Livet är värt att leva.
Men så har det inte alltid varit.
Som barn blev jag gång på gång sviken av de vuxna som skulle ha skyddat mig – och sveken fortsatte även in i vuxen ålder.
Min barndom var allt annat än rosenskimrande.
Hemma utsattes jag för både fysisk och psykisk misshandel av mina föräldrar.
Min morfar gjorde saker mot mig som en vuxen aldrig ska göra på ett barn.
I skolan blev jag mobbad eftersom jag drog mig inåt och bara var ett skal av ett barn.
I gymnasiet såg den första vuxna personen att något inte stod rätt till.
Jag gick till skolsköterskan och bad konstant om huvudvärkstabletter och en dag tvingade hon mig kvar tills jag berättade vad som var fel, jag öppnade för första gången upp mig för en vuxen.
Hon gjorde alla rätt och jag är otroligt tacksam för vad hon gjorde.
Men det blev ändå så fel…
Hon skickade mig till en psykolog där jag fick berätta vad som var fel, om alla minnesbilder jag hade, jag hade förträngt mycket under åren så jag kunde bara berätta om småbitar.
Psykologen fick mig att tro att jag bara hittade på allt, att det inte hänt mig något när jag var lite.
Jag gick ner mig totalt, för hur dum i huvudet är jag inte som hittar på sådana saker om min egen morfar, min jävla fantasi hade enligt psykologen förstört för mig under hela min uppväxt.
Jag slutade gå i skolan, jag slutade gå utanför dörren, jag slutade vilja leva.
Då jag skämdes för vad min egen fantasi hittat på om min morfar så undvek jag honom, tills den dag då jag var tvungen att träffa honom.
Då, den sista gången jag träffade honom innan han dog, så fortsatte han tafsa på mig, men nu var jag i vuxen ålder och alla minnesbilder kom tillbaka som en blixt från klar himmel och bekräftade allt jag tidigare förträngt.
Jag valde att berättade om vad som hänt för min storebror, som inte trodde mig, tills den dag hans egna fru blev tafsad på.
Inom min familj fortsatte sveken.
Jag berättade för min pappa vad som hänt när jag var liten, men jag berättade inte av vem, för jag trodde han skulle fråga.
Pappa brydde sig inte alls, han fortsatte med det han gjorde utan att vända blicken mot mig, inte en enda fråga kom och jag berättade aldrig mer.
Det kom senare fram att min egen lillebror hade varit på vår lillasyster när hon var mindre (det är stor åldersskillnad på lillebror och lillasyster).
Min syster var rädd att hans döttrar skulle bli utsatta, så jag ringde socialen och polisen.
När min bror och min mamma fick reda på att jag anmält honom ringde mamma mig och skällde på mig i en timme för att jag förstört min brors liv.
Inte en enda gång frågade hon hur det var med min lillasyster, eller hur jag mådde efter att ha behövt anmäla min egen bror.
Att det var min brors fel från början fanns inte på kartan, bara mitt fel.
Som vuxen dras man tyvärr till sådant som är välkänt för en.
Jag hamnade i en relation som var allt annat än bra.
Han var svartsjuk och kontrollerande och han gjorde saker mot mig som man inte ska göra mot någon.
Han lyssnade inte på ett nej utan han gjorde vad han ville, efteråt somnade han gott och jag låg vaken hela natten med enorm smärta.
Jag bad honom söka hjälp men fick som svar att det är jag som ska söka hjälp, det är ju jag som har ont.
När vi gått skilda vägar så kläcker han ur sig ”När man får det så sällan så är det inte konstigt att det blir som det blir”.
På så sätt var det mitt fel, hade jag bara släppt till lite oftare så hade han inte behövt göra så att det gjorde ont.
Efter allt jag gått igenom kan jag inte lita på någon man igen, min morfar svek mig, min pappa svek mig, mina bröder svek mig, psykologen svek mig, min relation svek mig, även min egen mamma svek mig.
Jag har i vuxen ålder avsagt mig min familj, ett av de svåraste besluten jag tagit, men ett av de bästa.
Jag har bra dagar och jag har dåliga dagar, och trots dålig erfarenhet av psykolog har jag hittat den hjälp jag behövt hos annan psykolog.
Jag har nu, trots mitt mindre bra liv utbildat mig, skaffat hus, skaffat en framgångsrik karriär, fått min frihet, hittat fantastiska vänner, hittat glädjen och mitt liv är äntligen värt att leva!
//Anonym
*OBS! Bilden är AI-Genererad
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA!
Vill du att försök till kontakt med barn i sexuellt syfte ska kriminaliseras så att gäddorna kan lagföras innan de skadar barn? Skriv under för en lagändring här!
Vill du bli medlem i Dumpen förening? Ansök då här: Bli medlem i Föreningen Dumpen! – DUMPEN.se Medlemsavgiften går oavkortat till traumabehandling för sexuellt utnyttjade barn.
Ansökan till traumabehandling hittar ni här: Ansökan medlemsfinansierad vård (google.com)
Du är bäst, vad än de avskum som skadat dig velat få dig att tro! Hoppas glädjen består resten av ditt liv!