var, svarade försvarsadvokaten att han inte hade en aning. Jones borgen förverkades och han häktades i sin frånvaro, men Jones var försvunnen.

Dr Jones åker till Sverige
Julen 1977 försvinner Charles Bronston Jones från Kentucky. Han har tagit sin tillflykt till Uppsala och där gömmer han sig en tid. USA beslutar att man ska försöka få Sverige att skicka hem Dr Jones. Inledningsvis verkar man tro att det är ett rutinärende. Han är redan dömd och bevisligen en mycket farlig man som tagit sig in i Sverige illegalt. Den 11 oktober 1978 grips Jones av Uppsalapolisen.

Åklagare Mark Bryant och amerikanska utrikesdepartementet förbereder och skickar utlämningshandlingar till amerikanska ambassaden i Stockholm.
Charles valde Sverige
Charles föddes i Honolulu och som liten flyttade han runt med föräldrarna. När Dr. Charles Bronston Jones flydde undan rättvisan i USA valde han Sverige. Och det är ingen slump. På 1970-talet var Sverige känt som det land i västvärlden där sexualbrott mot barn möttes med minst allvar.

Barnpornografi lagligt
I USA betraktades övergrepp på barn redan då som en av de mest förkastliga handlingar en människa kunde begå. Där hade Jones dömts till långa fängelsestraff och en livslång stämpel som sexualförbrytare. I Sverige däremot fanns en helt annan attityd: straffen var låga, preskriptionstiderna korta och sexualbrott på barn betraktades snarare som ett moraliskt problem än som kriminalitet.

Sverige som skydd för förövare
För en man som Jones var Sverige därför en logisk destination. Här kunde han hoppas på förståelse snarare än fördömelse, behandling istället för straff.
Jones överklagar utlämning
Åklagare Mark Bryant visste att det fanns en risk att Jones skulle komma att överklaga utlämningen, men vad man inte hade räknat med är Sveriges helt unika syn på förövare. Under november och december 1978 tas ärendet upp i svensk domstol, med slutgiltigt besked i högsta domstolen den 12/12 som meddelar att Charles Bronston Jones inte ska utlämnas till USA.

Under november och december 1978 tas ärendet upp i Justitiedepartementet som beslöt att gå på HD:s linje.

Jones ska inte utelämnas
Charles ska inte utelämnas. I ett dokument som skickats från USAs ambassad i Stockholm till Utrikesdepartementet i Washington står följande orsaker angivna:
- En del av de brott som Jones dömdes för räknades inte som så grova i Sverige att de var utlämningsbara.
- Med hänsyn till straffets längd (59 år)samt ”förhållandena i delstaten Kentuckys fängelser”, förhindrar den svenska utlämningslagen utlämning.
- Jones straff gav upphov till invändningar mot Kentuckys domar, vilket utgjorde ett hinder för utlämning.
- Vissa åtalspunkter har Jones förnekat vilket gjorde att Sverige riktade invändningar mot hur utredningen genomförts.
- Det fanns inga utfästelser om hur lång tid Jones skulle behöva sitta i fängelse innan han kom ifråga för villkorlig frigivning. Med all sannolikhet skulle dock fängelsetiden bli så lång att det faktiska straffet i hög grad skulle skilja sig från det straff som utdöms för sådana brott enligt svensk lag, och måste därför betraktas som orimligt strängt i jämförelse med de brott som Jones dömts för.
Sverige valde alltså att behålla en förövare som dömts till 59 års fängelse i USA av humanitära skäl.
Jones nio brottsoffer talar man inte om.

Charles får svensk läkarlegitimation
I Kentucky vidtas åtgärder för utmätning av Jones egendom och Charles ansökan om att hans läkarlegitimation som ska gälla även i Ohio läggs på is, då Kentucky lämnar ut besked om pågående rättsprocess till Ohio. Således anses Jones inte lämpad att få legitimation i Ohio. Sverige däremot godtar hans amerikanska läkarutbildning och bortser ifrån att han är dömd till 59 års fängelse för sexualbrott mot nio pojkar i USA. I mars 1981 utfärdar Socialstyrelsen svensk läkarlegitimation till Charles Bronston Jones.
Familjen flyttar till Sverige
Charles fru, Rita har en del administrativt att lösa med egendom, utmätning och fastighetsförsäljning i USA men när det är klart tar hon med sig barnen till Sverige. Paret flyttar till Stockholm och Charles börjar arbeta på Sabbatsbergs sjukhus. Han ansöker först om villkorlig frigivning, men nämnden ger avslag då han inte ens börjat avtjäna sitt straff.

Charles brev till domaren
Dr. Charles Bronston Jones skriver den 1 juli 1982 till domare Lloyd Emery i Paducah, Kentucky. Han hänvisar till tidigare korrespondens med guvernören och frivårdsnämnden. Han uttrycker förhoppning om att nå en rimlig lösning. Han skriver ingenting om de pojkar han utsatt, men beskriver straffet på 59 år som oproportionerligt och menar att hans beteende snarare var avvikande än kriminellt.
Han framhåller att flytten till Sverige har varit positiv både för honom själv och för Kentucky, då det sparat kostnader för fängelse och gett honom möjlighet till personlig och professionell utveckling. Nu står han inför beslutet om att behålla sitt amerikanska medborgarskap eller bli svensk, och ber om domarens hjälp för att kunna bibehålla sitt amerikanska medborgarskap.
Jones påminner om sin bakgrund: nio år i armén och en far som var diplomat i 37 år. Han menar att han gjort gott för invånarna i Paducah och anser sig värdig att få behålla sitt amerikanska medborgarskap. Han avslutar med att han bara kan lyckas med detta med domarens hjälp. Brevet är skrivet med slarvig handstil på Sabbatsbergs sjukhus brevpapper.

Ännu ett brev
Den 28 september 1982 skriver Charles ännu ett brev till domare Emery i Kentucky. Han hänvisar till forskning från Kinsey-institutet om sexuell utveckling och till ett brev från Asher R. Pacht, PhD, som menar att pedofiler kan rehabiliteras utan fängelse genom 20–50 beteendeterapisessioner, vilket enligt honom skulle innebära stora samhällsekonomiska besparingar. Jones frågar domaren om denna information kan bidra till en lösning och erbjuder sin hjälp.

Domaren hjälper inte
En förvånad Åklagare Bryant har förgäves varit i Stockholm för att få Jones utlämnad. Överraskad över ett litet land som verkar skydda en förövare åker han hem till Kentucky tomhänt.
Jones å sin sida verkar lika överraskad som Bryant, men över att han inte möts av den acceptans som han förväntar sig när han vill få hemlandet att stryka ett streck över de sexualbrott som han betraktar som små felsteg, vilka enkelt borde kunna korrigeras med lite terapi.
Jämkning av straffet
Charles Bronston Jones fru tar ut skilsmässa. Hon och parets nu tre barn flyttar tillbaka hem till USA. Charles lämnar Stockholm och flyttar till Linköping.
Han arbetar fortsatt som läkare när USA ännu en gång begär att han ska lämnas ut med hänvisningar om att det finns nya omständigheter i fallet. USA erbjuder en sänkning av straffet med 80%. Med ”rabatten” skulle det nya straffet bli 11 år och 8 månaders fängelse.

Artikel i Paducah Sun
Mark Bryant berättar att man fick upp hoppet. Det fanns en god portion självrannsakan i en artikel från Paducah Sun. Man undrade om det inte hade varit klokt att låta straffen löpa parallellt, så att någon del av straffet iallafall skulle ha blivit avtjänat.
Till skillnad från USAs kompromisser bibehöll Sverige samma kurs som tidigare. Fallet var uppe i HD ännu en gång med samma resultat som tidigare. Charles Bronston Jones ska inte utvisas till USA. Straffet må vara kortare och villkoren i fängelserna bättre men efter 15 år i Sverige har Charles hunnit rota sig och dessutom var brotten nu med svenska mått preskriberade.

Tjeckien 1998
Det fanns en strimma av hopp för både brottsoffer och rättsväsendet i december 1998. Jones grips på flygplatsen i Prag, Tjeckien, under en rutinmässig mellanlandning från Abu Dhabi i Förenade Arabemiraten till Sverige, på grund av en efterlysning utfärdad av myndigheterna i Kentucky via Interpol.
Jones släpptes dock till slut på grund av en teknikalitet som rörde ett utlämningsavtal från 1925 mellan Tjeckien och USA. Han återvände sedan till Sverige, där han fortfarande befinner sig idag.
Jones efterlyst
Än idag finns ett utlämningsbeslut för Jones hos åklagarmyndigheten i McCracken County. En agent från FBIs kontor i Louisville har bekräftat att Jones fortfarande är en efterlyst brottsling, men Sverige har varit konsekventa i sin vägran att lämna ut honom.
Vanvård av hundar
Genom åren har Charles flyttat runt och han har gift sig ett flertal gånger. Uppsala, Stockholm, Linköping och Skåne. Han har haft en låg profil men dyker upp i en del dokument. Vid ett tillfälle 2013 när han bodde i Brösarp fick han elva hundar omhändertagna, till följd av vanskötsel. 2014 hade han köpt en ny hund, som han döpt till Babylove. Hunden var vid tillfället för inspektionen halt och hade svårt att ta sig fram på grund av föremål på golvet. Hunden var dessutom överviktig och fastbunden inomhus.
Idag är Charles till åren kommen, bor i en lägenhet och har nyligen ansökt om god man. Vi har sökt honom för en kommentar utan resultat.
Christoffer – pojken som offrades i onödan.
Jag sitter i sängen, en lördagmorgon i juni månad. Har nyligen avslutat cellgiftsbehandling och försöker hitta tillbaka till mig själv.
Telefonen ringer, och jag svarar:
-Ja, det är Sara.
-Hej! Mitt namn är Christoffer och jag skulle vilja berätta någinting för dig.
-Berätta! säger jag nyfiket och Christoffer började:
-När jag var liten sålde jag tidningar. Dr Jones brukade köpa tidningar av mig och mina kompisar..
Christoffer som växte upp i Skåne, bär än idag konsekvenser för att Sverige beslutade sig för att ge Dr Jones skydd. Han kommer att berätta sin historia i en uppföljande artikel.
Undrade i vilken ände vi skulle börja och hur mycket information som skulle gå att få fram. Den förste som vi pratade med var Todd Faulkner, journalist på nyhetskanalen WPSD6 som gjorde ett större inslag om saken 2021. Han gav oss fria händer att använda deras material. När vi fick kontakt med Mark Bryant, som var åklagare i målet fick vi hans berättelse och tillgång till akten från den amerikanska sidan. Vi har även fått bra hjälp av KBs arkiv och Riksarkivet.
Ytterligare offer
Förutom de offer som Dr Jones dömdes för brott emot ska Jones ha begått övergrepp mot ytterligare tre pojkar i början av 1970-talet, som tyvärr var preskriberade när åtal väcktes. En av de pojkar som Jones dömdes för brott emot har även vittnat om att han sett Jones förgripa sig på en nära anhörig pojke. En del av de pojkar som Charles utsatte i USA lever inte, andra lever men är i missbruk. En kille var i ett tungt missbruk av opiater men har lyckats ta sig ur det och fått rätsida på livet.
Mark Bryant som var åklagare påverkas än idag av fallet som han säger enbart slutade med förlorare.
Sammanfattning av artikeln:
Dr. Charles Bronston Jones, amerikansk läkare född 1937, dömdes i Kentucky 1977 till 59 års fängelse för sexuella övergrepp mot nio pojkar i åldrarna 8–11 år.
Jones lyckades fly till Sverige där han skapat sig ett nytt liv, och nya tragedier.
Sverige skyddar Jones
- Jones greps i Uppsala 1978 men Högsta domstolen och därefter Sveriges regering stoppade utlämningen.
- Skälen: straffets längd, ”orimliga fängelseförhållanden” i Kentucky och att vissa brott inte ansågs lika grova i Sverige.
- På 1970-talet hade Sverige en unik och liberal hållning till sexualbrott mot barn: korta straff, milda domar och barnpornografi var fortfarande lagligt.
Svensk läkarlegitimation och nytt liv
Trots domen i USA utfärdade Socialstyrelsen 1981 en svensk läkarlegitimation till Jones. Han arbetade på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm och senare i Linköping. Han skrev brev till amerikanska domare och försökte beskriva sina handlingar som avvikelser som borde behandlas med terapi, inte straff.
Nya försök till utlämning
- USA försökte flera gånger få honom utlämnad, även med löfte om kraftigt reducerat straff.
- Sverige vägrade konsekvent, med hänvisning till både preskription och humanitära skäl.
Offren
- Utöver de nio pojkar han dömdes för övergrepp mot fanns ytterligare minst tre offer, vars fall preskriberades.
- Flera av de utsatta pojkarna fick livslånga trauman – vissa har avlidit, andra lever med missbruk, några har tagit sig ur beroenden.
- En av pojkarna är Christoffer från Skåne, som långt senare berättade sin historia för Dumpen.












Sverige är fantastiskt här skyddar myndigheter avarter som pedofiler. Barn offras Hej vilt viktigare att dalta med dessa vuxna som i värsta fall hotar med att ta sina liv. Men att barn blir förstörda och försöker avsluta sina liv de skiter man tydligen i. 🤔
SKÄMS SVERIGE!!!! Så flata och så måna om en förövare utan en tanke på alla hans offer 😢
Minns sextiotalets liberala syn på sex men precis som nu så hade s k vanligt normalt folk en helt annan syn på avarter som pedofili. Inom RFSL fanns det folk i ledningen som förespråkade sex med barn och vad vet man, kanske finns de fortfarande kvar inom rörelsen.
Lars Ullerstam lever än och underlättade helt klart för pedofiler att utöva sina sjuka böjelser och följden blev barn som skadats för livet. Tänk att bara för att man är läkare och en auktoritet inom ett område kan man komma med fullkomligt idiotiska idéer i skydd av sin titel och folk går på idiotin och följer idioten.
Vad du kämpar Sara och fantastiskt att ni har åstadkommit en lagändring.
Sverige är på många sätt ett helt vidrigt land och det börjar visa sig mer och mer då man vurmar mer för förövare än om offer.
Den här artikeln fick mig att må illa.
Sverige är inte vad det varit och det här öppnar ju upp för fler förövare att faktiskt söka sig hit. Här blir de slagna på fingrarna litegrann och sedan får de saft och bulle efteråt medan någon över empatisk och oproffessionell socionomkvinna torkar tårarna på förövaren.
Vidrigt!!
Jag minns vagt hur det skrevs om detta as i tidningen på 1990-talet. Känner igen historien nu när jag blir påmind om den.
Så otroligt märkligt att HELT OCH HÅLLET gå på vad den dömde berättar angående sin skuld och komma till slutsatsen att om den dömde förnekar delar av de brott HAN DÖMTS FÖR i USA så har den amerikanska utredningen varit bristfällig?! Hur tänkte man där?! Tänkte man så om tjuvar och bedragare också? Om tjuven nekar till brott så ska man underkänna polisutredningen som visar att han begått brottet? Nej, såklart tänkte man inte så om tjuvar! Bara om pedofiler med en fin fasad, tex en läkarpedofil.
Ovan nämnds är ju förstås inte det enda som är märkligt här, utan ALLT är märkligt!
Om någon av dem som var med och dömde i detta fall fortfarande lever skulle det vara intressant att be dem läsa igenom domarna en gång till nu i efterhand och FÖRKLARA hur de tänkte, samt berätta om hen är av annan åsikt idag.
Man blir ju så arg så man kokar över deras idioti!
Jag minns vår Skolläkare i Trelleborg 1964, han var läkare för grundskolan. Han skulle alltid känna om testiklarna hade trillat ner, detta gjorde han varje gång. Vi pojkar kände obehag varje gång det var läkarundersökning. Jag minns hans namn mycket väl, men skriver det inte här. Pratade med mina föräldrar. Men dom sa bara. ”Men han är ju Läkare” Ja svarade jag ”Men varför varje gång, oavsett vad vi sökte för” !? Säkert många i Trelleborg som minns honom 🙁
Så ledsamt att dina föräldrar inte tog det på allvar.
Idag hade han utelämnats. Att han var pedofil var irrelevant för justitiedepartementets beslut. Samma sak hade skett för en mängd andra brott.
Flera av de gärningar som domarna i Kentucky byggde på skulle enligt svensk rätt då bara motsvara otuktigt beteende (maxstraff 1 år). Vid den tiden krävde 4 § utlämningslagen att gärningen i svensk rätt skulle ha fängelse i mer än ett år för att utlämning skulle få ske, vilket alltså inte var uppfyllt. Även ”bail-jumping”-brott mot borgensåtagande saknade svensk motsvarighet.
En rad gärningar var, sedd med svenska regler, preskriberade. 10 § andra stycket förbjöd utlämning om straff för brottet skulle vara förfallet enligt svensk lag.
För de återstående punkterna konstaterades att de amerikanska domarna inte var tillräckligt stödda av utredningen och över huvud taget gav skäl för ”allvarlig erinran”. Det är ett uttryckligt utlämningshinder i 9 § första stycket.
Man anmärkte på att det enbart fanns dokumentation som visade vad pojkarna sagt i domstolen, men ingen dokumentation som visade vad pojkarna sa under polisförhör och dessutom hade inga barnpsykologiska och förhörspsykologiska sakunniga medverkat under förhören.
Den amerikanska utredningen var generellt sett dåligt utförd med svenska mått.
Reglerna om utlämning finns i lagen (1957:668) om utlämning för brott; den svenska strafftröskeln ändrades först senare till ”ett år eller mer”, men 1978 gällde ”mer än ett år”.
Så hade USA skickat en begäran om utlämning idag, då hade Sverige överlämnat honom.
Lagar i Sverige blir kontinuerligt bättre, och detta är ytterligare ett bevis på det.
Jag minns att någon debattör på 1990-talet ställde sig frågan (vet inte om det var i en tidning eller i TV):
”Är våra svenska barn tåligare än amerikanska barn?”
Det var alltså en sarkastisk fråga, apropå att amerikansk lag såg strängt på Dr Charles Bronston Jones gärningar och hade gett honom en sträng dom, medan samma gärningar i Sverige inte ledde till några konsekvenser alls.
Det är ju en sak att, som jurist och domare, följa vad lagen sa, för att man var tvungen, men varför protesterade de inte? Varför kommenterade de tex inte i domen att de hade en dålig känsla av att låta en pedofil fortsätta jobba som läkare och gå fri som om inget hänt?
Det fanns ju en debatt i media, men så jättestort avtryck gjorde den tydligen inte, eftersom jag verkar vara den enda hittills som ens minns den (pga att jag själv var ett utsatt barn). Varför reagerade inte Sveriges befolkning skarpare på denna uppenbara brist på omsorg och rättvisa, samt uppenbara fara, för de utsatta barnen? Fanns det INGEN vuxen med inflytande som hade både vett i huvudet och var modig?!
Minns ”bordellhärvan” med Ss justitieminister Lennart Geijer och se filmen Callgirl! Varken första eller sista gången S-elit avslöjades med byxorna nere och snopparna i minderårigas underliv:
Leif GW skriver i sina memoarer att han som pojke följde efter en man som just våldtagit en flicka, såg bilen förövaren satte sig i, skrev upp registreringsnumret och gav det till polisen. Inget hände. Som ung kriminolog kollade han vem som ägt bilen: En person högt uppsatt i rättsväsendet…
Sedan härjade ”kapten Klänning”, enligt Wikipedia befordrad av S-justitieministrarna Laila Freivalds och Thomas Bodström, varav den senare gått till hårda attacker mot Dumpen…
En viss manlig filmregissör, med smak för underåriga pojkar, sprungen från SSU och stödd av olika organisationer, outades i en bok av Sören ”Sulo” Karlsson och Dianne Rauscher, skriven 2021.
Fantastiskt att se lite mer grävande journalistik ifrån Dumpen.
Sara och Peter byggde upp organisationen genom ett sensationalistisk men ofta nödvändig bevakning av de människor, oftast män, som från högt och lågt, från norr till söder inte klarar eller inte vill ha en sund syn på sexualitet.
Förhoppningsvis så har detta fått fler att tänka om och samhället att tänka efter. Men när staten nu allt mer agerar för att reglera alla våra fri- och rättigheter online så är det än mer viktigt att komma ihåg hur instrumental staten i sig och dess institutioner var i att skydda – i detta fall redan bevisligen skyldiga – förövare. I vissa fall verkar vissa med makt- eller så kallad expert status till och med ha förespråkat det så som kan läsas i artikeln från Dr. Ullestams uttalanden.
Jag hoppas att det blir mer sånt här.
Förresten: Kan Mark Bryant vara släkt med Nick Bryant? Journalist, första personen som läckte ”Epsteins Svarta Bok” och nu ansvarig för Epsteinjustice?
Troligen inte. Bryant är en gammal patrionym, typ ”Briansson”.
Fy fasiken! Ja det är ju inte värst längesedan egentligen! Så hemskt för alla dess stackars barn som blev utsatt för denna person!