Snart är det val.

Hur många av oss kvinnor tänker idag på att vår rösträtt föddes genom aktivism och ytterst kontroversiella arbetsmetoder?

I Storbritannien inleddes en fredlig kamp för kvinnors rätt att rösta redan i mitten av 1800-talet.

Första svenska motionen skrevs 1884. Förslaget fick ytterst lite stöd.

Brittiska kvinnors kamp för att få ta del av politiken tog sig genom suffragetterna allt mer våldsamma uttryck som kom att kantas av upplopp, vandalism och hungerstrejker.

En av förgrundsgestalterna i kampen för kvinnlig rösträtt i Sverige var Frigga Carlberg. Redan tidigt i rörelsen sa hon:
– Min suffragettsjäl har vaknat…

Vår svenska rörelse drevs med betydligt fredligare metoder men Frigga stöttade öppet sina brittiska medsystrar i deras militanta kamp.

Idag har vi nästan glömt bort att vår rösträtt har sitt ursprung i aktivister som efter många års fredlig kamp tog till kontroversiella metoder för att få sin vilja igenom.

Suffragetterna sågs på sin tid inte med blida ögon. De argument som man bemötte förkämparna för kvinnlig rösträtt med varierade. Betraktade genom dagens glasögon tycks argumenten helt befängda.

”Kvinnornas kjolar är för vida – om de ska sitta i riksdagen måste vi bygga om bänkarna! Och hur ska de få plats att gå i riksdagens trånga korridorer?”

”Kvinnans plats är i hemmet – vem ska ta hand om hem och barn om kvinnorna börjar med politik?”

”Kvinnor och proletärer kan inte tänka självständigt – de kommer att luras av starka ledare. Det är dessutom lätta att muta, eftersom de gillar dansnöjen mer än män!”

”Kvinnor har varken ork eller lust att engagera sig politiskt. De är helt enkelt försoffade och ointresserade!”

“Kvinnornas impulsivitet och benägenhet att följa strömmen – lägg märke till deras slafviska lydnad under klädedräktsmoderna! –  medför faran, att de under inflytande af en tillfällig stark tidsriktning kunna kasta en öfverväldigande röststyrka åt en sida, hvarigenom statslifvets jämnvikt och dess lugna utveckling äfventyras.”

Den 24 maj 1919 infördes kvinnlig rösträtt i Sverige.

Förändring och kontroversiella metoder betraktas sällan med blida ögon men kan dock vara verktyg för att skapa uppmärksamhet i viktiga frågor vars utveckling tycks stagnera.

KAMPEN FÖR BARNENS RÄTT ATT FREDAS FRÅN ÖVERGREPP HAR PÅGÅTT UNDER MÅNGA ÅR 

En kamp som pågått under många år och som ständigt möts av kritik av varierande  slag är barnens rätt att fredas från sexuella övergrepp.

Inför kriminalisering av incest år 1965 hävdade motståndarna:

“Den medicinska invändningen är att incest skulle medföra en försämring av arvsmassan med degeneration (fotnot), sjuklighet, idioti och sterilitet som följd. Inavelsexperiment på djur, undersökningar av incestbarn samt studier av isolat (öbefolkningar, avlägsna socknar etc., där inavel förekommer i stor utsträckning) jävar i huvudsak detta påstående. Det föreligger visserligen en något ökad risk för uppkomsten av vissa recessivt ärftliga sjukdomar, men denna riskökning är negligerbar om sjukdomen inte tidigare manifesterat sig i släkten, och det skulle ur eugenisk synpunkt vara mera befogat att kriminalisera könsumgänge med en diabetiker. Dessutom är ju preventivtekniken så utvecklad numera, att man knappast behöver befara en icke önskad avkomma.”

“Huruvida incest destruerar familjerelationer lämnar undersökningen inget besked om. Incesten ägde i de flesta fall rum i splittrade och neurotiserade familjer, som redan före incestdebuten befann sig i upplösning. I vissa fall tycks incesten ha medfört att situationen ytterligare förvärrades, i andra fall har den inneburit en lättnad för den sexuellt utsläpade hustrun. Kinberg beskriver rent älskliga idyller där modern serverar kaffe på sängen, medan fadern och dottern ägnar sig åt masturbation.”

Dr Lars Ullerstam, De erotiska minoriteterna 1964

Kampen för barnens rätt att fredas från övergrepp har alltså inte alltid varit självklar. Idag är Ullerstams “älskliga idyll” när modern serverar kaffe och dottern masturberar sin fader helt otänkbar. Med dagens kunskap är det ett etablerat faktum att inavel skapar problem.

Applicerar vi nu historiken på dagens argumentation till varför man ska fortsätta kämpa mot övergrepp med metoder där ingen kommer i kläm, så är det tveklöst barnen som får bära konsekvenserna av densamma.

Med samma typ av irrelevanta argument som man använde mot kvinnlig rösträtt eller mot införandet av lagstiftning mot incest ifrågasätter man aktivism och  konfrontationer med individer vars syfte i kontakten med oss varit att våldta barn.

“Man kan bli stämd för förtal”
– Barn blir våldtagna.

“Barn kan bli mobbade”
– Mobbing är lättare att förebygga än övergrepp, då förövarna är barn. Mobbar barnen så får vi lära dem att sluta göra det.

“Anhöriga mår dåligt”
– Mår de bättre om man låter individen som söker barn i sexuellt syfte hållas, tills denne uppnått sitt syfte och våldtagit ett riktigt barn?

“Man uppmuntrar förövare att sexchatta om man chattar med dem”
– Chattar de inte med oss, så chattar de med någon annan. Då troligtvis ett barn.
Är det bättre?

“Det är ju inte kriminellt att sexchatta med ett fiktivt barn”
– Att gäddorna tillfälligtvis kommer i kontakt på oss och inte ett riktigt barn innebär inte att de är ofarliga. Uppsåtet har likväl varit att träffa ett riktigt barn. Hade de inte mött oss så skulle det troligtvis varit en minderårig.

De kan bli mer farligare om de stigmatiseras”

– Kan någon som redan lägger all vaken tid på att söka sexuella kontakter med barn och dessutom åker ut i syfte att våldta dem bli farligare? 

Precis som kampen för kvinnlig rösträtt i många år drevs med ytterst civiliserade metoder utan att nå större framgång, så har mellanmjölkskampen för våra barn pågått under många år.

Andelen övergreppsutsatta barn ökade från 20% till 25% åren 2014 till 2021, således har man inte lyckats speciellt bra.

Att använda sig av kontroversiella metoder i syfte att lyfta en fråga när ingenting annat hjälper är alltså ur ett historiskt perspektiv ingenting nytt under solen.

Våra arbetsmetoder kan tyckas kontroversiella men är långtifrån de våldsamma metoder som sufragetterna använde sig av.

  • Vi blir kontaktade av individer som vill våldta barn.
  • Vi konfronterar individer som vill våldta barn.
  • Vi accepterar inte någon form av våld.

Hur många av oss kommer att se tillbaka med ilska, den dag som våra politiker inser hur vanligt det är med individer som söker efter barn i sexuellt syfte och man faktiskt åtgärdar problematiken med det allvar som situationen kräver?

Troligtvis lika många som idag går till valurnorna med ilska över de aktivister som vandaliserade byggnader och konst i syfte att väcka uppmärksamhet för en fråga som idag är en självklarhet.

 

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN LEVANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA 

2 svar på ”Kontroversiella metoder till svårlösta problem.”
  1. Det ju här är en kamp som måste pågå tills att vi har lagar på plats som skyddar barn mot sexuella övergrepp. Ändamålen helgar medlen så att säga. I den bästa av världar hade polisen rätt till brottsprovokation i fall som rör barn. Hur svårt kan det vara. När får vi barndomstolar med experter på barn och deras uppgiftslämnande etc. Den tekniska utvecklingen med internet har gått fort. Men vänta. De flesta har haft en dator och internet i vart fall sedan början av 90-talet. Varför har inte rättsväsendet anpassad sig? Hur länge till ska politikerna blunda för detta enorma samhällsproblem? Hur många fler barn ska utsättas innan makthavarna visar handlingskraft i frågan? Tack för det ni gör. Ni behövs. Ni är viktiga.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.