En av våra fiskare skickade en text till mig igår.
Just den här fiskaren har haft en extrem period och till skillnad från de flesta av våra andra fiskare så fiskar hen inte som ett barn, utan som en mamma med barn. I nätets mörka vrår kallas hon och andra som henne för ”PDmamma.”

 

Här följer texten:

Just nu sitter jag och försöker ta in senaste 2 veckorna.

Jag tänker på om jag varit en ”riktig PDmamma”. Då hade fyra personer gjort små, små barn mycket illa. Dessa personer stod ju och väntade på en riktig ”pedofil-mamma”.
Det är inte rollspel , det är inte fantasi , det är på riktigt!

Det är svårt ta in, att dessa personer dyker upp för att träffa en mamma för att få möjligheten att förgripa sig på hennes barn.

Alla fyra skriver om hur rädda de är för Dumpen, men alla kommer till bestämd plats, vid bestämd tidpunkt.

Ingen av dem bryr sig hur barnen kommer må?
Ingen av dem undrar om barnens rädsla över detta?
Ingen av dem undrar eller bryr sig ett dugg om barnen.

Det som dessa fyra har gemensamt är att de vill vara helt säkra på att mamman är på riktigt. De måste ha bevis att hon inte luras för det är ju riktiga barn de vill komma åt, inte några fiktiva barn!

En av dem ville få en sexåring att gråta och skrika av smärta – det tände han på. Han ville förgripa sig på barnen så det gjorde ont, helst slå dom samtidigt.
– Finns det personer som verkligen tänder på dessa saker och vill göra detta på riktigt?

Han dyker upp för att träffa PDmamman.

 

En annan vill köpa sexiga underkläder till små flickor – gärna så sexiga som möjligt.
Han kände att hans lust är så stor och han är så glad att han äntligen kan förverkliga sin dröm!
Han tyckte att sex och nio år var perfekta åldrar!
– Är detta verkligen sant eller driver personen med mig nu?

Han dyker upp för att träffa PDmamman.

 

En tredje ville gärna göra saker med en åttaåring, det var hans dröm. Han ville gärna att PDmamman skulle ta foton på det sovande barnets kön och skicka till honom. Han berättade historier om övergrepp och skickade även övergreppsmaterial.
– Jag kan inte tro att det är sant när jag läser hans chattar.

Han dyker upp på bestämt plats för att träffa PDmamman.

 

Den fjärde vill ge sömntabletter till en sex- och nioåring. Då är barnen borta ett par timmar och vet inte vad som hänt vare sig under tiden eller efter när han våldtar dom.

Han ville gärna köpa trosor till barnen som de sen kunde visa upp för honom.
Han ville gärna köpa Barbie och leksaker som belöning. Det skulle barnen få efter övergreppen. Då skulle barnen vilja träffa honom fler gånger.
– Jag funderade många gånger på att personen måste ju ljuga nu, för att sen blocka mig. Detta kan ju inte vara sant.

Han dyker upp på platsen för att träffa PDmamman.

Jag finner inga ord…

Jag ville stänga chatten för att aldrig öppna den igen. Men vi fortsatte skriva.
Det är så grovt. Det är så jag inte kan förstå detta är sant! Men det var sant….

Dessa personer vill komma åt riktiga barn. Små barn. Det var tydliga och envisa med att skriva ”bevisa att du finns!” Jag bevisade – och de dök upp.
De ville inte ha något fiktivt barn, utan ett riktigt barn! Riktiga barn!

Varför fortsatte jag chatta, dag efter dag, kväll efter kväll… fastän att jag egentligen bara ville sluta?
Jo, för barnen, för de riktiga barnen. De barnen som de ville åt, de barnen som faktiskt är riktiga där ute.

Tänk om det varit en riktig mamma som stått där – och inte Dumpen.

Därför fortsätter jag.

 

17 thoughts on “Tankar från en fiskare

  1. Det är så svårt att ta in..💔
    All heder åt dig som orkade.

  2. Var kommer all ondska ifrån hos en människa? Känns inte som om de är riktiga människor utan mer som att de är utan hjärna när de vill barnen så illa. 🥺
    Du/ni som orkar skriva med dom är ju fantastiska, allt för att rädda barn från pedofiler. Det gör så ont i mig som en mamma, mormor, medmänniska när jag läser och hör allt.
    Lagen måste till att kunna sätta dit dessa varelser och låsa in dom och kasta nyckeln!
    Tack för Ert arbete!!
    ❤️🙏❤️

  3. Håller med dig, oerhört svårt att ta in.
    Dessa peddon borde verkligen sitta inspärrade.
    Skrev en kommentar häromdagen då det handlade om 12-åringar.
    Här är det riktigt små barn. Vidrigt.

    Sen så har jag funderat på, finns det verkligen riktiga mammor/pappor som vill göra detta mot sina barn? Egentligen svårt att tro det men verkligheten verkar ju vara så.

    1. Även folk utan empati får barn eller har familj, tex psykopater, så ja det finns folk som gör så mot sina egna barn, barnbarn, brorsbarn, småsyskon, kusiner, osv.

  4. De är sjuka sadist-jävlar. Och tack vare Dumpen vet vi att de finns!

  5. Jag har på egen hand testat att fiska för att se om jag skulle klara trycket. Det var otroligt jobbigt, jag kunde inte fortsätta.
    Men vi måste ju ändå skydda barnen på nåt sätt och slutligen få till en lagändring. Så jag fortsätter att swisha åtminstone.
    Tack för att ni orkar ♥️

  6. Jag är en vuxen man med två barn i 10-års åldern. Innan Dumpen.se fanns så visste jag såklart att det fanns pedofiler. Det har man ju hört om på nyheterna genom åren. Det jag INTE visste är hur utsatta våra barm är på nätet.

    Våra oskyldiga nyfikna barn som bara vill veta mer, utforska och lära sig. På nätet är de vuxna (männen) som är fiskarna. Lägger ut en krok här och där. Lägger nät. Väntar i vassen. Våra stackars barn är villebråd på internet för dessa sjuka, feta, äckliga vuxna.

    Jag blir glad varje gång Dumpen exponerar en ny gädda. För om de syns kan de inte lika enkelt ligga och lurpassa i vassen.

    Jag blir arg varje gång jag ser dickpicks, runkvideor och allt sjukt som skrivs till dessa ”barn” som dumpen har.

    Jag blir ledsen när jag förstår att det är så här det är ute på nätet. Att mina barn inte bara kan ha en app där de kan prata och skicka roliga bilder och roliga videos sinsemellan, utan att det ska finnas vuxna hemska, äckliga människor som letar, söker och använder en vuxens övertalningssätt på ett oskyldigt barn.

    Jag är tacksam för att dumpen finns. Jag är tacksam för att ni inte bara exponerar dessa vidriga människor och gör det (i alla fall) temporärt svårare för dem att fortsätta. Jag är tacksam över att jag själv fått lära mig hur vanligt detta är och därför förstått att jag behöver vara extra vaksam kring mina barn och andra vuxna.

    Jag är tacksam över att varje gång som dumpen lyfter fram och visar oss hur hemska dessa vuxna är mot våra barn så är det inte ett riktigt barn den här gången.

    Jag är tacksam över att Dumpen är den vuxne som simmar bredvid barnet och på så sätt skyddar och sedan konfronterar den vuxna som står med sin håv vid vassen.

    Tack för allt detta Dumpen! Ni är otroligt värdefulla!

  7. ALL STYRKA till hela Dumpen teamet💖💖💖 men till er som agerar som Pdmammor, ni ska ha extra mkt💪💖💪💖💪💖💪💖💪💖 💪💖💪💖💪💖
    Tack gode ”gud” för att ni ORKAR allihopa! Jag vet att JAG skulle gå sönder inombords💔 TACK!!! 💖💖💖

  8. Jag går sönder och kan knappt andas när man förstår att detta är verkligheten för många barn 💔
    Sedan kommer en jävla ilska över att detta fortsätter år efter år trots vetskapen om alla övergrepp på barn!
    Till råga på allt finns det ”folk” som lägger energi på att tycka synd om ”hanteringen” av pedofilerna 🤬WTF

  9. Tacksam för din styrka att ta emot all denna skit istället för våra barn ❤️

  10. Tack för att du klarar av detta viktiga arbete! De är rovdjur och är duktiga på att maskera sig själva. Samhället luras in i att tro att dessa personer med rätt vård kan bli sunda människor med goda värderingar.
    Tyvärr tror jag att detta inte kommer att ske. Vi hoppas på detta. Men gång efter gång ser vi att driften tar över.
    Tvärtom tycks dessa individer bli olyckliga övet att bli påkomna. De verkar inte uttrycka ånger eller ens ha något samvete. Billiga ursäkter och svepande anledningar. Hela tiden.

  11. Hur i helvete tänker man om man vill söva ned barnet i fler timmar för att dom inte skall känna något och som belöning ge dom barbies för att dom skall bli så smikrade att dom kan tänka sig att låta sig bli våldtagna ännu fler gånger?

    Detta vissar på att det inte existera ett konsekvenstänkande om att det finns ett efter.
    Fortfarande efter mina övergrepp trotts att det var många år sedan, så har jag till och från otroliga problem ibland.
    Det kan vara på en sådan nivå att det knyter sig i magen när man vet att det är ifrån tvåan, då det kan kännas som att det är eld blandat med nålar/rakblad eftersom det både svider, bultar och känns som det brinner.

    Så även om barnen sövs ned i flera timmar, så kommer dom veta axsakt vad som har hänt om dom inte dör av överdosering ifrån sömntabletterna och nej, oavsett om man ger dem godis eller dockor så kommer dom aldrig vilja veta av er.

    Mvh//B

  12. Mår illa… att detta händer på riktigt gör mig gråtfärdig

  13. Tack för ert oerhört viktiga arbete. Man mår illa när man läser och man orkar inte alltid läsa allt. Ni är helt fantastiska.

  14. Jag förstår inte hur ondskefulla människor det finns därute. Bara i Sverige är det ju mardrömssiffror vi pratar om nu.
    När jag växte upp fick jag lära mig att det fanns monster därute, att man inte skulle gå fram till okända vuxna eller sätta sig i en okänd vuxens bil, att inte ta emot godis eller liknande från okända människor osv. Sen kom internet och man fick absolut aldrig säga ens sitt riktiga förnamn för det fanns monster på internet också, och de kunde komma åt en. De sökte sig dit barn sökte sig. Sedan kom Facebook i mina tonår och helt plötsligt var det normaliserat att lägga ut namn, bilder, skola, arbetsplats, hemort, ja mer eller mindre hela sitt liv på internet.
    Och nånstans där så försvann monstren, de fanns lite i periferin, men jag behövde inte oroa mig längre. För jag blev vuxen och kunde inte längre bli utsatt. Men jag hade en bild av dem. En bild av en äcklig gubbe i ett smutsigt linne, ja ni vet såna som kallas “wife beaters” på engelska. Jag hade bilden av en ganska ovanlig och isolerad typ. Som sitter hemma i en unken lägenhet med ostiga fingrar och kollar på fruktansvärda videos och gör barn till offer. Detta är bilden jag hade. Tills jag hörde om dumpen, för något år sedan bara, och jag fick se, gång på gång på gång, att det är helt vanliga Svenssons. Helt vanliga j*>la män (och några kvinnor). De finns i alla åldrar, på alla appar, söker allt från barely legal till småttingar. De kommer från samhällets alla klasser och jobbar som allt från lokalvårdare till högavlönade jurister. Vissa jobbar till och med med yrken som är så viktiga att de skulle kunna utpressas av utländska makter och riskera Sveriges säkerhet.
    Hur i h-vete blev det såhär? Svaret är att det alltid har varit såhär, fast man visste inte. De allra flesta av dessa män (och kvinnor) har fått göra barn till offer helt ostört eftersom vår lagstiftning ser ut som den gör. Men på internet är det farligt. Och dessa monster ska vara rädda.
    Jag väljer avsiktligen att inte kalla dem för rovdjur, för rovdjur har en viktig funktion att spela i vårt ekosystem. De är monster. Fast de ser ut precis som vem som helst. Och det är så jäkla obehagligt.

    Fiskarna som agerar mammor ska en enorm eloge, för det oerhört vidriga och grova saker de får ta del av från dessa förövare. Hjältar är såna som står upp för och skyddar de som behöver skyddas. Såna som gör vad de kan för att förändra världen till det bättre.
    Ni är alla hjältar. Ska swisha lite för att hjälpa till, men under existensminimum förhindrar större summor. ❤️‍🩹

Comments are closed.