Nu är det drygt ett halvår sedan jag bröt kontakten med min mamma.
Hon gifte sig med en pedofil och en våldtäktsman.
Jag och mina två systrar kunde inte värja oss.
Sedan följde år av hjärntvätt, manipulering och psykisk nedbrytning av både mamma och oss barn.
Hans ord var lag och vi blev tvingade att rätta in oss i ledet.
Han valde oss med omsorg då han svarade på mammas kontaktannons;
”Ensamstående kvinna med tre döttrar”.
Mamma var redan i dåligt skick psykiskt och ingen stabil och trygg person för oss.
Troligen har hon själv varit utsatt för sexuella övergrepp som barn av vår morfar.
Tiden gick och han trevade sig fram i valet av vem han skulle välja av oss flickor.
Ett incestuöst beteende hade han mot oss alla tre redan från början.
Det föll på den som var mest svag av oss, min äldsta syster.
Sedan kom det smygande och gränser flyttades, men då i det dolda och i största hemlighet.
Men vi visste.
Mamma visste.
Jag och min andra syster förstod vad som pågick även fast vi var barn.
Det var väldigt ofta bråk hemma och mamma grät mycket.
Det var inte helt ovanligt att hon hotade med att ta livet av sig.
Jag minns att jag som 10-åring ringde henne på jobbet för att höra så hon svarade.
Då visste jag åtminstone att hon levde.
Som liten flicka oroade jag mig alltid över hur mamma mådde.
Känna efter, känna in, nästan känna lukten av mammas tårar, hennes oförmåga att ta hand om oss, om mig, hennes barn.
Vi blev påtvingade en jävla karl med sån makt att han först höll vår mamma och oss fångna i en sjuk familjekonstellation där hans sjuka syn på kvinnor och barn fick råda tills vår mamma, trots att hon visste vad han gjorde faktiskt valde att fly.
Hon lämnade kvar oss tre tonårsbarn i en HELT vidrig situation med en uppenbart störd man som sedan gifte sig med min storasyster och utövade sin störda makt över oss, alla tre.
Hon VALDE att lämna oss.
Hon ÖVERGAV oss.
Hon SVEK oss så grundligt det över huvudtaget är möjligt att svika.
Jag far illa över att ha kontakt med min mamma och mår dåligt över allt som påminner om henne.
Därför bröt jag äntligen den kontakten, 55 år gammal.
Man kan inte och behöver inte förlåta allt.
Blod är inte tjockare än din mentala hälsa.
Man kan acceptera att det var så här det blev och lära sig att förhålla sig till det så gott det går.
Men framförallt respektera sina egna val.
Lita på dem.
Jag är en stark människa och har helt på egen hand fostrat två fantastiska barn som vuxit upp till kloka vuxna.
Idag omfamnar jag det lilla barnet i mig och tonårsbarnet.
Känner mig stolt.
// Anonym
*OBS! Bilden är AI-genererad.
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA! 
Vill du att försök till kontakt med barn i sexuellt syfte ska kriminaliseras så att gäddorna kan lagföras innan de skadar barn? Skriv under för en lagändring här!
Vill du bli medlem i Dumpen förening? Ansök då här: Bli medlem i Föreningen Dumpen! – DUMPEN.se Medlemsavgiften går oavkortat till traumabehandling för sexuellt utnyttjade barn.
Ansökan till traumabehandling hittar ni här:Ansökan medlemsfinansierad vård (google.com)
Styrkekramar till dig Jessica; vet själv hur det är att sakna den självrespekt som krävs för att helt bryta med dåliga människor i ens liv. Hoppas du kan tillbringa resten av ditt liv i lycka, eller i vart fall så nära lycka du kan komma.