En marionettdocka klipper sina band

Inledning, oktober 2023

Vi satt på ett café i Halmstad när vår nyaste fiskare ställde sin fråga med oro i rösten. Jag försäkrade henne om att hennes hemlighet skulle vara i tryggt förvar.

”Jag hade lovat mig själv att aldrig berätta för någon, men jag orkar inte bära min hemlighet längre,” sa hon och såg olycklig ut.

”Delad smärta gör mindre ont,” svarade jag, och hon började berätta.

Kattis historia börjar när hon var 13 år. Hon var ensam, mobbad och hade det svårt hemma. På nätet lärde hon känna en man som sa att han var 50, men i själva verket var 70. Hon berättade att hon blev groomad på nätet innan de träffades. 

Vi pratade en stund om mannen, och hon nämnde att hon, bara ett par månader innan hon började som fiskare hos oss, hade kollat om han fortfarande var aktiv på Snapchat. Hon var orolig för att han kanske fortsatte att skapa offer bland barn.

En konfrontation avbröt vårt samtal för en stund, och en förfrågan om att åka ner till Malmö för ännu ett möte dök upp i fiskegruppen.

”Följer du med?” frågade jag.

”Ja, vad spännande,” svarade hon.

I bilen på väg till Skåne hann vi prata mer. Hon visade loggar från när hon, som vuxen, hade chattat med honom men utgett sig för att vara ett barn. Chatten var hemsk. Mannen visade upp en elfenbensfärgad dildo som fördes in mellan hans sladdriga skinkor, samtidigt som en ström av vulgära fraser i östgötska lämnade hans mun. Han var tydligt över 70 år.

Ska vi ringa honom?

”Ska vi ringa honom?” frågade jag.

Tanken var att få tag på honom i telefon, spela in samtalet och kanske, med lite tur, förmå honom att erkänna – och henne att anmäla. När jag till slut fick tag på honom erkände han att han för många år sedan hade träffat den unga kvinnan, som då var ett barn. Hon som hade lovat sig själv att aldrig berätta för någon.

Kattis pojkvän, hennes trygghet i livet, kom ner till Malmö, och vi satt alla och pratade länge efter samtalet med förövaren avslutats.

Den natten minns jag som orolig. Jag funderade på om jag verkligen gjorde rätt som uppmanade henne att polisanmäla. Fallet var gammalt, och hon hade aldrig pratat med någon om det tidigare. Det enda som kunde räknas som stödbevisning var telefonsamtalet där förövaren erkände att han träffat henne och gjort vissa närmanden. Oron över hur hon skulle hantera en nedlagd utredning fick mig att tveka, men tanken på att övertala förövaren att följa med till polisen och erkänna växte sig starkare.

Morgonen efter ringde vi och vädjade till honom att följa med till polisen och lätta sitt hjärta. Efter en stunds övertalning gick han med på det.

Förövaren lämnar över sig till polis

Norrköpingspolisen fick förhandsinformation om att vi skulle dyka upp under kvällen med en våldtäktsman som ville erkänna sina gärningar. Resan mellan Malmö och Norrköping avverkade vi i ett sträck, med undantag för en matpaus. Klockan sex lämnade Patrik av mig vid Norrköpings polisstation, där jag och förövaren möttes. Vi pratade en stund, och sedan ringde vi på porttelefonen. Mannen försvann in genom polishusets dörrar.

Vi stannade i Norrköping över natten. Dagen efter åkte vi med Kattis till polisstationen. Hon skulle förhöras om sin kontakt med förövaren. Det blev lite problem med byte av målsägandebiträde. Vi insisterade på att hon skulle få Cecilia Brorman, eftersom vi tidigare sett hur omsorgsfull hon är med klienter som utsatts för sexualbrott. Till slut löste det sig, och förhöret ägde rum.

När hon kom ut från förhöret ett par timmar senare var hon förkrossad. Hon hade berättat allt hon kunde minnas. Förövaren blev kvar i arresten i tre dagar men släpptes sedan på fri fot.

Ut ur fisket och in i behandling

Fiskaren lyftes ur fisket, fick stödpersoner och beviljades stabiliserande behandling inför traumabehandling av Föreningen Dumpen.

Det första året efter anmälan var tungt. Hon visste att han hade erkänt något, men inte vad. Väntan var svår, men i efterhand visade det sig troligen vara en fördel att allt inte kom på en gång.

November 2024

Ett år efter anmälan hörde polisen av sig. De berättade att de hade hittat 14 timmars inspelat övergreppsmaterial med Kattis på mannens enheter och sammanlagt 29 timmar om man räknar in andra brottsoffer. Beskedet kom som en chock.

Chocken hann precis lägga sig när nästa besked kom. I videomaterialet finns långt mer brutala övergrepp än hon minns och berättat i förhör.

I början av maj blev förövaren plötsligt häktad. Varför visste vi inte, men utredningen tog ordentlig fart, och i slutet av maj var förundersökningen klar.

En marionettdocka i klorna på en förövare

Kattis frågade om jag ville läsa förundersökningen.

”Klart,” svarade jag med stursk röst.

Jag la mig tillrätta i hotellsängen, redo att läsa en förundersökning på 250 sidor. När jag gick ner för att äta frukost morgonen efter hade jag inte sovit en sekund. Förundersökningsprotokollet svepte med mig in i tillvaron hos en osäker 13-åring utan kompisar och med svagt stöd hemifrån. Ensam i världen kom hon i kontakt med sin förövare på en nätsajt. Han vann hennes förtroende och blev hennes allt – en 70-årig man som utgav sig för att vara 50 blev hennes stödperson, förälder och rådgivare.

”Nej, nu får du visa fittan, annars blir det för tråkigt för mig.”

Sida upp och sida ner ser man ett barns kamp för att inte förlora tryggheten. Utredningen visar hur en 13-årig flicka hamnar i klorna på en förövare som styr henne med järnhand.

”Rikta kameran, visa dig, kör in den, visa där.”

Under flera år var hon i hans våld. Han styrde hela hennes existens – sa han hoppa, så hoppade hon.

Deras kontakt bröts när han kom för att hämta henne. Den gången lyssnade hon på den där inre rösten, som hon tidigare ignorerat, och stannade hemma. När hon uteblev från träffen blockerade han henne.

Av det videomaterial som framkom i förundersökningen minns hon bara en bråkdel. På det mest brutala sätt hade förövaren använt Kattis som en marionett, utsatt henne för fruktansvärda övergrepp som han dokumenterat polisen sedan visat för henne.

Norrköpings tingsrätt, Juni 2025

Åklagaren skjuter kartongen med näsdukar närmare Kattis. Tårarna rinner när hon berättar det hon minns. Förövarens min ger nästan intryck av att han njuter av hennes sorg. Åklagaren berättade att man hittat fler oidentifierade barn som förövaren chattat med på nätet och förmått dem att begå övergrepp på sig själva. När åklagaren yrkar på fortsatt häktning blir förövaren besviken och hans försvarsadvokat drar en uppger att förövaren är så gammal att han mycket möjligt inte kommer ut från kriminalvårdens hägn i livet. Förövaren blev dock fortsatt häktad. 

Började fiska på egen hand 

Redan när Kattis delade sin hemlighet  var hennes största skräck att han fortfarande var aktiv och hade andra små flickor i sitt grepp. Två månader innan hon blev volontär hos oss hade hon chattat med honom, i egenskap av ett fiktivt barn, för att se om han fortfarande var aktiv. När det visade sig att han var det kontaktade hon hans fru och bad henne se till att inga barn kom nära honom. När hon såg att han fortsatte sin aktivitet, sökte hon sig till oss och ville börja som fiskare.
Hon var tjugo, och jag tänkte att det var lite ungt, men hon var väldigt bestämd och övertygande. Jag gick på magkänsla och tänkte att det kunde bli helt rätt – eller helt fel.

När vi hämtade upp henne för att åka till Halmstad och Malmö var det för att fiska. När hon berättade om vad hon varit utsatt för och vi hörde förövarens version av hennes berättelse trodde vi att det kunde handla om ett eller ett par sexuella övergrepp och att han kanske kunde dömas för något med stöd av hans erkännande.

18 våldtäkter

Åtalet omfattade 16 våldtäkter av normalgraden, samt två grova våldtäkter – där förövaren i ett fall använt en hund som brottsredskap – samt grovt barnpornografibrott för innehav av närmare 200 000 filer med övergreppsmaterial.

Förövaren har erkänt grovt barnpornografibrott och sjutton våldtäkter av normalgraden.

I slutpläderingen yrkade åklagaren på åtta års fängelse och en miljon kronor i skadestånd.

Den 26 juni 2025 faller domen.

Fortsättning följer efter den 26 juni.