Det verkar som att många fortfarande inte förstått en av våra grundprinciper: Dumpen är opolitiskt. Vi har ingen partifärg, vi driver ingen politisk agenda, vi står inte på höger- eller vänsterskalan. Vi står på barnens sida. Det är vår enda position.
Ändå möts vi av en storm av kritik när vi publicerar att vi haft möten med politiker. Plötsligt finns där en kör av människor som skriker ”hur kan ni träffa dem?”, ”varför pratar ni med SD?” som om vi på något sätt sålt vår själ. Men sanningen är enkel: vi har räckt ut handen till samtliga partier i Sverige – från vänster till höger, från riksdag till kommun. Vi har skickat mejl, vi har ringt, vi har bett om möten. Och vad har vi fått tillbaka?
Tystnad.
Undvikande svar.
Och i vissa fall direkta förolämpningar.
Folkvalda politiker, personer som påstår sig representera det svenska folket, har rakt ut sagt att de inte vill ha någon kontakt med Dumpen. Inte för att de inte vill stötta barn, utan för att de ”hatar vårt arbete”. Tänk på det en stund. När vi konfronterar män som försöker träffa barn i sexuellt syfte, när vi dokumenterar det och visar hur omfattande problemet är – då hatar vissa politiker oss mer än de hatar förövarna. Det är faktiskt absurt.
Och samtidigt – de få politiker och partier som faktiskt visar ett genuint intresse för vad vi gör, de får skit. Vi får höra att vi inte borde prata med dem, att vi ska hålla oss undan, att vi sviker. Men vet ni vad? Om vi får välja mellan att sitta i ett rum med politiker som lyssnar, eller att stå utanför och tigga döva öron om uppmärksamhet – då väljer vi alltid barnens bästa.
Vi är inte naiva. Vi vet att partier ibland vill sola sig i glansen av andras arbete. Vi vet att det finns politiska vinster att göra i att säga ”vi bryr oss om barnen”. Men här gäller det att vända på perspektivet. För oss handlar det inte om att Dumpen ska vinna något. Det handlar om att barnen inte ska förlora. Om ett parti visar intresse, om de vill veta mer om hur vi jobbar, om de ställer frågor och lyssnar – då kommer vi att berätta. Oavsett färg på loggan.
För låt oss vara tydliga: vi träffar inte politiker för deras skull. Vi träffar dem för barnens skull.
Och till alla er som blir upprörda för att vi haft möten med SD eller någon annan – ställ er själva frågan: Vad gör ert parti? När var senaste gången ni mejlade eller ringde er riksdagsledamot och krävde svar? Vad har ditt parti gjort för att lagstiftningen ska komma ikapp verkligheten på nätet, där pedofilerna just nu rör sig fritt och obehindrat?
Det är nämligen här skon klämmer: det är alltid lättare att kritisera Dumpen för vilka vi pratar med än att själva ställa krav på de politiker man röstar på. Men vi kan lova en sak: vi kommer inte sluta prata med de som vill lyssna. Vi kommer fortsätta räcka ut handen. Och vi kommer fortsätta dokumentera vilka som svarar – och vilka som gömmer sig bakom sitt partinamn medan de låter barnen stå utan skydd.
Det borde vara självklart: barns rätt till trygghet, barns rätt att slippa sexuella övergrepp, barns rätt att bli trodda och respekterade – det är frågor som står över partipolitiken. Men i dagens Sverige verkar det fortfarande vara en provokation att kräva handling.
Så nästa gång du får ont i magen av att Dumpen haft ett möte med ett parti du inte gillar, gör något konstruktivt av din ilska. Fråga dina egna politiker varför de inte sätter sig ner med oss. Fråga dem varför de inte kan lyssna, varför de inte kan visa samma intresse som några få andra har gjort. Och framför allt: fråga dem vad de egentligen tänker göra för våra barns framtid.
För oss är svaret enkelt: vi pratar med alla som vill lyssna. För barnens skull. Punkt.












Bra rutet!
Patrik Sjöberg skriver bra krönikor. Raka rör, inga politiska floskler, allt handlar om kärnan, sakfrågan: Barnens rätt och säkerhet.
Här finns inte utrymme för feghet bland politiker eller politiskt falskspel.
Det gäller liv och död bokstavligen. Barns liv!
Ironiskt med de som drar med ”varför pratar ni med SD?” (Som att man ska ha något att skämmas för beroende på ens politiska åsikt) när SD var i princip det enda parti som pushade på för strängare straff för alla typer av brott, inklusive barnvåldtäkt. Annars var ordet ”vård och rehabilitering ” och ”vi tror inte på strängare fängelsestraff” om jag inte minns helt fel.
Vem bryr sig om någons politiska hemvist om denne skulle kämpa för barnens skull, oavsett parti?
Skulle aldrig gnälla om Miljöpartiet t.ex skulle kämpa för det som Dumpen kämpar för, även om jag ogillar Miljöpartiet i allt (förutom den politik de har för djurens rättigheter då). För finns väl liksom viktigare saker än denna ’cancelculture’-anda kring vem som tycker vad?
Undrar om de politiker som avskyr er och som inte vill ha med er att göra ö.h.t (dvs hatar er mer än vad de hatar dessa äckel som våldtar barn) vad det beror på? Man kan nästan ana. Inte lika säkert längre att leta efter barn för att begå övergrepp på längre? Jobbigt att riskera få sitt fula tryne uppvisad för hela den svenska befolkningen som ni annars vill ska hållas hemligt?
Annars är det oroväckande hur många det är som blivit påkomna som haft politiska uppdrag.