Jag vaknar upp som 5-åring och ser dig mellan mina ben.

Du märker att jag vaknar till, drar upp mina trosor och smyger sakta ut från rummet.

Jag vänder mitt ansikte sakta till höger för att se om min bror sett de som inträffat.

Han sover.

Jag somnar.

Förstår inte om allt var en dröm.

Det händer igen i ett annat rum men den här gången har du lagt dig naken bakom mig. Du försöker förra in den men misslyckas då vaknar jag upp.

Du går inte du tar istället min hand mot din penis.

Jag tar bort handen hastigt, du lämnar.
Jag trodde hela tiden du älskade min mamma och var som vår extra pappa. Du var ingen annat än ett äckel. Jag valde att inte tala om något till någon. För jag vet att folk hade dödat dig.

Min mamma hade hatat dig tills sitt sista andetag.

Hon hade känt skuld.

Så jag valde att vara tyst tills hon gick bort förra året.

Jag är 30 år och under alla dessa år har du gett mig sömnsvårigheter ptsd ångest och mycket mer än så. Jag har ifrågasatt mig själv och undrat om dessa saker hänt. Kanske var det bara en dröm eller så kanske det bara hade hänt 1 gång sen att jag inbillat mig alla andra gånger.
Jag åkte till lägenheten där vi alla hade bott, där mamma gick bort.
Jag var i mitt rum och packade mina saker och hör dig i köket. Jag går till köket med bestämda steg ser mig om och ser en kniv längst min högra sida.

Jag ställer mig nära kniven och med en bestäm röst frågar jag dig ”Hur kunde du göra som du gjorde mot mig, nu när mamma är borta så kan jag fråga dig”.
Du blir stel i ansiktet och blicken blir seriös och du frågar vad jag menar!? ” Om jag som var barn när det hände och minns så bör även du göra det?” Du erkänner och bekräftar att det stämmer. Jag hade rätt det var inga drömmar. Det kändes som en lättnad men jag ifrågasätter mig än idag om jag skulle berättat för min mamma
Jag var bara ett barn som än idag lider av det du gjorde mot mig!
Jag har inte valt att göra anmälan eller berätta för andra trots att jag har det inspelat, vårt samtal.

Fattar inte varför jag inte vill straffa honom, känner sånt hat.

 

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA 

6 thoughts on “Jag trodde du älskade min mamma, men du var inget annat än ett äckel

  1. Fruktansvärd historia. Det lilla lilla barnet. Måste ha känts så skönt att få det bekräftat. Hade jag varit dig hade jag anmält. Även om det inte leder någonstans. Så gjorde det iaf för mig i annan situation – att jag kände att jag gjort allt jag kunnat… för att kunna gå vidare.

  2. Tack gör att du delar med dig!

    Det här ett bevis på att barn inte spontant drömmer om övergrepp eller fantiserar ihop det! Var stark fina du! 💐

  3. Tack för att du delar fina du. Det gör ont att höra om vad du har genomlidit/genomlider. Dock så viktigt!
    Anmäl..Jag tycker du ska anmäla honom! Gör det för dig själv, idag och för den lilla 5 åriga flickan. Det kommer hjälpa dig att ta dig vidare på den krokiga stigen. Det gjorde det för mig. Sänder dig massa styrka och kärlek <3

  4. Bra med inspelningen. Anmäl nu äntligen och slipp sen om några decennier fundera på varför du inte tog chansen medan svinet fortfarande levde.

  5. Ja anmäl , även om det inte leder någonstans så kommer det kännas lite bättre ( talar av egen erfarenhet). Om ngn annan blir utsatt eller kommer bli utsatt finns det en polisanmäl som förhoppningsvis kan hjälpa kommande eventuella offer.
    Sjukt att det finns preskriptionstidpå dessa brott. Ofta vågar man inte anmäla förrän man är äldre och då är det för sent. Ruska om hela lagstiftningen kring dessa brott. All kärlek och styrka åt dig tjejen ♥️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sv Swedish
X