Vi har brandövningar i skolan varje termin. Alla ungar vet vilken trappa de ska ta, vilken dörr som gäller och hur man ska rada upp sig ute på skolgården. Det sitter i ryggmärgen. Och visst, det är bra. Bränder kan hända. Men vet du vad som händer mycket oftare än skolbränder? Sexuella övergrepp. Nästan fem barn i varje klass blir utsatta. Fem! Det är nästan varenda rad i klassrummet. Men om du frågar eleverna vad ett sexuellt övergrepp ens är, så står de flesta som frågetecken. Och lärarna? De har fått några ynka timmar om ämnet under hela sin utbildning. Några timmar. Det är ju ett jävla skämt.
Skolan har jobbat hårt mot mobbning, och det är bra. Men när det kommer till övergrepp – tystnad. Som om vi tror att barnen lär sig av sig själva vad som är rätt och fel, eller att förövarna plötsligt ska sluta för att vi blundar. Samhället behandlar frågan som något obekvämt, som man helst vill gömma undan bakom lärarrummets stängda dörrar. Det är enklare att träna på utrymningsövningar än att våga prata om det som faktiskt bränner på riktigt.
Vi drillar barnen i hur de ska ta sig ut om det börjar brinna, men vi ger dem inte verktygen att ta sig ut ur övergreppens grepp. Hur i helvete kan det vara logiskt? När man vet att statistiken är så brutal – att nästan var femte unge får sitt liv skadat på det här sättet – så är det rent tjänstefel att inte göra något.
Jag vet själv vad det betyder att växa upp i tystnaden. Jag vet hur det känns när ingen vuxen ens har orden för det du går igenom. Att man sitter där ensam och tror att man är den enda i världen. Och samtidigt står skolan och viftar med brandsläckaren.
Det behövs en lika självklar “övning” för övergrepp som det gör för bränder. Alla barn ska veta vad ett övergrepp är, alla ska veta vem man kan prata med, och alla lärare ska kunna ta samtalet utan att rodna eller titta ner i golvet. För vet du vad? Pedofilen bryr sig inte om att du tycker det är obekvämt. Han bryr sig inte om din feghet. Han bryr sig bara om att ditt barn inte har fått kunskap och verktyg nog att säga ifrån.
Så min fråga är: när ska vi ha vår första “övergreppsövning” i skolan? När ska vi börja ta barns verkliga bränder på allvar?
