Jag är en ruin efter en sargad barndom

Jag har vetat om er ett tag, och jag tycker ni och era fiskare gör ett fantastiskt jobb för att håva in dessa gäddor. Det är en trygghet för barnet i mig som var så fruktansvärt utsatt.

När jag var tolv år gammal registrerade jag mig på qruiser. Vill minnas att man var tvungen att vara 13, eller kanske 15 år för att få ta del av communityt och att jag ljög om min ålder för nyfikenheten av ett hbtqia-community. Sedan jag lärde mig gå på två ben har jag brutit mot könsnormer; såklart blev jag utsatt för mobbning och utfrysning under mina låg- och mellanstadieår. De ständiga nervärderade kommentarerna om hur jag såg ut eller hur jag presenterade mig själv ledde till att jag drog mig tillbaka, och spenderade allt mer tid på mitt rum. Visst hade jag kompisar jag kunde prata med, men de var ju också på något sett utsatta.

Jag sökte mig till bekräftelse, och bokade snabbt upp ett möte med en okänd vuxen man och lät honom komma innanför min dörr. Vid tillfället jobbade min pappa mycket natt, så jag hade huset för mig själv mycket om kvällarna. I och med att jag inte gick till skolan så värst mycket på grund av utfrysningen, så var det inte heller svårt för mig att göra mer utrymme för att träffa män. Jag var nyfiken, precis som många andra barn och sökte efter bekräftelse.

Första gången jag blev erbjuden pengar för sex var jag 13. Jag hade träffat en man i 35-års åldern; en buss chafför som ibland körde bussen mellan pendetågstationen och hem till min pappa. Vi hade träffats ett par gånger innan just detta erbjudande skedde, och han visste att jag egentligen bara var intresserad av att utföra oralsex. Denna gången träffades vi – likt många andra gånger tidigare – i hans bil. Väl i bilen frågar han mig om det inte finns någonting han kan göra för att han ska få penetrera mig analt. Jag svarar nej; men när han erbjuder mig en 500 har jag ingen möjlighet att tacka nej. Mina föräldrar var inte helt okej med min transision, och med tanke på att jag inte gick i skolan så fick jag inte heller en regelbunden vecko/månadspeng där jag kunde köpa grejer som jag ville ha. Mina föräldrar ville inte köpa feminint kodade kläder till mig – mestadels på grund av att de såg hur utsatt och mobbad jag var i skolan, men även kanske på grund av någon misskötsel från min sida – och jag såg en lukrativ möjlighet att helt enkelt kunna köpa mina kläder själv.

Efter den träffen förändrades någonting inom mig. Jag insåg att om han var villig att betala mig för sex, så måste det finnas minst 1000 män till som kan tänka sig göra detsamma, och jag såg en möjlighet att tjäna en hacka. När jag var 14 träffade jag så mycket män att jag hade en svart månadsinkomst på mellan 20-30 000 kronor. För pengarna köpte jag kläder, gick på restaurang och smög in på klubbar med 20-års gräns för att dricka alkohol. Jag har alltid varit ganska lång och flink med make-up, så det var liksom aldrig svårt för mig att ta mig förbi vakterna.

Något år senare reggar jag mig på flera hemsidor och börjar chatta med flera  män. Det var aldrig svårt att få kontakt med dem; de fanns verkligen överallt! Jag chattar under ett par nätter med en man som jag bestämmer träff med. Efter några minuter så svarar han ett mail med mina personuppgifter och min adress och säger att han är polis och ska kontakta mina föräldrar kommande morgon, på grund av den fara jag utsätter mig för. Jag får panik och packar en resväska och drar hemifrån. Jag minns inte hur länge jag är borta, men jag minns att en familjevän fick tag i mig efter många om och men och jag åkte hem till henne. Pappa och mamma blev informerade om var jag var och ville såklart ha hem mig, men jag vägrade. Jag hade skrivit ett brev till min pappa som jag lagt på köksbordet där jag berättade allt; att jag var prostituerad sedan ett par år tillbaka och att jag inte tänkte komma tillbaka. Jag skämdes så mycket. Familjevännen följde mig till läkarbesök som efterkom detta uppdagande och träffar med polisen. Även mötte vi tillsammans upp min pappa som ville ta min mobiltelefon och överlämna den till polisen. Jag tog ut simkortet, bröt det itu och smulade mobiltelefonen i marken. Det är någonting jag ångrar så mycket, för i den telefonen fanns det hundratals gäddor, men bevis chatthistorik BILDER på gäddornas ansikten i kik-chattarna och det hade kunnat leda till flera åtal. Jag insåg inte då att att det inte var jag som hade gjort fel, men i och med cirkusen som kom efter la jag all skuld helt och hållet på mig själv; det är ju jag som har förstört mitt liv.

Efter denna tango körde soc mig till ett familjehem ute på vischan i en helt annan stad, mer söderut än från det suburban/cityliv jag hade lärt mig att navigera mig själv i. Jag hade just fyllt 15, och blev placerad där för min egen säkerhet. Väl där träffade jag såklart nya män, men jag lyckades hålla det mesta gömt. Jag brukade träffa dem i skogen, ibland flera samtidigt och suga av dem. Det gör ont i hela min kropp när jag tänker på det, och jag slutade till och med att ta betalt. Jag tänkte att om jag hade pengar och någon skulle märka det, så skulle jag hamna på ett sis-hem, och det var jag livrädd för. Jag träffade ett outcast-gäng jag byggde en relation med, och de i sin tur hängde också mycket med äldre. En av dem blev en av de som förgrep sig på mig mest, och blev nästan påkommen en gång av mina vänner som kom upp i lägenheten för att hämta en grej. Jag hade glömt min väska i hallen, och jag hörde från dörren då jag hade gömt mig under sängen ” men detta är ju X’s väska är X här?”. En snabb lögn kom från pimp – som han kallades – att jag hade hämtat några paket cigaretter och sedan bara glömt min väska där. Mina vänner trodde inte på detta, och jag tror att de kontaktade en vuxen. När jag kom hem senare samma dag hade min familjehemsmamma fått samtal från polisen och soc, det rörde sig om misstankar att jag hade blivit våldtagen. Jag ljög blankt och nekade att jag ens varit där vid alla frågor, så det togs aldrig riktigt vidare. Men det gick ett rykte i byn om vad jag höll på med, och det var ju inte osant.

Under året i bruksorten – trots tidigare sexuella trauman och de som skedde under tiden – lyckades jag under ett år läsa upp hela högstadiet och gick ut med godkända betyg och tog mig in på gymnasiet. Jag fick ett stipendie för min insats och jag fick flytta tillbaka till Stockholm tack vare mitt goda uppförande. Så fort jag var tillbaka i Stockholm igen, var ju också bollen i rullning igen.

Där någonstans kring mitt sextonde år hittade jag drogerna. Drogerna har nu följt med mig sedan dess och trots nyktra perioder faller jag ofta tillbaka. Jag är lamslagen av vad som har hänt mig och helt oförmögen att agera som andra vuxna gör. Drogerna hjälpte mig verkligen orka med mitt jobb mycket längre och mer, jag kunde träffa fler kunder och dessutom var det inte lika jobbigt, utan mer spännande på grund av just knarket. Jag utvecklade ett väldigt tungt missbruk av cannabis, amfetamin och benzodiasepiner mest och jag slutade återigen gå till skolan. Jag var ju inte i behov att ett studiebidrag, och dessutom är ju gymnasiet frivillig.

När jag blev 22 var jag så fruktansvärt trött på mitt liv som prostituerad. Jag hade skaffat mig ett heltidsjobb på en kundtjänst och det gick helt okej för mig; men lönen täckte aldrig mitt beroende. Jag ville inte sälja sex längre, orkade liksom inte med att fixa mig mer och känna mig äcklad av mig själv efter varje träff; så för att kunna finansiera mitt missbruk började jag ta en rad sms-lån jag sen bara har slutat betala tillbaka; jag behövde ju varenda krona jag fick in till just drogerna. Idag har jag inte betalat mina räkningar på säkert ett halvår och jag är livrädd för att elen snart stängs av. Känner mig handfallen och vet inte riktigt vad jag ska göra.

Jag kan inte annat än undra hur mitt liv hade spelat ut sig annorlunda, om jag inte hade reggat mig på qruiser. Trots att jag är 26 idag beskyller jag mig själv något fruktansvärt. Prostitutionen för mig är världens största snöboll jag inte vet hur jag ska smälta, eller ta mig ur från. Drogerna är kvar, och likaså kan jag inte ha sex idag normalt. Om jag har sex, eller om någon lägger en hand på mig på fel ställe får jag panik och kroppen förstelnas.

Jag säljer inte sex aktivt idag. Men tanken finns kvar. Även om jag vet precis vad jag utsätter mig för är det så jävla svårt att sluta. Prostitutionen är också ett beroende av bekräftelse jag inte fick i min barndom. Jag känner mig slut efter detta liv.

Vet egentligen inte vart jag ville komma med detta mail, men jag vill att ni ska veta att jag uppskattar det ni gör för barnen. Jag vill inte att något barn någonsin tar densamma resa som mig. Jag är fortfarande i ruiner av en sårad barndom, och jag önskar mig ofta ett avslut på eländet. Det är en felformulering, jag vill inte ha ett avslut, men såklart en nystart.

Tack för att jag får dela med mig. Förlåt också om det är ett spretigt och stökig berättelse. Det är svårt att få in 13 år av prostitution när man inte helt själv har bearbetat det som hänt än. Finns så mycket mer jag vill skriva om mina erfarenheter och dela med mig av men det tar emot, är svårt att prata och skriva om och få ut. Det är så himla mycket som har hänt.

Jag skäms och beskyller fortfarande mig själv för prostitutionen, även om jag vet att jag bara var ett barn som blev, ja utnyttjat. Missbruket och mina sabbade relationer kan jag väl inte helt lägga någon skuld på någon annan. Men jag tror inte att jag hade varit lika flykt benägen om jag inte hade blivit utsatt som barn.  usch, vad jag önskar saker såg annorlunda ut.

Hejar på er.

/ Anonym i tårar

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA