Jag var 13 år ungefär när allt började.
Innan mamma och pappa gick skilda vägar var de mycket bråk hemma.

Han jobbade inom kyrkan, mycket äldre än va jag var.
Jag fick ett förtroende för honom, för han fanns ju alltid där för mig när jag mådde som sämst.
En dag eskalerade allting hemma och jag fick komma hem till honom. Skönt och prata ut med någon tänkte ju jag. Men så var inte fallet.
Jag satte mig i soffan, han satte sig bredvid. Jag kände hur hans hand smekte mig. Jag känner hur mina byxor åker av, där ligger jag. 13 år och helt chockad. Kan varken prata eller röra mig pga chocken.
Han klär av sig, och jag ser hur han tar på kondomen och stoppar in den.
Jag minns att jag slog till honom på armen, mer än så fick jag inte ut.
Jag minns att jag ligger där, stelare än stelast. Knäpptyst, chockad, ledsen, arg.
Paniken som växer i mina ögon.

Jag berättar aldrig för någon, inte ens mina föräldrar.
Förrens något år senare, när polisen ringer mig när jag sitter i skolan och vill boka in ett möte med mig, samma dag redan.
Polisen kom utanför skolan, minns att de var i en civilbil.
De hade beslagtagit hans telefon. Han hade varit på en till.
Visade sig att det var min bästa vän han hade varit på.
Vi berättade aldrig för varandra eller för någon, för det kändes som om att de var vårat fel. Vi skämdes.
Förhör efter förhör. Så kom rättegången. 10 månader fick han.
Han dömdes bara för mitt, inte för den andra tjejens. Fanns mer bevis för mitt än hennes.

10 månader, för att gå på en liten flicka som inte ens har någon aning om något.
10 månader, för att ha förstört ett liv totalt.
10 månader, för att jag ska få återkommande mardrömmar.

/Anonym

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sv Swedish
X