28 november, 2022

Mitt helvete började när jag var nio år.
En vaktmästare på min skola övertygade mig att följa med in på toaletten. Den var ganska avskild, en trappa ner med bara en städskrubben bredvid. Jag minns inte om han tvingade mig eller så, men det spelar väl egentligen ingen roll. Han fick mig att klä av mig och sen tog han på mig. Första gångerna var det på lite ”oskyldiga” ställen, så som magen och bröstet, men allt eftersom besöken på toaletten blev oftare och oftare så började han ta mig på bl.a könsorganet, och jag kommer ihåg hur fruktansvärt illamående jag blev.
Nästa gång vi sågs såg jag direkt att han ville ha mer. Och mycket riktigt så blev det en regelrätt våldtäkt den gången. Den smärtan går inte att beskriva. Jag minns att jag kom överens med mig själv att inte berätta för någon, då han övertygade mig att alla skulle vara mig om jag berättade. Jag gjorde verkligen allt för att gå normalt över skolgården, men smärtan var fruktansvärd, men jag lyckades. Tyvärr. Ingen lärare eller annan personal reagerade nånsin. Vilket upprör mig än idag.

Jag tror att han såg min smärta och lät mig vara i ungefär tre dagar, sen vart det ”bara” smekningar igen. Sista gången vi sågs kunde han dock inte låta bli och våldtog mig igen. Sen försvann han.
Men innan han stack så gjorde han återigen klart för mig att alla kommer att hata mig om jag berättar något. Att försöka dölja smärtan blev förstås oerhört svårt. Så fort jag kom hem sprang jag upp på mitt rum och grät.
Den fysiska smärtan har försvunnit, men psykiskt är jag fortfarande ärrad. Jag ser han ansikte i mardrömmar. När mina föräldrar skilde sig när jag var fjorton så visste jag att det här skulle bli min egen hemlighet i resten av mitt liv. Jag trodde helt enkelt att dom skulle hata varandra mer om jag berättade. Dom bråkade i princip varje dag, så det hjälpte inte min situation.

Idag förstår jag naturligtvis att dom inte kunde göra nåt då dom inte visste. Bara att berätta det här för er som också är offer eller anhöriga till offer, är en lättnad, och jag kan släppa lite av bördan. /Anonym

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.