Här kommer en jämförelse mellan en tjuvfiskare och en groomare. Båda begår ett brott, men lagen hanterar dem helt olika. Jämförelsen kan synas absurd, men det är såhär det ser ut idag i Sverige. Juli 2025.

Fakta om Dumpen

• Dumpen är en barnrättsrörelse som leds av Sara Nilsson och Patrik Sjöberg

• Dumpens mål är att få till en lagändring, så att det ska vara förbjudet att planera sexuella övergrepp på alla barn, även de som senare visar sig vara fiktiva. Idag måste ett riktigt barn skadas innan myndigheter har rätt att gripa in

• Dumpen grundades som ett sätt att visa ansvariga politiker hur den vedervärdiga verkligheten ser ut för svenska barn på nätet

• Dumpens avsikt med gäddpubliceringarna är att bedriva opinion för att få till en lagändring

• Dumpen publicerar det som gäddorna själva skrivit till det som de trott har varit barn eller vuxna pedofilföräldrar

• Parallellt med hemsidan och opinionsbildandet finns Föreningen Dumpen, där alla medlemsavgifter går oavkortat till att betala för vård till övergreppsutsatta som stått länge i kö eller nekats hjälp av svenska vårdsystemet

______________________

Tjuvfiskaren, planeringen

Tänker kalkylerande. ”Var finns de största fiskarna/kräftorna? När är risken för upptäckt som minst? Vilken utrustning behöver jag? Hur undviker jag tillsynsmannen?”
Planeringen handlar om logistik, tidpunkt och att känna till sitt byte (fiskens/kräftans beteendemönster) och hotet (polisen/tillsynsmannen).
Målet är att fånga bytet utan att själv åka fast.

Groomaren, planeringen

Tänker precis lika kalkylerande och metodiskt, men på ett psykologiskt plan. ”Vilka plattformar använder osäkra barn? Vilken typ av profil ska jag skapa för att verka ofarlig och lockande? Hur vinner jag ett barns förtroende? Hur identifierar jag ett sårbart barn?”
Planeringen handlar om att bygga en falsk identitet, välja rätt arena och att ha ingående kunskap om sitt offer (barns psykologi, språk och behov av bekräftelse).
Målet är att fånga barnets tillit för att kunna utnyttja det.

Båda studerar sitt byte och sin omgivning för att maximera chansen till ”fångst” och minimera risken för upptäckt.
De är båda rovdjur på sina respektive arenor.

Tjuvfiskaren, genomförandet

Åker ut i skydd av mörkret. Lägger ut sina olagliga nät eller burar. Han agerar i det dolda och väntar sedan på att bytet ska fastna i fällan. Handlingen är konkret och ofta snabb.

Groomaren, genomförandet

Loggar in på sin valda plattform. Skapar kontakt och börjar tålmodigt att lägga ut sina nät av manipulation. Han bygger en relation över tid, testar gränser, skapar en känsla av att ”vi två har något speciellt”. Han isolerar barnet från föräldrar och vänner genom att skapa hemligheter. Processen är ofta långsam och smygande, som ett gift som verkar över tid.

Båda använder en fälla. För tjuvfiskaren är den fysisk (ett nät). För groomaren är den psykologisk (ett nät av lögner och förtroende).

Tjuvfiskaren, när polisen griper in eller den kritiska skillnaden

Polisen eller kustbevakningen behöver inte vänta på att tjuvfiskaren har lyckats fånga, koka och sälja fisken/kräftorna för att kunna ingripa.

• Bevisen: Att en person befinner sig vid ett skyddat vatten, mitt i natten, med olagliga burar i båten är ofta tillräckligt för ett ingripande.

• Handlingen: Själva handlingen att lägga i det olagliga nätet är brottet. Polisen har stöd i lagen att agera på förberedelsen och det pågående försöket. Lagen skyddar ekosystemet innan den stora skadan (utfiskning) är ett faktum. Lagen är utformad för att vara proaktiv.

Groomaren, när polisen griper in eller den kritiska skillnaden

Här är det en helt annan och fruktansvärd logik som ofta råder i praktiken.

• Bevisen: Att en vuxen pratar med ett barn på nätet är i sig inte olagligt. De inledande konversationerna (”Hej, vad gör du? Gillar du också det här spelet?”) är sällan brottsliga.

• Handlingen: Polisen har ofta svårt att ingripa förrän groomaren har passerat en tydlig laglig gräns. Det kan vara att be om nakenbilder, att föreslå en träff i sexuellt syfte, eller att uttrycka sig explicit sexuellt. Detta innebär att barnet redan måste ha utsatts för en allvarlig kränkning och psykologisk skada innan polisen känner att de har tillräckligt med bevis för att agera.

Slutsatsen av jämförelsen blir brutal

Vi har i praktiken ett starkare proaktivt skydd för fiskar och kräftor än vad vi har för barn på nätet. När det gäller tjuvfiske tillåts myndigheterna agera på handlingen och försöket. När det gäller grooming tvingas myndigheterna ofta vänta tills skadan redan har börjat ske på offret.

__________

Vi på Dumpen skulle gärna se att lagen ändras så polisen kan jobba proaktivt även när det gäller grooming av barn, inte bara när det gäller tjuvfiske. Om lagen ändrades skulle slutet för groomaren kunna se ut såhär:

Groomaren, när polisen griper in utan att barnet tar skada

Med den nya lagtexten blir försök till sexuell kontakt med barn förbjudet, och då spelar det ingen roll om barnet finns på riktigt eller är ett fiktivt barn. Precis som vid tjuvfisket är det tanken som räknas, inte själva handlingen.

• Bevisen: Att en okänd vuxen tar kontakt med ett barn på nätet gör att varningsklockor går igång. Barnet berättar för en vuxen, den vuxne tar kontakt med polisen som tar över barnets konto på den aktuella plattformen, låtsas vara barnet och fortsätter chatta med den okände vuxne.

• Handlingen: När den okände vuxne passerar gränsen, som att be om nakenbilder, att föreslå en träff i sexuellt syfte, eller att uttrycka sig explicit sexuellt kan polisen agera på en gång. Detta innebär att inget riktigt barn måste ha utsatts för en allvarlig kränkning och psykologisk skada innan polisen känner att de har tillräckligt med bevis för att agera.

Varför har vi inte redan den här möjligheten i lagen? Vad är det som är så svårt att förstå?

Kattarina Hjern
Redaktör på dumpen.se