Jag var 12 och livet skulle precis börja, jag skulle leka med mina vänner, bli kär i nån pojke och göra misstag. Mitt stora bekymmer skulle vara ifall jag kunde få tag på conversen med USAs flagga på innan skolstart eller om killen jag frågade chans på skulle säga ja.
Men jag var ensam, inte ensam på det viset att jag inte hade föräldrar.
Vi var Mamma, Pappa och barn.
Jag var i stort sett ett ensambarn, mina halvsyskon hade redan flyttat hemifrån sen länge.
Ensam på det vis att jag fick klara mig själv, sa aldrig något till någon stort som smått, berättade inte ens när jag fick mens utan höll det hemligt i månader.
Jag fick en ny mobil och skaffade kik som alla andra i klassen.
”Hej finis, hur mår du idag hjärtat?”
– Dåligt, pappa är arg på mig.
”Men lilla hjärtat då! Jag finns här för dig lilla gumman”
”Hur gammal är du?”
– 12 du då?
”45, hoppas det är okej.”
– Mm visst.
Ingen hade någonsin talat så till mig, vi pratar inte känslor i min familj så länge det inte handlar om ilska.
I min familj skriker pappa på alla tills nån bryter ihop. (”Nån” vi alla vet att det var jag, barnet)
Tårarna rann tills jag inte hade några tårar kvar men HAN såg mig.
”Jag har en son i din ålder, och en hund vill du se?”
Jag postade mitt kiknamn på en hemsida tillsammans med min ålder, jag var alltid ärlig med min ålder.
”Tjej 12, har tråkigt skriv”
Pling, pling,pling,pling. En vanlig dag kunde jag få 200 nya meddelanden.
200 män som sett mitt namn och ålder och ändå hört av sig.
Män från hela världen.
Dickpic på dickpic från djurövergrepp till våldtäkter, allt, jag har nog fan sett allt.
Från lärare till pensionärer, män som åt sin egen sperma, drack sitt eget kiss, begick övergrepp på sina hundar.
” Jag är idrottslärare, jag älskar när de små flickorna sitter i mitt knä, då blir jag hård”.
Jag skäms så att jag inte kunde rädda de barn jag ofrivilligt sett.
Porrberoendet kom som ett brev på posten.
”Jag vill ta en kniv och göra ett hål i din mage och använda dig”
”Jag besökte din pappa på jobbet häromdagen, jag har också din adress och vet precis allt om dig”
”Du har så fin kropp vännen, får jag se lite mer…”
Jag har nog också skickat precis allt, naknare än naket det ena mer utelämnande än det andra.
När det var som värst hade jag bara en hög bilder i mobilen som jag skickade iväg så fort någon bad om det.
Jag gick in på Omegle och chatroulette och videochattade med främlingar, främlingar som visste hur gammal jag var.
Skypade med män jag ”kände”, isolerade mig mer på mitt rum.
12, 13, 14, 15.
3-4 år.
Ensam.
En hemlighet så stor att den borde knäckt mig.
14 år möter en ett år äldre kille i skogen, han tar på mig och lägger snoppen så nära penetration han kan tills jag stoppar.
Hoppar in i min första bil, en avsugning på en äldre kille, 17 år. Jag ville.
Hoppar in i nästa bil, han (18) kör snabbt och jag är rädd. Ingenting händer.
Nu är jag 22 år, skammen äter mig inifrån.
Det knäckte mig.
Det var ju bara online, jag är inte värd att må dåligt över det. Jag har mött en vägg, jag kommer inte längre. Jag har inga känslor kvar. Känner mig helt tom.
Gråter aldrig.
Skadar mig själv för att känna något.
Hämndlysten, googlar de namn jag kommer ihåg, de ser helt jävla opåverkade ut. Hur fan är det rättvist?! Jag bryter här och dom äter middag med vänner.
Rädslan för att någon dag möta dom i verkligheten kan få mig att skaka vilken dag som helst.
Ytterst få dagar vill jag bara ställa mig utanför deras jobb och se minen när de ser mig.
Rädslan över vart mina bilder är idag.
Sorgen, sorgen över att känna mig som 12, sorgen över att jag kryper ihop när min sambo tar på mig och att jag gungar mig till sömns på kvällarna.
Sorgen att jag inte fick vara barn.
Sorgen att jag inte vet vad kärlek är och inte kan besvara min sambos kärlek med mer än ilska och frustration.
– Kväv mig, jag går igång på det, slå mig. Jag vill ha det så.
Det skulle aldrig falla honom in.
Triggern jag får när jag ser en lycklig familj som älskar varandra.
Frustrationen över att ingen såg mig, ingen såg den lilla tjejen med koncentrationssvårigheter.
Redan i femte klass berättade lärarna om mina koncentrationssvårigheter men ingenting gjordes.
Den lilla ”mogna” tjejen fylld med oro och sömnsvårigheter som egentligen bara ville ha en lång kram och få gråta ut i en trygg vuxens famn.
Den nu vuxna 22 åringen med samma längtan och förtvivlan.
Jag har varit vuxen sen jag var liten och ändå är jag fortfarande liten innerst inne.
Jag skriver för att få ut mina känslor.
I dig as deep in my soul as I can and feel nothing. The nothingness is so empty that the void is filled with nothing. Sometimes I laugh, like a real belly aching laugh and sometimes I need to fake a reaction because I can not find a real emotion. I never cry, we didn’t cry in my family. I didn’t cry when I slammed a door on my finger as a child, I laughed. Now I crack a joke that leaves my surroundings with a belly aching laugh while I bury my trauma a little deeper. Laughing is painful, laughing is my release.
Tack för att du läst hit. Tack för att du tog dig tiden att läsa. Tack för att du lyssnar. / Den lilla tjejen i mig.
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA
❤️
önskar att du aldrig hade behövt att uppleva allt du fått se o göra . livet är så orättvist . vuxna människor som inte klarar av att var humana utan bara tänker på sig själva sin egen lust o sina egna sjuka fantasier . vissa dagar sörjer jag att jag aldrig fick barn andra dagar är jag tacksam , för jag vet inte hur jag skulle kunna skydda dom från allt sånt här . du är modig som berättar om din smärta fortsätt berätta den om o om igen kanske nån dag gör det inte lika ont
All kärlek till dig för att du vågar berätta❤️❤️
Tack för du vågar berätta ❤️
En sak som alla män borde göra är att skaffa en fejk-profil på valfri sida. Använd en, gärna AI-genererad, bild föreställande en ung tjej. Efter mindre än en timme så kommer din inkorg vara full med så mycket äckel så att det kommer att få dig att undra vart mänskligheten är på väg.
Jag och min fru gjorde det och jag var omskakad i flera dagar efteråt.
Tack! Det ska jag nog göra. Som en 45-årig man med en snart tonårsdotter kan det nog vara en väckarklocka. Var börjar man? Facebook?
Du kan börja var som helst. Men var beredd på att vad som helst kan dyka upp. Jag fick en barnporrbild skickad till mig när jag utgav mig för att vara ett barn. Det kan vara tillräckligt för att utsättas för en husrannsakan eller för att få polisens spyware på sina telefoner och datorer så att de kan se om man har kvar skiten eller tagit bort.
Inte om du inte polisanmäler vilket man alltid borde göra, särskilt då när det gäller sådant här.
Däremot om du får sånt skickat till dig och du inte gör något så kan det bli problematiskt om polisen skulle upptäcka det, men man borde inte göra det (polisanmälan) bara för att själv slippa problem, utan för att sätta dit alla de som håller på med sådant här.
Det sjuka är att det alltid har varit sådär.
Minns när jag var ett 11-13 årigt barn i början av 2000-talet. Gick in på sidor såsom Lunarstorm, playahead, passagen, hamsterpaj, blipp mfl och valde ett användarnamn som antydde på att man var en flicka i 12-13 års åldern. Direkt fick man över 20 meddelanden. Brukade jävlas med dessa äcklen, då hade man ju heller inte kommit in i målbrottet så kunde relativt enkelt ’fejka’ min röst. Väldigt vad patetiska männen man kom i kontakt med då, lika patetiska då som nu. Inget som har förändrats på den punkten.
Jag tror det bästa sättet som förälder för att skydda sitt barn i dagsläget, är genom att berätta om det här innan barnet når det stadiet på ett konstruktivt sätt. Sedan att så länge som möjligt blockera åtkomsten till alla dessa appar som är rena pedofilmagneten. Hellre att barnet blir sur och leva med raseriutbrott då och då för att denne inte får använda kik eller dylikt (eller vad det är de använder nuförtiden), än att barnet får sitt liv ruinerat.
Harm-reduction, tills dess politikerna börjar agera på den här enorma problematiken som skadar så många.
Jag hoppas och önskar att du som skrivit detta kan finna dig själv igen, den du var innan allt det här började och att du får det liv du önskar, vilket du förtjänar och är värd.
<3 Du är stark! Många kramar till dig!
Sök traumavård via Dumpens medlemsförening. Det går att få tillbaka sitt liv. https://dumpen.se/2023/05/21/ansokan-medlemsfinansierad-vard/
Underbara du som väljer att skriva för att bearbeta. Det är modigt och det är viktigt!
Jag är ledsen över allt det du behövt gå och går igenom.
Jättemycket kärlek till dig.
/Camilla
❤️❤️❤️
De vet precis hur de ska skriva för att charma barn. Är man ung och hungrig på uppmärksamhet och bekräftelse blir man ett lätt byte. Hemska människor som utnyttjar sin possition. Du ska inte skämmas <3 Du är stark och modig <3
Känner igen mig så mycket, när jag var 14 år så hade jag redan sett allt hemskt och vidrigt som man bara kan komma på. Jag tänker fortfarande på mycket av det och trodde att jag inte hade rätt att må dåligt över det just eftersom det var ju ”bara på datorn”
Tack