I en värld där teknologin ständigt utvecklas och där virtuella möten blir allt vanligare, har den skuggiga verkligheten av sexuella övergrepp på nätet kommit i fokus. Genom gräsrotsaktivister som Dumpen har ljuset kastats på de mörka vrårna av cyberrymden där predatorer lurar, lockar och exploaterar våra mest sårbara: våra barn.
När Dumpen avslöjar män som söker barn för sexuella övergrepp, står de inför en delad opinion. Trots olikheter i åsikter kring Dumpens metoder visar det sig att en överraskande stor del av befolkningen känner empati för förövaren, särskilt om personen har en intellektuell funktionsnedsättning.
Till och med bland de mest hängivna anhängare finns de som argumenterar för att personer med intellektuella funktionsnedsättningar inte bör exponeras eller konfronteras på samma sätt som de som betraktas som normativa medborgare.
Den avgörande frågeställningen borde dock vara: Blir barn som utsätts för övergrepp mindre lidande om förövaren inte passar in i den konventionella bilden av en förövare? Är smärtan mindre verklig om den som begår övergreppet har en diagnostiserad intellektuell funktionsnedsättning?
I denna kamp mellan moral och rättvisa, mellan skydd och ursäkt, står vi inför en veritabel kris av samvete. Att ens överväga att förminska allvaret i sexuella övergrepp mot barn på grund av förövarens eventuella diagnos är att blunda för sanningen.
Det är att vika oss för en falsk komfort som hävdar att vissa övergrepp är mindre förkastliga än andra.
Låt oss inte inbilla oss att barnen bryr sig om förövarens IQ-nivå eller mentala tillstånd. För dem är smärtan, förvirringen och trauman desamma oavsett. Barnen bryr sig inte om deras förövare är höginkomsttagare, arbetar på Samhall, har massor av högskolepoäng eller bor på ett LSS-boende. Vi måste enas om att barn är och bör alltid vara vår högsta prioritet, skyddsobjekt som vi är skyldiga att försvara med våra sista andetag.
Ett argument som ofta framförs är att personen ”kanske känner sig i samma ålder som barnet”. I dagens samhälle, där vi strävar efter inkludering och acceptans av olika identiteter och livsstilar, kan detta argument kännas lockande. Men att identifiera sig som ett barn för att rationalisera sexuellt utnyttjande är helt oacceptabelt. Likväl som en femtonåring inte kan identifiera sig som en 20-åring för att köpa sprit på Systembolaget kan en vuxen inte heller rättfärdiga sexuella övergrepp genom att påstå att de ”känner sig som ett barn”.
Det är avgörande att vi som samhälle tydligt markerar att funktionsnedsättning inte ger någon rätt att begå brott. Att blanda samman ålder och identitet för att rättfärdiga övergrepp är oacceptabelt och måste mötas med konsekvenser.
Debatten kastar oss in i djupet av moral och etik, tvingar oss att konfrontera våra fördomar och granska våra reaktioner. Men det står klart: Oavsett om förövare har någon form av nedsatt förmåga, så länge de är medvetna om sina handlingar och konsekvenser är de just det – förövare.
Vi kan inte tillåta oss att förlora perspektivet på vad som verkligen står på spel här. Det handlar om barnen, deras framtid och deras rätt till en barndom. Att vika oss för medlidande med förövaren är att offra våra barn på altaret av moralisk förvirring och hyckleri. I slutändan finns ingen ursäkt, ingen förmildrande omständighet, som kan rättfärdiga att barn blir offer för vuxnas begär.
Tror du verkligen att barnen bryr sig om vilken IQ deras förövare har?
Är pappa till en grabb som har diagnos och förstår verkligen problematiken runt detta tankemönster.
Ser och hör från min grabb att han verkligen saknar någon/ något i sitt liv och jag är livrädd att han ska gå vilse i sina tankar och låta hans drift styra över tanken.
Att det är barnet som är offret tycker jag inte är något att fundera över, är en självklarhet men känner samtidigt maktlöshet att kunna vara där för min son i flödet
Vad klokt och starkt skrivet!
Hej Pär!
Det du kan göra som förälder är att prata om allt som ÄR ok. Sen får man lägga till det som absolut aldrig är ok.
Jag har jobbat med flera unga som haft svårt med vad som är vad och det enda som jag sett funkar är att prata och förklara, orsak och verkan. Ibland kan man behöva prata väldigt konkret om vad som händer med den som bryter mot lagen och hur andra (familj, vänner, bekanta) skulle reagera. Man får prata utifrån vad som skulle hända både med den som går över gränsen men också hur det känna i den som drabbas. Gärna använda ritplatta eller seriesamtal för att konkretisera.
Det är tuffa samtal, men skyddar många om man når fram❤️.
Ni har absolut helt rätt (som vanligt)!
Så glad över vartenda ***** ni tar på bar gärning! De måste tyvärr minst få ett offentligt ansikte!!!
Så sant som det står skrivet!
Ska barnet behöva känna skuld och ta hänsyn till att förövaren har en intellektuell funktionsnedsättning. Skadan för barnet blir ju inte mindre. Ibland undrar man hur folk tänker!?
Den som är kompetent nog att manövrera mellan chattrum där barn finns kan definitivt hållas ansvarig för sina handlingar.
Vad många inte känner till är att eventuell god man, boendepersonal m.fl helt saknar juridisk möjlighet att begränsa/hindra personen från att söka och träffa barn i sexuellt syfte.
Att avstå från konfrontation och publicering av hänsyn till en förövarens funktionsvariation skulle innebära en fri jakt på barn för den som har en diagnos.
Med en publicering kan föräldrar, lärare m.fl åtminstone i någon mån skydda barnen i förövarens närområde.
Ni har ju vekligen både avslöjat intellektuellt ”svagare” förövare, och högutbildade, och företagsledare, och personer anställda inom rättsväsendet, och som jobbar med barn.
Ni har verkligen visat att medelmannen är förbrytaren!
Klockrent skrivet! Dessutom kan man medicinera bort driften om det orsakar problem för andra.
”Att blanda samman ålder och identitet för att rättfärdiga övergrepp är oacceptabelt och måste mötas med konsekvenser.” ”Oavsett om förövare har någon form av nedsatt förmåga, så länge de är medvetna om sina handlingar och konsekvenser är de just det – förövare”
En 19-åring frikändes från våldtäkt på en 13-åring bland annat på grund av att 19-åringen var lite sen i sin utveckling, omogen, oerfaren samt för att 13-åringen var drivande angående att ha sex. 19-åringen var medveten om sin handling och erkände.
Fälldes i tingsrätten men frikändes i hovrätten. Ni kan läsa argumentationen här:
https://lagen.nu/dom/rh/2013:12
Denna paragraf aktualiserades:
”14 § Den som har begått en gärning enligt 5 § eller 6 § andra stycket mot ett barn under femton år eller enligt 8 § första stycket eller 10 § första stycket första meningen, ska inte dömas till ansvar om det är uppenbart att gärningen inte inneburit något övergrepp mot barnet med hänsyn till den ringa skillnaden i ålder och utveckling mellan den som har begått gärningen och barnet samt omständigheterna i övrigt.”
Den kan aktualiseras när barnet är så ungt som 13 år. 12 år är dock för ungt anser lagstiftaren, så då kan paragrafen aldrig användas.
Ett barn som är lite envis i en chatt om att ha sex kan möjligtvis utgöra en fribiljett så länge som gärningsmannen är lite korkad.
Skrämmande!
Mycket tänkvärda tankar o väldigt bra formulerat!!….vilken tur att jag läste detta o fick ett lite annat perspektiv på alltihop, var på vippen att slänga in en kommentar om att den här sista gäddan var ett gränsfall iom att det med önskvärd tydlighet både av filmen och av loggarna framgångar att han inte är riktigt i ordning, vilket fick mig att (som ni så träffsäkert påpekar) helt enkelt tycka synd om vederbörande! Ni har ju helt rätt, fruktansvärt hur man tänker, jag skäms faktiskt lite….hoppas att Ni som håller på med detta inte blir avtrubbade som jag själv blev i det här fallet….fortsätt fokusera o kämpa för barnens skull, ni är fantastiska ❤️
Det är klart att barnet lider lika mycket oavsett. Det handlar snarare om förövarens straff. Den som är efterbliven/har väldigt låg IQ slipper straff. Precis som den som är galen nog slipper straff utan skickas till rättspsyk i stället.
Men jag tycker att man snarare borde göra enligt Liberalernas förslag om föräldrakontroll av sociala medier för barn under 15 år. Vi skulle inte låta våra barn springa omkring på natten i skumma parker där inte bara knarkhandel och prostitution försiggår utan även våldtäkter och mord. Men däremot får de fritt ströva omkring i ”djungeln” på nätet och utsättas för groomning av pedofiler. Senast idag läste jag om två 11-åriga flickor som våldtagits av en 50-årig man. Elvaåriga barn ska öht inte ha kontakt med några vuxna utan att föräldrarna känner till vilka dessa vuxna är.
Snippa-fallet!! 🥳🎺🥁