Sverige älskar att kalla sig ett modernt land. Vi är först med tekniska innovationer, vi har appar för allt och vi digitaliserar så fort det bara går. Men när det gäller att skydda barn mot övergrepp på nätet? Då sitter vi fast i en lagstiftning som känns som hämtad ur faxens tid.
I de flesta områden i samhället bygger våra lagar på prevention. Vi har hastighetsbegränsningar, bilbälteskrav, hjälmtvång. Vi väntar inte på olyckan – vi försöker förhindra den innan den sker. Men när det gäller sexualbrott mot barn fungerar systemet precis tvärtom. Där måste det först finnas ett fysiskt offer innan lagen kan användas.
Tänk er det en stund. Det är som att säga att vi har fri fart på vägarna, och att polisen bara kan ingripa först när bilarna redan har kraschat. Absurt, eller hur? Ändå är det så här vi behandlar något av det mest skyddsvärda vi har – våra barn.
Internet har öppnat en motorväg rakt in i barns rum. Här flockas pedofilerna, och de rör sig obehindrat på alla sajter där barn finns. De jagar i chattar, på spelplattformar, på sociala medier. Det är längesen förövaren bara var den läskiga farbrorn på lekplatsen med en godispåse. Nu är det män som sitter hemma i soffan, bakom en skärm – och når tusentals barn med några knapptryck.
Och vad gör lagen? Den tittar bort, så länge det inte råkar sitta ett verkligt barn i andra änden. Om det senare visar sig att “barnet” var fiktivt, då har inget brott begåtts. Då går de fria. Samma män kan dagen efter skriva till ett verkligt barn – och först då blir det ett brott. För sent. Skadan är redan skedd.
Det här är den lucka Dumpen vill täppa till. Vi vill att det blir olagligt att sexchatta med barn, även om barnet i själva verket är fiktivt. För det är inte barnet som är avgörande – det är gärningsmannens intention. Den som är beredd att ta med kondomer och godis för att träffa en “12-åring” har redan passerat gränsen. Det är bara slumpen – eller Dumpen – som avgör om det blir ett riktigt barn i andra änden.
Vi har startat en namninsamling. Vi kräver en lagändring. Men vi behöver fler underskrifter. För varje namn är en röst för barnens trygghet, ett sätt att säga att vi inte accepterar att lagen halkar decennier efter verkligheten.
Och till våra folkvalda politiker: det är dags att visa lite ryggrad. Sluta ducka, sluta utreda i evigheter. Snabba på lagändringen, annars är ni medskyldiga när fler barn offras och går under. Barnkonventionen säger att barn har rätt till skydd – men just nu är det bara tomma ord.
Frågan är enkel: vill vi vänta på nästa olycka, eller vill vi bygga staketet innan stupet?
Skriv under namninsamlingen, klicka på länken nedan och följ instruktionerna.
https://www.skrivunder.com/2forty2_kraver_lagandring_for_skydd_av_vara_barn
Att inneha och producera bilder som skildrar fiktiva barn sexuellt bedöms idag som brottsligt. En teckning på ett barn i en sexuell situation kan betraktas som övergreppsmaterial. Detta även om barnet inte finns i verkligheten. På samma sätt borde det vara ett brott då en vuxen sexchattar med ett barn som är fiktivt eftersom uppsåtet varit att utnyttja ett barn sexuellt. Själva handlingen borde kriminaliseras även om barnet inte finns på riktigt.