3 december, 2022

Nej det blir man inte…

Jag var utsatt för min morfar under en period när jag var 8-12 år. Han tvingade mig göra saker. Han smekte, tafsade och våldtog mig fastän jag grät och sa att han skulle sluta. Han hotade mig att jag inte skulle säga något. Ingen runt mig varken såg eller märkte något. Hemma var det som vanligt – min pappa hade problem med alkohol-och tablettmissbruk. Jag hade en mamma som försökte få allt att fungera med jobb, dålig ekonomi och som inte våga säga ifrån inför pappa. Misshandel var vanligt både för min mor men även för oss barn. För att inte bli slagen och vara med om allt oroligt hemma så var jag ofta hos mormor och morfar.

Jag strulade i skolan. “Inte skolmogen” sades det. Jag hade konstant ont i magen, fastän läkarna inte kunde hitta något fel. När min morfar dog var jag 15 år och på begravningen var det som en sten föll från mina axlar så jag började skratta! Jag skrattade av lättnad. Jag fick många onda blickar…men jag var fri! Efter hans död trodde jag att allt var över. Åren gick. Därefter kom nästa besvikelse som en käftsmäll.

Jag hade under lång tid vare sig berättat eller bearbetat allt som hänt. För 6 år sedan börja jag gå igenom allt med hjälp och skrev ett brev till min mamma och berättade. Hon blev arg! På mig! Där och då rasade hela min värld samman en andra gång. Vi har inte pratat på flera år sedan dess. Hon dyrkade honom.

Idag kan jag prata om det men det har förstört mitt liv och mitt självförtroende totalt. För några år sedan fick jag även reda på att min morfar varit på två andra flickor…Jag undrar hur många till han förstört livet på?

Tack för ett otroligt bra jobb! 🙏

//Anonym

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA

1 thought on “Blir man någonsin hel?

  1. Jag är jätteledsen att du behövt växa upp på det där hemska sättet. Om man ska hitta någon positiv konsekvens av dina erfarenheter så är det väl att du nu sitter på en bank fylld av varningsflaggor och signaler som hjälper dig att undvika att hamna med samma sorters människor som din mamma. Välj en god partner som inte är manipulerande eller dricker. Älska dina barn villkorslöst och tro alltid på dem först. Du kommer kunna känna att ditt liv är meningsfullt. Det är inte ditt fel något av det som skett. Och du är en överlevare som förtjänar lycka, trygghet och kärlek. Om du inte fick det så mycket som barn så kan du ge det som vuxen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.