Mail till Nooshi

I början av september skickade vi ett mail till Nooshi Dadgostar. Bakgrunden är att vi såg Nooshi på ett hotell direkt efter en konfrontation där en man greps av polis. Vi pratade snabbt och hon bad mig maila. Mailet verkar inte ha fallit i någon jord alls då svar uteblivit. Vi väljer att publicera mailet här i förhoppning om att det finns andra politiker som vill nörda in sig i förutsättningar för att skydda vårt småfolk proaktivt.

 

Hej!

Ursäkta att jag trängde mig på igår och stort tack för att du valde att lyssna.

Mannen som greps igår sitter kvar på Västerviks polisstation då man hittat saker i hans mobil som gör att han kan misstänkas för barnpornografibrott och förberedelse till våldtäkt på barn. Rattfylla var dock den faktor som gjorde att vi kunde tillkalla polis. Hade han varit nykter så skulle han kunnat gå hem och fortsätta sitt sökande efter barn. Han trodde alltså att han skulle träffa en fjortonårig pojke i sexuellt syfte.

Här kommer lite info om den lagändring som vi skulle vilja se:

Våldtäkt mot barn §4
Sexuell posering §5
Sexuellt övergrepp mot barn §6
Sexuellt utnyttjande av barn §8
Sexuellt ofredande §10

Alla dessa rubriceringar faller under brottsbalkens sjätte kapitel om sexualbrott.

Under §10 finns ett tillägg som rör kontakt med barn I sexuellt syfte.

”Kontakt med barn i sexuellt syfte” eller grooming som det kallas till vardags är alltså bara ett litet tillägg till lagstiftningen och fungerar i praktiken som ett förberedelsebrott till de fem ovan nämnda huvudbrotten.

För att rekvisit ska anses vara uppfyllt krävs en minderårig fysisk målsägande som skulle ha blivit utsatt för något av huvudbrotten.
Annars finns ingen risk för brottets fullbordan.

Då rubriceringen ”kontakt med barn” räknas som ett förbrott är ”försök till kontakt med barn i sexuellt syfte” inte reglerat i svensk lag.

Vad man med befintlig lagstiftning missat att ta hänsyn till är måendet hos de barn som drabbas av ett enkelt förbrott. Lagstiftningen lägger dessutom ansvaret för att  lagföring ska kunna ske på barnen, som i sin tur sällan berättar om utsattheten.

Lyfter man istället ut ”kontakt med barn i sexuellt syfte” så att rubriceringen får en helt egen paragraf, så kan ”försök till kontakt med barn i sexuellt syfte” bli ett förbrott.
Och rekvisit för förbrottet skulle redan vara uppfyllt redan när någon söker efter minderåriga att skapa offer av.

Plötsligt täpper man till den där lilla svängdörren i lagen som gör att gäddorna kan simma runt och söka tills de stöter på ett barn som vågar berätta. Samtidigt får polisen verktyg att utreda de som hugger efter barn online.

Här börjar ett proaktivt arbetssätt till skydd för våra barn, som komplement till befintlig kör-över-först-straffa-sen lagstiftning.
Nackdelen med dagens enögt reaktiva lagstiftning är nämligen att offer i form av riktiga barn måste skapas innan myndigheterna kan agera.

I Storbritannien förbjöds försök till kontakt med barn I sexuellt syfte 2016 och antalet fällande domar i sexualbrottsmål mot barn fördubblades.

Enligt en svensk modell, då vi har hög kvalitet på vården så skulle man alltså kunna döma ut skyddstillsyn med föreskrifter om vård, just för att få in dem i vården på ett tidigt stadium. Samtidigt skulle man försvåra arbete inom skola för de som har sexuell dragning till barn.

Nu kommer vi till provokationsbiten.

Svensk polis får inte använda sig av brottsprovokation för att säkra bevis.
Inte heller är bevisen användbara i domstol.
Däremot får de använda sig av bevisprovokation, och bevisen går att använda i domstol.

I Storbritannien får man inte heller använda sig av brottsprovokation som metod för att säkra bevisning. Man får dock precis som i Sverige använda sig av bevisprovokation.

I Thailand är brottsprovokation tillåtet.
För att man ska förstå skillnaden så följer ett exempel:

Nyligen knatade en polis in på en bar i Pattaya. Han sträckte fram 2800 Baht och frågade barägaren efter en minderårig som han kunde förgripa sig på. Kvinnan som äger baren bekräftade att hon kunde ordna ett barn och greps för ett brott som polisen provocerat fram.

Metoden kan tyckas effektiv men gör dock avkall på viktiga rättsprinciper.

Skulle polisen istället satt sig på en barstol och väntat tills någon kom fram och frågade:
– Hej! Söker du ett barn att förgripa dig på?
Då hade det varit fråga om bevisprovokation och bevisningen skulle varit användbar i såväl Svensk som Brittisk domstol.

När det kommer till våra Brittiska fiske-kollegor så får de alltså inte på något sätt provocera fram en sexuell konversation med en gädda.
Iallafall inte om de vill att gäddan ska kunna fällas i domstol.

Med gängse svensk lagstiftning rörande provokativa åtgärder så har svensk polis alltså möjlighet att ta fram bevis som håller i rätten genom att enbart utge sig för att vara barn och samla bevis mot de gäddor som hugger självmant.

Den enda haken är då att ”kontakt med barn I sexuellt syfte” behöver bli huvudbrottet så att ”försök till kontakt med barn i sexuellt syfte” kriminaliseras.

En helt ny verktygslåda skulle öppnat sig för våra poliser och vem har sagt att myndigheten inte skulle kunna ha civilanställda polisfiskare?
Att gripa in på ett tidigt stadium för att stoppa individer på väg att bli förövare är nödvändigt. Både för barn och individen som är på väg att begå brott. Vård på ett tidigt stadium, när någon ännu inte förgripit sig hade varit en räddande faktor enligt många av de individer som vi träffar.

I ett rättssamhälle värdigt namnet skulle Dumpen inte behövas.
Hoppas du läste hela även om det blev långt.

Tack isåfall!

MVH

Sara Nilsson, Dumpen.se