Klev in i klädbutiken med en nyfödd Leopold i vagnen för att titta på shorts. Jag pekade ut ett par till expediten och frågade om de kanske fanns i en något större storlek.
-Tyvärr, sa den (vad jag tyckte) hjärtlösa damen och sträckte fram shorts i en annan modell. Shortsen påminde om ett tvåmanstält med resår. Förolämpad knatade jag in i provhytten med tvåmanstältet i högsta hugg. Köpte tält-shortsen trots att de var i minsta laget, och när dom dagen efter inköpet sprack från linning till skrev, så gick jag till viktväktarna. ☹ När jag stod uppställd på viktväktarnas våg så hojtade damen 97.5 med en röst som jag då tyckte hördes genom hela lokalen, snabbare än kvickt flög jag ner från vågen och började minsann att diskutera vikten av att vågar faktiskt både ska vara kalibrerade och krönta, och att deras vågsystem definitivt måste vara defekt.
Jag fick ett litet kort med siffrorna 97.5 kg på, och med slokande öron så knatade jag hem.
Det tog nog en dag eller två innan jag hann landa i att min bild av mig själv som normalviktig, inte riktigt stämde överens med verkligheten. Jag hade fnuffat och puffat åt både expedit och viktväktarna, men i själva verket så var det så jobbigt att inse att dom hade rätt och jag hade fel, så jag vände min egen skeva självbild mot hela världen istället. När polletten till slut trillade ner, så bantade jag på egen hand, men jag satte aldrig min fot på viktväktarna igen. 🙂
När vi varje dag vaknar i det land som sägs vara det bästa i världen för barn att växa upp i, men där i själva verket 20% av alla barn blir utsatta för sexuella övergrepp och mindre än 2% av alla sexualbrott mot barn blir lagförda, så gör vi detta med samma kognitiva dissonans som jag en gång i tiden hade när jag såg mig själv som ”ganska smal” och precis som att det var svinjobbigt för mig att inse att jag faktiskt var såpass rund att min vikt var en belastning, så är det jättejobbigt för alla som lever I den trygga villfarelsen att Sverige är ett tryggt och bra land för barn att växa upp i, att inse att vi inte är ett dugg bättre på att skydda våra barn från sexualbrott än andra länder, tvärtom.
Ibland, när man berättar en förkrossande sanning så blir man precis som damen på viktväktarna bemött med ilska, men tids nog så trillar polletterna ner.
Fortsätt babbla och tystna aldrig ❤
Vill ni stötta mig och Patrik I vårt arbete så är vi väldigt tacksamma.