Isa

Frågar man en mytoman om denne ljuger, så blir svaret otvivelaktigt NÄÄ. En del alkoholister kan också, trots vinglig gång och andedräkt som en pantautomat ha tendenser att svara NÄÄ på frågan om dom druckit.

Ska vi börja ta en full alkoholist på orden, när han svär att han inte druckit ? tro på mytomanen när han säger att han talar sanning, så kan polisen även börja fråga uppenbart påtända narkomaner om dom knarkat, för att sedan nöja sig med ett NÄÄ, det är nämligen precis vad man gör med pedofiler

När vittnen och bildbevis saknas, så står ord mot ord. Vittnen är sällsynta i sammanhanget, då få övergrepp sker I sociala sammanhang, och pedofilens ord väger lika tungt som barnets, trots att barnet växer upp med tydliga spår av trauma. Förövaren går som regel fri, iallafall så länge som denne nekar, för ord står mot ord.

När jag träffar Isa, så sitter vi nära varandra. Isa riktar blicken ner mot sina händer, och händerna skakar lite lätt. Isa har ett litet handikapp, och en osäkerhet som är påtaglig, men under intervjuns gång så släpper hennes blyghet en smula, och emellanåt så tittar hon på mig, då ser man ser hur det gnistrar till i hennes stora bruna ögon, kanske kan det vara ett hopp som tänds, att faktiskt bli hörd och trodd till slut.

Isa blev som nioåring placerad i familjehem, men hon förstod aldrig riktigt varför. Man hävdade att mamman inte kunde ta hand om henne. Isa har dock klara minnen från barndomen, och dom enda svårigheter som fanns hos Isas mamma, det var just svårigheter att hålla sams med lillebror. Mat fanns på bordet varje dag, rena kläder, och stöd hemifrån. Än idag, så är Isas mamma hennes stöd, än idag, så är Isas biologiska mamma hennes förebild. Mamman är även den person som räddade Isa från helvetet som hon hamnade i.

Isa blev placerad i ett officershem, med en fostermamma, en fosterpappa och små fosterbröder. Så fort Isa började komma in i puberteten, och brösten började växa så var familjehemspappan på och ville röra vid dom.
Isa skämdes, och var rädd att ingen skulle tro på henne om hon berättade, så hon gjorde som familjehemspappan sa, och tafsandet blev till deras hemlighet. Isa fick dessutom aldrig träffa sin socialsekreterare på egen hand, så hon hade inte en chans att berätta för myndigheterna vad som pågick i familjehemmet.

Isa saknade sin mamma, men tvingades att leva med en officer som nu var på och rörde henne mellan benen och på brösten.
Sommaren mellan första och andra ring på gymnasiet, så förlorade Isa sin oskuld. Familjehemspappan våldtog Isa i ett av dom biologiska barnens sängar, Övergreppen fortsatte, och Isa blev våldtagen en eller ett par gånger i veckan fram till hennes artonde födelsedag. Då tog Isa mod till sig, och skickade ett meddelande till sin biologiska mor om familjehemsfaderns övergrepp. Kläderna fick hon inte med sig, men Isa kom iallafall därifrån samma dag.

Att ha varit någons sexuella slav under fem år av sin barndom, det sätter djupa spår, och tror man att mardrömmen får ett slut bara för att övergreppen tar stopp så tror man fel. Isas ätstörningar började ungefär samtidigt som övergreppen, och har fortsatt upp i vuxen ålder. Ångesten och depressionen likaså. Isa berättar att livet efter övergreppen inte på något sätt blir lättare.

I Isas fall, så blev blev det inget åtal, för ord stod mot ord, men Isa bär ett trauma som i högsta grad är förknippat med övergrepp. Idag är hon 28 år, och har sedan fosterfaderns övergrepp aldrig haft en sexuell relation. Hon är orolig över att det kan bli svårt att uppfylla den största drömmen i sitt liv, nämligen att skaffa barn, med tanke på att hon inte vågar vara intim med en man.

Idag har vi skickat över Isas fall till Monica Crusners advokatbyrå, i hopp om att Isa ska få upprättelse.

Vill ni stötta mig och Patrik i vårt arbete, så är vi väldigt tacksamma. Märker ni betalningen ISA, så delar vi bidraget med Isa. 🙂