När en maskros slår genom asfalten

Med barndomens träsk av tragedier I minnet skriver Katrin det berömda brevet till förövaren. Brevet som är ägnat att eldas upp för att Katrin ska få alla spöken från det förflutna ur skallen och på pränt. Brevet vars innehåll är ägnat att gå upp i rök och försvinna ut i evigheten.

Katrin står där med tårar som rinner längs kinderna, och ett brev till förövaren, som gjorde hennes barndom till ett veritabelt helvete och en tändare. Precis när hon ska sätta eld på brevet så slår maskrosen genom asfalten och Katrin åker i stället, med brevet, hem till förövaren. Hon tänkte att texten som beskrev vilket helvete förövaren hade utsatt henne för inte alls skulle gå upp i rök utan faktiskt skulle nå rätt mottagare, så hon åker alltså hem till mannen som förgripit sig på henne.

Med darrande händer och tårar som rinner nerför kinderna, så ringer Katrin på förövarens dörrklocka. Först en gång, sen en gång till. En gardinen fladdrade till, men ingen öppnade dörren.

Katrins stilla gråt förvandlades till ett hulkande och hon ringde på dörren en sista gång. Fegheten hos förövaren som lyckats gå fri genom att neka, skulle nu genom att vara för feg för att öppna dörren och stå för vad han gjort, bli hans eget fall.

En äldre dam i radhuslägenheten intill, som hade uppmärksammat Katrins gråt, kom ut och frågade Katrin hur det var fatt. Under häftig gråt, över en kopp te, i lägenheten intill där Katrins barndom hade blivit förstörd, kom all uppdämd smärta fram.

Damen tog brevet som var adresserat till grannen, och lovade att lämna det vidare. Hon frågade dock Katrin om det gick bra om hon visade brevet för bostadsrättsföreningens styrelse, innan hon lämnade över det till dess rätte mottagare.

Förövaren blev aldrig dömd i tingsrätt, återstoden av hans dagar spenderade han dock I ensamhet. Engagemanget i såväl bostadsrättsförening som ortens lokala fotbollsklubb tog slut i samma sekund som Katrin lämnade över sitt knöliga brev med bläck som hade runnit av tårarna och suddat vissa ord.

Katrin växte upp, ensam och utsatt, men slog igenom asfalten, och lyser idag som en nyutsprungen maskros mot klargrönt sommargräs.

Katrins förövare däremot, dog ensam och utpekad. Hans egna handlingar slog tillbaka och träffade honom med den enorma kraft som enbart maskrosbarnet besitter.

Vill ni hjälpa mig och Patrik i vårt arbete, så är ni hjärtligt välkomna. ❤ Märker ni betalning “Katrin” så delas bidraget lika mellan oss.

Admin Admin

av @dmin_dumpen

Vill du kontakt så når du oss lättast på telefon 0760075779. Ansvarig utgivare: Sara Nilsson databasens namn www.dumpen.se Tillhandahållare: Sara Nilsson

Ett svar på ”Katrin, maskrosbarnet som la skulden där den hör hemma.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.