Solen sken och livet lekte. Femtonåriga Maria, hennes mamma, styvpappa och syskon hade flyttat ut på landsbygden. Maria spenderade dagarna i ända med grannflickorna. Grannarna var bönder och hade kor. Maria tyckte det var roligt att få hjälpa till på gården med dessa ofattbart stora kreatur, och hon levde helt enkelt på barns vis, mådde bra och lärde så småningom känna en pojke, som hon gick hand I hand med och drömde om framtiden.
Kort efter Marias femtonårsdag revs hennes trygghet dock i bitar. Bonden på gården intill våldtog henne när hon var där och hjälpte till med sysslorna, efter det blev ingenting sig likt. Våldtäkterna pågick regelbundet i ett halvår, och glädjen, värmen och tryggheten i Marias liv var som bortblåst. Skammen gjorde att hon inte vågade berätta för någon. Det som fanns kvar av ett sprudlande barn var en flicka som skämdes för vad hon blev utsatt för, och som slutade lita på vuxenvärlden. Förtroendet för vuxna skulle komma att få ännu en knäck när Marias mamma efter långt om länge fick veta vad som hade hänt.
Marias mamma, hennes nye man och Maria åkte hem till bonden och konfronterade honom. Precis som de flesta vuxna så hade den sextio år gamle bonden haft en livstid på sig att lära sig att ljuga, och för att behålla sin fru så visade han på ånger över att han hade varit otrogen med grannens femtonåriga dotter. Alla utom Maria trodde på bondens lögner, för Maria visste sanningen, att han hade våldtagit henne massor av gånger.
Familjen flyttade in till stan, och Maria blev belagd med skammens munkavle, ingen pratade och ingen frågade. Tiden gick, och Maria som hade förlorat allt förtroende för sin familj ordnade en egen lägenhet. Maria hade bestämt sig för att hon klipper banden med allt och alla, för hon hade verkligen ingen kvar som hon litade på. Ingen mer än sin pappa, men pappan som inte hade fått veta någonting om vad som hade hänt, ville hon inte berätta för, i skräck för att han skulle slå ihjäl bonden och hamna i fängelse, alltså slöt hon sig totalt från omvärlden.
Nyinflyttad satt Maria med telefonen i handen, hon skulle göra det där sista samtalet till pojken som hon hade gått hand i hand med. Alla drömmar var borta och framtiden var borta. Hon kände sig smutsig, värdelös, och var övertygad om att hon inte längre var någon som han ville ha, alltså hade hon bestämt sig för att klippa även det bandet. Hon förklarade i telefon att det var slut, och att han säkert kommer att hitta någon som passar honom bättre. Han frågade om dom skulle kunna träffas och prata om saken, men hon svarade att det inte var lönt.
Fyrtiofem minuter senare så knackade det på dörren, och hon släppte in denne nittonårige pojke som betydde allt, men som hon var säker på att han inte skulle vilja ha henne om hon avslöjade sin hemlighet. Maria tänkte att allt i vilket fall som helst var förstört, så de gick ut på en promenad för att hon skulle kunna berätta
När de kom ut på gatan hajade Maria till när hon såg hans bil. På taket som inte hade något takräcke, så hade han med rep snört fast en stege. Han la märke till att hon såg det och förklarade han att han förstod att någonting hade hänt, han hörde att hon inte mådde bra och att han var fullt beredd på att klättra in genom hennes fönster om det skulle komma att behövas, så därför hade han tagit stege med sig.
Efter många timmars gråt, samtal och promenad, så hade Maria berättat allt, och väl framme vid hennes port, så tänkte hon att nu går deras vägar isär, men istället så gick han ner på knä, tittade på henne med sorg i blicken och sa ”lämna mig inte, jag vill ju att du ska bli min fru, du och jag har en framtid ihop”
Livet efter våldtäkterna har inte varit lätt. men med någon som lyssnar och stöttar gör den där enorma skillnaden. Nu är det snart 33 år sedan Marias man bestämde sig för att inte låta någonting stå i vägen och han har stöttat henne I vått och torrt genom alla kriser. Maria har gått igenom det helvete som följer efter sexuella övergrepp i barndomen, men säger själv att hon ändå mitt i allt mörker ändå haft ljus, tack vare stödet som hon fått av sin man, och han har med envishet och en stor portion tur lyckats vinna ett maskrosbarns förtroende, för det är verkligen inte det lättaste.
Detta är ett kapitel till boken Klåfinger som ska skickas till våra politiker. Stort tack till Maria för att du är med och förändrar tillvaron för de som är barn idag.
Vill ni vara med och stötta mig och Patrik I vårt arbete så är vi väldigt tacksamma.
