26 november, 2022

För ett tiotal år sedan, så levde jag precis som dom flesta andra i den trygga villfarelsen att “Jag skulle aldrig hamna i misär” Ett par tragedier senare, och jag blev varse att tryggheten enbart var en chimär. Mitt hus brann ner, och min dåvarande sambo hängde sig. Allt inom loppet av ett år och för min del blev det för mycket, så jag tappade fotfästet.

När jag idag pratade med en bekant, så berättade hon att hon tidigare varit helt säker på att jag aldrig haft några tvära uppförsbackar i livet, men så är det alltså inte. Jag har klättrat mig upp för ett mentalt Kebenekaise, och jag har god erfarenhet av hur illa slagen man kan bli av livet och av sin egen självdestruktivitet. När jag var som värst däran, så bodde jag I en Nissan Micra av 1986 års modell. Varje dag var en mardröm, och hela livet kändes som ett straff.

Nu är det ju inte så att vårt förflutna definierar framtiden, man kan alltså göra en skillnad mellan dåtid och framtid. Idag är jag grymt glad för att jag bestämde mig för att jag inte skulle bli en pinne I statistiken. Det har krävt ett helvetes mod och en jävla kraft att ta mitt eget träsk, men det har det varit värt för nu så rockar livet fetare än någonsin. Det är helt fantastiskt att få vakna varje morgon och känna att livet inte längre känns som ett straff.

Vill ni hjälpa mig och Patrik i vårt arbete, så är ni hjärtligt välkomna att bidra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.