Jag är väl medveten om att detta inte kommer tas emot väl av alla.
Samtidigt vill jag säga att övergreppen inte togs väl emot av mig.
Jag tror aldrig att jag har mått bra och idag är jag 45 år.
Det här är mina upplevelser av honom.
Jag är väl medveten om att andra har en annan syn på honom.
Jag blev utsatt för sexuella övergrepp flera gånger av min morfar när jag var en liten flicka och han antastade mig även sexuellt när jag var i 16–17 års åldern.
Jag påbörjade min läkning under pandemin.
Det var som att när världen tystnade och allt saktades ner, så kunde jag äntligen höra min själs röst.
Den hade försökt kalla på min uppmärksamhet flera gånger innan, men då lyssnade jag inte.
Jag har burit den här tunga ryggsäcken själv år efter år. En ryggsäck som är fylld med självförakt men också med ofantligt mycket smärta och sorg.
Jag har ramlat många gånger och rest mig upp om vartannat. Ensam med mörkret i min själ som min enda vän.
Men för vems skull har jag burit?
Jag bar på rädsla, smärta och skam. Med mitt liv som insats. Tid som jag aldrig kommer få igen.
Som liten flickan gjorde jag allt i min makt för att få vuxenvärlden att inse att jag inte mådde bra.
Ingen såg och förstod var som pågick. Ingen kom till undsättning. Jag slöt mig och blev tyst och utvecklade ett självskadebeteende.
Där och då var det enda sättet för mig att överleva.
Jag drömde alltid om att någon skulle rädda mig.
Kanske en riddare, prins eller en superhjälte.
Jag lovar, inte en endaste gång drömde hon om att behöva göra det själv.
Att känna sig trasig, smutsig, äcklig, ful och värdelös.
Samtidigt som man är livrädd för att bli lämnad, övergiven och oälskad.
Det måste ha varit tufft för en liten flicka eftersom jag haft svårt att greppa alla känslor nu som vuxen.
Övergreppen i sig är ju ett svek och tro mig när jag säger att de skapat både fysik och psykisk smärta.
Min själ har fortfarande ärr som gör ont.
Efter att morfar antastade mig i tonåren fick jag inget stöd.
Faktiskt ingen reaktion alls, vilket är konstigt.
Jag har själv barn och hade krigat sönder om något utfört ett brott på/mot dom.
Men i detta fall blev det nästan kusligt tyst.
Jag fick höra förmildrande bortförklaringar till hans beteende vilket bara gjorde mig ännu mindre medan känslan av att vara värdelös ökade.
Är det till exempel okej att begå sexuella övergrepp när man är full? Eller om man inte menar det?
När jag började bearbeta övergreppen så berättade jag det för min mamma.
Hennes svar löd –”Jag tror inte att han skulle göra så”.
Det var ytterligare ett slag i magen, mamma tror inte på mig.
Det har faktiskt varit min största sorg i livet, att inte bli trodd på.
Att inte bli sedd och att återigen bli lämnad.
Min morfar förstörde mig när han tog sig friheten /makten att skada mig fysiskt och psykiskt.
Den skammen, sorgen och smärtan (när ingen såg eller valde att inte se) fick jag bära ensam.
Det var dessutom aldrig min skam att bära.
Jag var inte värdelös, jag var inte ful, jag gjorde inget fel, jag sa inte fel saker.
Jag var en liten flicka.
Ett barn, en flicka som bara ville bli älskad.
Inget av det som hänt är på grund av mig.
Men det hände mig och det händer så många andra, det gör mig så frustrerad, arg och leden.
Jag har hittat rösten, jag har hittat orden, jag vill inte vara tyst längre.
Min läkning är till för mig.
Jag vill bli fri och äkta.
Jag är inte övergreppen och min sorg.
De som bryr sig om mig kommer stanna kvar.
De jag förlorar på vägen önskar jag allt gott.
För som jag skrev i början, jag vet att många har andra upplevelser av den här mannen.
Det här är mina upplevelser och jag har burit detta inom länge nog.
Jag vill bli fri.
// Anonym
*OBS! Bilden är AI-genererad.
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA! 
Vill du att försök till kontakt med barn i sexuellt syfte ska kriminaliseras så att gäddorna kan lagföras innan de skadar barn? Skriv under för en lagändring här!
Vill du bli medlem i Dumpen förening? Ansök då här: Bli medlem i Föreningen Dumpen! – DUMPEN.se Medlemsavgiften går oavkortat till traumabehandling för sexuellt utnyttjade barn.
Ansökan till traumabehandling hittar ni här:Ansökan medlemsfinansierad vård (google.com)
❤️
”Jag är väl medveten om att detta inte kommer tas emot väl av alla.”
Det blotta faktum att du skriver så är deprimerande. Du är en överlevare av grova övergrepp, förstå det för din skull. Du HAR rätt till din egen kropp och självbestämmande, och de som fostrat dig till att tro annat borde blivit tvångssteriliserade för länge sedan i bästa fall!