Tänk om polisen fick jobba som Dumpen

Jag har sett mycket i mitt liv. Jag har stått på OS-podier, jag har blivit hyllad som idrottshjälte, men jag har också varit ett barn som blev utsatt för något oförlåtligt. Och med åren har det blivit plågsamt tydligt för mig hur lite vårt samhälle faktiskt gör för att skydda barn från sexualbrott.

Det som borde vara självklart – att sätta barnens säkerhet först – har blivit en politisk katt-och-råtta-lek där feghet, passivitet och rädsla för att trampa på fel tår står i vägen för handling.

Så låt mig leka med tanken: vad hade hänt om polisen hade fått arbeta som Dumpen?

Dumpen.se gör det som polisen borde ha befogenhet att göra. De konfronterar vuxna människor som försöker få kontakt med barn i sexuellt syfte.

De avslöjar dem. De visar upp vad som pågår i det dolda – varje dag, varje timme. Är det alltid snyggt? Nej. Är det rättssäkert? Det kan diskuteras. Men gör det nytta? Absolut. Och det är det som är hela poängen.

Tänk om polisen inte behövde be om ursäkt för att de agerar. Tänk om de fick använda samma metoder som Dumpen – skapa profiler, chatta med misstänkta, locka fram bevis, och sedan kliva in med full kraft.

Tänk om vi hade ett rättssystem som inte i första hand skyddar gärningsmannen, utan faktiskt sätter offret – barnet – i fokus.

Men så ser det inte ut idag.

Idag är det ofta upp till ideella eldsjälar att gräva fram sanningen. Polisen är bakbundna. De får inte använda de metoder som krävs för att ligga steget före.

Dessutom är dagens lagstiftning åt helvete fel då männen vi på Dumpen konfronterar oftast kan känna sig säkra då det inte är ett brott att sexchatta med ett fiktivt barn.

Här måste det till flera lagändringar och framförallt måste det bli brottsligt att bara försöka kontakta barn i Sexuellt syfte, jag kan garantera att alla vi har konfronterat trott att dom har haft kontakt med ett barn, så duktiga är vi på Dumpen.

Och våra politiker? De gömmer sig bakom kommittéer, utredningar och röstmaximerande formuleringar. De vågar inte fatta de beslut som skulle göra verklig skillnad. De är mer rädda för ett uppslag i DN än för att ännu ett barn förstörs inifrån av övergrepp.

Och medan de pratar om integritet och rättssäkerhet, så pågår övergreppen. I våra städer. I våra skolor. På våra nätforum. Det är barn som får betala priset för vår vuxenvärlds rädsla för att agera.

Jag vet hur det är att bli sviken av vuxenvärlden. Jag vet hur det är när någon som ska skydda dig i stället skadar dig. Och jag tänker inte vara tyst när jag ser att vi gång på gång väljer att titta bort.

Om polisen hade fått jobba som Dumpen – med samma verktyg, samma beslutsamhet, samma målbild – då hade vi börjat se en förändring. Då hade rovdjuren börjat känna sig jagade. Då hade barnen kanske fått en chans att växa upp utan att deras liv krossas av vuxnas vidriga begär.

Så vad väntar vi på?

Det räcker nu. Antingen ger vi polisen muskler att agera – eller så erkänner vi en gång för alla att vi är beredda att offra ännu en generation barn för att slippa ta i det som gör ont.

Och det är ett svek som vi aldrig borde kunna förlåta.