Hej Alla
❤❤❤Hur kan vi säga till barnen att de är trygga, om vi inte är beredda att tolka in deras signaler på att något är fel.
Med ett ordförråd på 300 ord, avsaknad av vetskap vad det egentligen är man blir utsatt för, och bristen på insikt att det är fel, så är det banne mig inte lätt för en treåring att förmedla till omvärlden att hen blir utsatt för saker som inget barn ska behöva uppleva.
När en femåring säger ”sånt har min pappa på xxxxxxx” till en dagisfröken om en honungsburk,
så är det är en signal som man med facit I hand, när barnet blir vuxet och kan berätta på ett vuxet sätt vad man varit utsatt för, skulle tolkat som klara signaler på att något är fel, men som man valt att hyssja bort och säga ”nämen lilla vän, så säger man inte”Hade dagisfröken vetat att honung, eller sylt oxå för den delen är något som pedoraptorer med fördel använder för att träna bort barnets kräkreflexer med, så hade hon kunnat dra i nödbromsen i tid. Detta är något som har jag lärt mig av att lyssna på vuxna som i barndomen varit utsatta, och tack vare att ni berättar så kan vi också lära oss hur vi ska förändra tillvaron för dagens barn.
Bidrag till chokladbollar emottages tacksamt, så att jag och Patrik får mer energi att skriva.
