2 februari, 2023
”Varför fiskar du?”
Jag slänger ut en krok. Är det några vakna gäddor idag? Ahh, hugg direkt. Många hugg. Som alltid. ”Hej lilla gumman, vill du smaka gubbk**?”
Absolut inte. Men jag svarar ja. Spelet är igång.
”Varför är en så söt flicka som du på ett sånt här ställe?”
Jag svarar ”för att testa” men sanningen ligger på ett helt annat plan:
Jag var 14 år och på botten. Jag svalde tabletter och la mig och sov på järnvägsspåret… turligt nog (även om jag var besviken då) kom inget tåg på flera timmar. Väldigt lägligt signalfel kanske eller så hade jag missat kvällståget, jag vet inte. Jag vaknade, frös och gick hem. Jag ville inte att mitt sista minne i livet skulle vara att jag frös. Jag ville inte leva men jag vägrade dö kall.
Jag sålde min kropp till den som ville köpa den. Jag lät dem slå mig, utöva alla tänkbara fetischer och hålla på hur de ville. Ibland bara en men ibland var de flera samtidigt. Så många gånger stod jag på bussen hem med blod rinnandes längs benen. Ville inte sitta och lämna fläckar på de blå sätena. Jag är ju faktiskt lite uppfostrad! Fler tabletter tog bort smärtan och stängde av hjärnan. Jag var hög och låg samtidigt. Om någon inte hade råd att köpa min kropp fick de rabatt. Ja jisses, de kunde få den gratis ibland. Eller byta mot något. Ett paket cigg kanske, men jag har aldrig ens tjuvrökt. Jag slängde alltid ciggen utan att låta en enda närma sig mina läppar. Jag har fortfarande aldrig ens smakat en cigarett.
Allt bara för att du, gråe man, tog dig rättigheter som inte var dina när jag var 13. Du fick mig att bli något annat. Du tog det vackra och gjorde det lika grått som dig.
Jag var 18 när jag sedan träffade djävulen. Varje gång jag gjorde något som inte passade honom så ställde han mig i duschen med kläderna på och drog på iskallt vatten tills min kropp föll samman. Då hade han sex med mig. Han gjorde likadant mot sin elvaåriga dotter, mitt bonusbarn. Att sälja mig till andra män och kvinnor gick också bra. Hans dotter var den som fick mig att stanna. Jag kunde inte lämna henne där ensam. Hon genomgick samma helvete. Efter nästan ett års kamp i det dolda togs våra rop på hjälp på allvar och hon togs genast därifrån och jag försökte hinna packa mina väskor och fly jag med. Jag hann inte.
Jag har hört larmsamtalet i efterhand. Jag vet inte ens hur jag lyckades ringa 112 men jag skrek adressen om och om igen i panik medan han slog och sparkade.
Två timmar. Polisen berättade att de kunde hålla honom i två timmar till när jag var ihop lappad. Jag åkte till vår lägenhet med en vän, vi packade det nödvändigaste. Jag satte mig i en lastbil och åkte en hel natt. 13 timmar. Till en ny stad, ett nytt liv. Jag använde mina sista undangömda sparpengar till att köpa en lägenhet mitt i ghettot. Jag kom in på en reservplats på universitetet. Jag kände ingen. Jag var helt ensam. Ny stad, nytt liv.
Jag började sälja min kropp för att ha råd med hyran. Jag visste knappt något annat sätt.
Allt började om. Totalt 10 stulna år för att någon såg 13 åriga mig som lämplig att ha sex med. 25 år av smärta och ångest.
Nu sitter jag här. Jag har slutat sälja mig sedan många år. Jag har slutat ta tabletter, jag tar knappt en Alvedon numera. 99% av dagarna är det alkoholfritt alternativ i mitt glas. Jag lever inte men jag överlever. Jag kan fortfarande inte säga nej och jag gråter i smyg när någon ger mig kritik. Utåt är jag stenhård.
Gäddan på min krok börjar hugga emot och jag släpper mina minnen. Varför skickar jag inte mer filmer på mina ben och helst allt under naveln? För att de är tatuerade. Och i din värld är jag 13. Då har man inte tatuerade ben. Gäddan kräver att bli uppringd. Gäddan kräver att få se mig i videosamtal. Gäddan kräver att få se mina trosor (tro mig, det vill du inte…). Gäddan kräver och kräver och kräver. Jag försöker vara medgörlig till en viss punkt där jag ber honom dra åt skogen. Gäddan skäms lite och ber om ursäkt. Det är ju så lätt att bli lurad nu för tiden om man är gädda.
Noll tanke på det BARN som blir lurad in i en framtid fylld av kaos. Noll tanke på konsekvenserna för gäddans egna anhöriga. Bara en djup rädsla att bli lurad, att inte få våldta barn fritt.
Jag skriver att jag förlåter honom. En annan, otatuerad, fiskare hoppar in och visar benen för honom. Han är nöjd. Vi bokar dejt. Han bjuder på lite äckliga bilder som ”försmak”. Jag skickar allt som behövs till Sara.
Sen läser jag om Luleåpolisens agerande förra veckan (augusti 2022, reds anm) och går och sätter mig på badrumsgolvet och gråter. Jag fiskar på min fritid. En väldigt stor del av min fritid går åt till att fiska och moderera dumpen. Så när en svensk myndighet sviker så totalt när de får allt serverat… det är bara skamligt. Jag arbetar också på en myndighet till vardags. Jag vet att man kan göra mer om bara viljan finns.
”Varför fiskar du?”
För att du inte gör det. Och för att gäddorna är för många. De håller på att tömma sjön på småfiskar. Vi kan kalla det för punktingrepp för biologisk mångfald om det låter bättre men sanningen är densamma. Gäddorna dödar det vackraste vi har. Våra barn, vår framtid. Därför fiskar jag. Jag är redan tuggad och trasig. Mig kan de inte skada mer.
Och när jag ändå har er uppmärksamhet. Tänk på språket när ni kommenterar dumpens inlägg… vi vill inte behöva moderera bort uthängningar med namn och adresser, det hör inte hemma här… vi vet vad ni vill göra med gäddor, ni behöver inte skriva det… sprid kärlek, inte hat.
/Anonym
Denna berättelse har även publicerats på Facebookgruppen dumpen.se

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA

Swish: 076-0075779

2000

3 thoughts on “Från en av dumpens fiskare

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *