Jag växte upp i ett hem som var turbulent, mina föräldrar var bra, men dem bar väldigt upptagna med mitt syskon som tyvärr kämpade hårt med diagnoser.
Jag blev dessutom mobbad i skolan vilket ledde till att jag kände mig väldigt ensam och jag vände mig till nätet.
Vid 12 år träffade jag en kille i ett spel, han sa att han var 15 och dum som jag var, tyckte jag han var supercool.
Vi pratade mycket och han lyssnade verkligen på allt jag behövde prata ur om.
Efter någon månad in som vi pratat så erkände killen att han egentligen inte var 15, utan 19.
Han hade alltid haft tid för mig och jag tyckte om honom så pass att jag inte brydde mig.
Han ville att jag skulle skicka bilder, dem började som oskyldiga men vart mer och mer hud hela tiden.
Jag ifrågasatte inte honom, han ville ju mitt bästa.
Första gången han bad mig stoppa in ett föremål i mig själv så sa jag emot.
Det kändes läskigt och obehagligt, men då kom hoten om att han skulle lägga ut alla bilder på mig och skicka till min familj, så jag gjorde som han sa.
Det eskalerade mer och mer och han började prata om att ses.
Till slut sågs vi, jag hade precis fyllt 13.
Det var smärtsamt och han gjorde illa mig på många sätt.
Han sa att han var min pojkvän och jag var hans flickvän.
Det höll tills jag fyllde 14, och under tiden så blev jag utsatt så illa att min mens försvann i över ett års tid.
Jag blev placerad på HVB hem då jag mådde fruktansvärt dåligt och hade börjat skolka.
På HVB hemmet så blev kontakten mindre och mindre, men jag nämnde inte något för någon om vad som hänt.
Väl när kontakten var knappt så träffade jag en annan tjej, hon var 15.
Vi umgicks och hade jättekul ihop.
En dag smugglade hon med sig vodka in och vi drack.
Jag drack minimalt, men totalt försvann helt, jag har druckit både innan och efter och aldrig upplevt något som det här, jag vaknade nästa dag under mitt skrivbord i sovrummet.
Vid nästa gång jag träffade henne så berättade hon att hennes killkompis skulle hämta henne på natten och dem skulle åka ut och festa, hon frågade om jag ville följa med och jag sa ja.
Vi klättrade ut ur våra fönster under natten och gick en bit ifrån hemmet, där möttes vi av en vit skåpbil med en man i ca 50-60 års åldern, och jag fick en klump i magen, min kompis verkade inte alls bry sig och pratade glatt med mannen.
Jag försökte få henne att följa med tillbaka, men hon svarade enkelt att hon skulle åka utan mig i såfall.
Så jag åkte med, för rädslan att det skulle hända henne något.
Resan tog cirka 40 min och vi kom fram till centrala Stockholm, där mannen parkerade utanför en port och snabbt drog med oss in.
Min vän var positiv och följde glatt med in medans klumpen i min mage växte och växte.
Han bad oss sätta oss ner i soffan och gick in i köket och gjorde drinkar åt oss.
När han kom tillbaka så halsade min vän sin, själv låtsades jag snutta på min.
Han satt mellan oss och la armen om henne och andra handen på mitt lår.
Allt gick väldigt fort, och jag sa aldrig nej, men jag var livrädd i den stunden och visste inte hur jag skulle komma därifrån.
Men jag blev tvingad till det mesta.
Efter det här gav mannen oss 2000kr och en flaska vodka. Min vän delade upp pengarna mellan mig och henne, gick vi.
Jag kände mig så smutsig och äcklig, 1000kr?
Var det allt jag var värd som 14-åring?
Jag följde aldrig med henne någonstans igen.
Jag pratade heller inte om händelsen förrens jag blev 20.
Jag har försökt gå i terapi, träffa psykolog, jag går på 2 olika anti-depp och har verkligen gjort allt i min makt för att inte vara attraktiv för män.
Jag tvingade i mig mat tills jag gick upp drastiskt i vikt.
Jag skaffade stora läskiga hundar så jag vågade lämna mitt hem.
Tiden har gått men jag sitter fast, jag är så fruktansvärt trött hela tiden, och även om jag inte vill så finner jag numera något sjukt stöd i att män på nätet ska validera mig.
Jag förlorade mig själv vid 12, och inget har varit detsamma sedan dess.
Det finns en hel del trauman efter det, men det var här allt började.
Vad gör man?
Vart vänder man sig?
// Anonym
*OBS! Bilden är AI-genererad
Vill du dela med dig av din historia?
Skicka då in till [email protected].
Alla berättelser vi publicerar är anonyma.
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA!
Vill du att försök till kontakt med barn i sexuellt syfte ska kriminaliseras så att gäddorna kan lagföras innan de skadar barn?
Skriv under för en lagändring här!
Vill du bli medlem i Dumpen förening?
Ansök då här: Bli medlem i Föreningen Dumpen! – DUMPEN.se
Medlemsavgiften går oavkortat till traumabehandling för sexuellt utnyttjade barn.
Ansökan till traumabehandling hittar ni här: Ansökan medlemsfinansierad vård (google.com)
Dessa män får leva med sig själva sina ruttna ”själar” resten av sitt liv..
Du är
Värd allting och jag hoppas att du en dag kommer må bra (du som skrev om vad du vart med om)
Hej! Jag hoppas så mycket att du får lägga det som hänt långt bakom dig.
Lite börja om från början.
Försök helst inte bli validerad av män online. Vad de tycker och säger är egentligen inte viktigt i ditt liv. Du är viktig. Hitta dig själv och älska dig själv. Det är där vi alla behöver börja. Gör det du tycker är roligt. Utveckla dig själv. Och kanske din hund? Börja på agility eller gör något annat roligt. Önskar dig läkning och ett bra liv. Kram
💔
Du är fin och du har ett fantastiskt värde? Var stark, du förtjänar att vara lycklig!
❤️❤️
Älskade du. Det finns hjälp att få, det finns en vacker och fin sida av livet också. Jag hejar på dig ❤️ tex finns samtalsstöd inom psykiatri, på kvinnojourer & olika chattstöd. Det kan behövas flera vändor av det, man kan inte vara otålig. Vägen ur självhat från trauma är lång, det tog år för mig. Precis som du var jag också tyst under en väldigt lång tid. Men jag försökte hitta annat som kändes meningsfullt, det var nog det som räddade mig. Jag volontärarbetar och läser intressanta böcker på min fritid. Jag hoppas att du också med tiden hittar något som du finner meningsfullt ❤️
Jag håller med om allt de andra skriver och du måste börja med att älska dig själv och hjärntvätta dig dagligen med ord att du är värd allt osv. Börja va snäll mot dig själv och inse att allt som hänt INTE är ditt fel. Blicka framåt, inte bakåt. Bortsett från att hela gamla sår. Gör saker som får dig att må bättre och börja stärk dig själv. Sen kommer resten tids nog. Önskar dig all lycka ❤️❤️❤️
Du ska söka hjälp från alla håll du kan. Psykiatrin, din husläkare. kanske en präst kan hjälpa lite? Egentligen spelar det ingen roll, det viktiga är att du får bli lyssnad på. Många gånger. Att du får berätta det som hände i ett tryggt sammanhang. Fan också att det går så fort att förstöra ett barn…Jag önskar dig all läkning. All kärlek och trygghet