Jag var ett glatt barn, tyvärr inte med så många bra minnen.
Jag minns ingenting från tiden innan vi bodde i en liten by.
Jag och min kusin som är ett år äldre än mig lekte på gården när jag hör min mamma säga till min pappa ”nu har han varit på henne med”. Där och då förstod jag ingenting.
Jag minns första gången.
Jag var 9 år, min bror som är 8 år äldre än mig skulle passa mig. Vi skulle kolla på tv, sätter in en VHS och han sätter sig tätt intill mig, han frågar om vi skulle lägga oss ner i soffan istället eftersom ”det var mysigare när man kollar film”.
Jag anade ingenting.
Han bäddade ner oss under en filt, han låg bakom mig, tryckte igång filmen och på tvn visas porr.
Jag minns att jag stelnade till.
Jag vågade inte röra mig, utan låg och kollade och låtsades sova från och till i hopp om att han skulle stänga av, men det gjorde han inte. Istället känner jag hur han trycker sig emot mig, hans händer rör på min kropp, han klämmer på brösten och tar sedan ner en hand i mina trosor.
Jag var fortfarande förstelnad.
Vad händer?
Jag förstod att det var fel, men jag kunde inte röra mig.
Tårarna rinner ner för mina kinder, men jag kunde inte säga något. Inga ord kom ut.
När han var färdig med att ta på mig, så stängde han av filmen och låtsades som ingenting.
Efter denna gången har jag bara kännt mig äcklad, både av mig själv och av honom, jag kände mig konstant smutsig.
Men detta var bara början.
Jag vågade inte berätta för mina föräldrar, så övergreppen fortsatte.
Först var det diskret, han tog på mina bröst och min rumpa vid varje tillfälle han fick, det var när vi gick förbi varandra, när han skulle ”leka” med mig på rummet. Han smekte mina lår när vi satt i soffan när inte föräldrarna var nära.
Övergreppen blev tillslut värre och värre.
Han gömde sig inne på toaletten bakom duschdraperiet och väntade tills jag behövde gå på toa, då kom han fram och sa alltid ”detta är sista gången, jag lovar, bara jag får ta på dig en gång till, du är så varm och mysig”.
Men det var aldrig sista gången…
Han började komma in i mitt rum på nätterna när jag sov.
Jag kan fortfarande minnas hur jag vaknar av att han tar av mig trosorna, ger mig oralsex, eller kysser mig.. åhh hans andedräkt var hemsk. Sen för han in den i mig. Jag gråter hysteriskt dom första gångerna. Jag försöker slå mig fri! Ber han sluta! Men han slutar inte förens han är klar.
Jag tog mer och mer avstånd från honom och ville inte vara nära honom alls.
Mina föräldrar blir arga på mig, men samtidigt förstod jag nu vad mina föräldrar menade, min kusin hade inte varit hos oss sen vi lekte på gården.
Han hade varit på henne med.
Jag tror att mina föräldrar anade vad som pågick, men hur skulle jag berätta för dom? När han varit på min kusin med, när dom bara var arga på mig hela tiden. Dom skulle ju bli ännu mer arga. Allt jag ville var att dom skulle vara glada på mig.
Var/varannan natt kom han in till mig. I flera år. Våldtäkterna, övergreppen fortsatte. Både när föräldrar och syskon var hemma. Men det var ingen som visste.
Jag minns extra mycket med hur jag och min syster bråkade om vem som skulle sitta i hans knä i bilen. Jag visste att satt jag i hans knä, så var hans hand innanför mina trosor.
När jag gick i femman så orkade jag inte hålla det inom mig längre, jag berättade för en fröken i skolan. Det blev anmält till Socialtjänsten som i sin tur gjorde att det blev polisanmälan. Det blev polisförhör och pappa satt utanför och väntade, jag hade fortfarande inte berättat allt för dom. När jag kom hem efter förhöret så samlades jag, mamma och pappa i köket varpå min mamma säger ”var du tvungen att göra såhär? Förstår du vad du har ställt till med? Vems sida vill du att vi ska stå på?”
Där och då, genom dom orden så hade dom redan valt sida. Dom ville bara att allt skulle tystas ner och dom fick det att låta som att det var synd om honom eftersom han blev anklagad.
Ärendet lades ner. Ord mot ord. Jag bodde fortfarande hemma med min förövare som förgrep sig på mig dagligen. Vad skulle jag göra mer? Nu visste mina föräldrar, jag berättade i skolan.
Men inget hände.
Jag kände mig osedd, otillräcklig, äcklig, som att det var mig det var fel på.
En natt när han skulle våldta mig igen så kämpade jag emot så mycket så jag ramlade ut från sängen och det blev en hög duns. Min mamma ropar från nedervåningen ”vad gör ni?” Och min bror är snabb på att svara ”jag kittlade henne så hon ramlade ner bara”.
En annan gång hade han precis blivit klar med att våldta mig på natten (eller sen kväll) när min mamma kommer in i rummet och frågar min bror vad han gör där inne. Han är återigen snabb med att säga ”jag skulle bara låna en kalletidning”. Mamma går ut igen. Jag vet att jag tänkte ”Varför gör hon ingenting? Hon måste förstå vad som händer”.
En natt när jag var 13 skulle jag ha en kompis som skulle sova över. Jag var så glad den dagen. Äntligen en natt fri från hans övergrepp. Jag och min kompis byggde en koja på rummet som vi skulle sova i. På natten blev jag kissnödig och gick upp på toaletten, när jag kom tillbaka så hade hon bret ut sig i kojan så jag valde att krypa upp i min säng i stället. Jag somnade om snabbt.
Morgonen efter så säger min kompis ”din bror var här inne i natt. Han tog på mina bröst”. Jag har aldrig skämts så mycket som jag gjorde då. Jag kände ”Varför valde han inte bara mig igen? Varför ta ut det på någon annan? Jag var ju redan ett offer”.
Mitt i denna vevan, när jag var 13-14 så började jag få konstiga meddelanden på min mail, om hur söt och fin jag var. Personen skrev att han var en kille som såg mig dagligen som uppskattade mig för den jag var, att jag var så otroligt vacker. Jag tog åt mig smickret och tänkte att det säkert var någon från skolan. Småflirtade lite tillbaka för äntligen blev jag sedd av någon. Veckorna gick och tillslut bestämde vi träff på fotbollsplanen hemma vid mig. När jag står och väntar så ser jag min pappa komma gående emot mig. Jag tänkte att han kanske skulle be mig komma in eller något och tänkte inte mer på det. Jag hängde ofta vid fotbollsplanen och det var liksom inget konstigt i det. Men pappa stannar upp när han kommer till mig och säger ”det är jag”.
Min värld rasar samman. Han säger ”säg inget till mamma men jag bryr mig om dig. Jag vill bara ditt bästa”. Jag springer därifrån. Jag var borta flera timmar och ville inte gå hem.
Pappa, har min pappa skrivit allt detta? Att jag var söt, vacker och fin? Jag förstod inte.
Jag kom hem.. gick direkt in på rummet. Pappa fortsatte maila mig om hur mycket han brydde sig om mig, hur han ville krama om mig och aldrig släppa… jag raderade vartenda mail. Sa inget till någon. Gå igenom en rättsprocess till som inte leder någonstans och där ord stod mot ord.
Nej tack.
Pappa började krama mig hemma tog handen på rumpan, bara helt olämpliga kramar. Nu hade jag 2 förövare under samma tak.
Skolan blev min tillflykt, jag gick i skolan på annan ort och fick ta buss i 30 minuter från och till skolan, så ibland skyllde jag på att jag missade bussen hem för att slippa komma hem i tid. När jag väl var hemma så höll jag mig på rummet vid datorn eller i sängen.
När jag var 15-16 så började jag hjälpa till lite på en restaurang som diskare och som servitris. Där träffade jag en kille som också jobbade där. Efter några månader så bodde jag mer eller mindre hos hans föräldrar. Jag var aldrig hemma. Slutligen så sa jag bara till mina föräldrar att jag flyttar. ”Det är väl likabra, du är ju aldrig hemma ändå”.
Äntligen var jag fri.
När jag och min kille var 18 så flyttade vi till egen lägenhet.
Båda hade jobb och stabil inkomst. Vi skulle låna till en soffa i mitt namn, men det gick inte igenom. Jag kunde inte förstå varför. Jag ringde till banken som förklarade att jag var hos kronofogden (!?) Jag förstod inte hur. Ringde kronofogden och det stämde. Dom förklarade att jag redan tagit ett stort lån som jag inte kunde betala. Jag förstod ingenting först. Men sen slog det mig. Jag hade min adress kvar hemma hos mina föräldrar under tiden som jag bodde hos min killes föräldrar.
Det måste vara dom.
Jag konfronterade dom och deras svar var att ”vi trodde du kunde låna oss dom pengarna, så därför tog vi det i ditt namn. Men ska du vara egoistisk igen och bara bry dig om dig själv? Allt ska fan handla om dig HELA tiden!!”
Så återigen har mina föräldrar svikit mig.
Jag fick i början av vuxen ålder även veta att han förgripit sig på min syster. Men att hon aldrig berättade heller, hon märkte att inget hjälpte. Vem skulle hon berätta för som skulle hjälpa henne?
Jag och min syster sökte upp honom på lexbase några år senare och fick reda på att det är många domar mot honom. Sexuella övergrepp.
Han har, vad jag tror är för att skydda sig själv från föräldrar och andra som vet om vad han gjort, bytt både för och efternamn.
Vi, vi som varit utsatta får leva med detta hela livet. Skador och minnen som aldrig kommer läka helt.
Jag har haft otroligt många skuldkänslor, dålig självkänsla och självförtroende som jag har fått KBT behandling för. Jag kände att allt var mitt fel, att det var MITT fel att han förgrep sig på fler. Att det var mitt fel att jag inte stoppade det. Att jag inte kunde rädda de andra barnen från honom, att jag inte kunde skydda min lillasyster.
Föräldrar som ska finnas där och skydda, föräldrar som ska vara ett barns trygga punkt. Ett hem som ska vara en skyddsmur mot allt det onda. Sveket våra föräldrar hade mot oss var det värsta. Hade dom tagit tag i det från början och insett att vår bror behövde hjälp och anmält honom själva, hade gjort att ingen annan hade behövts drabbas. Men istället visste dom, men dom valde att blunda. Och pappa som dessutom också var en förövare.
Jag kan aldrig, aldrig förlåta.
Jag var 20 (jag är 36 idag) när jag bröt kontakten med dom och dom har aldrig ens försökt återuppta den.
Jag har själv barn idag och jag gör allt i min makt för att skydda dom, för att finnas där i alla lägen. Att dom ska få känna kärlek och trygghet.
Mina barn är hela mitt liv.
Jag kommer aldrig kunna förstå hur man kan göra så mot sina egna barn.
**********************************************************************
Så fantastisk stark du (och din syster) är som kommit ut trots allt på fötterna från helvete som du beskriver. Svårt att förstå att människor och ännu mer nära familj och till och med föräldrar kan vara så grymma och sjuka. För sådant här måste väl bero på psykisk sjukdom? Så gott som alla varelser i naturen försöker ju att skydda sina barn – alla sina barn. Några arter stöter möjligen bort ungar som är sjuka till förmån för frisk avkomma (survival of the fittest – vilket är grymt men evolutionsmässigt nödvändigt) – men i ditt exempel är det din bror och far (och mor) som är de sjuka. Kan det vara så att pedofiler/hebefiler/förövare/våldtäktsmän håller ihop och skyddar varandra till den grad att de ser sin egen grupp som värd mer? Och som de som kanske eg är friska? Man undrar …
Fy fan vad över djävligt! Hoppas att du på något sätt får någon slags hämnd på dem.
Fyfaan. Så tragiskt att ett barn ska både bli utsatt och sen inte trodd. Hemmet ska ju vara ett barns trygga vrå.
Så skönt att se att du nu är en bra förebild för dina barn!
Läst din historia. Det tar ont att läsa det du gått igenom. Måtte du kunna läka så pass, att du kan känna glädje, och framtidstro nu när du har egna barn. Ett sånt fruktansvärt svek från din familj.
Fruktansvärt tragiskt…
What the actual fxxx ?! I will never understand why the mother is not protecting her daughter. it really make me sad and sick after reading this.
Vidrigt, så vidrigt att vara fast i en sådan tillvaro utan att kunna ta sig därifrån, …lika imponerande och otroligt att du ändå orkat och har egna barn nu som du uppenbarligen har koll på. Stackars, stackars dig.
Fy fan aså, finner knappt några ord. Ännu en gång visar socialtjänsten på hur lassades är, där och då skulle du tagits från din familj och bli placerad i familjehem. Fy jag blir så ledsen, det e så sjukt för jag tror inte många inser hur tyvärr….vanligt det är att det förekommer sånt illa i många familjer. Barn som ska va trygga i sitt hem men blir så utnyttjad.
Fantastiskt starkt av dig! Hoppas du vet att du är stark.