Jag va fem år i slutet på 80-talet, min mamma träffade ny man, han va snäll och hjälpsam, han lekte med mig, jag fick syskon men han fanns ändå alltid där för mig.
Jag red på ridskola och min stora dröm va egen häst.
Han fixade så jag fick börja hjälpa till i ett stall och till slut byggde han ett eget stall åt mig och en ponny köptes in och en boxplats hyrdes ut.
Jag kom in i puberteten.
Då började helvetet.
Han tafsade på mig, kom in till mig i duschen, han gjorde klart för mig att det som hände va helt okej och det va hans rättighet.
Han började slå mig, sparka mig, förmodligen för att visa att det va han som bestämde.
Jag va tyst.
Sa aldrig nåt.
Vågade inte.
När mamma frågade varför jag va blå så skyllde jag på hästarna, att jag ramlat av eller ramlat, mamma köpte det.
Min bonuspappa va också dum med henne, hon trodde nog inte att jag visste men han slog även henne, våldtog henne på nätterna när han trodde vi barn sov. Hörde hur hon bönade och bad, sen kom tårarna.
Han brottade ofta ner mig, satt sig gränsle, höll fast mig, runkade framför mig, tittade jag inte slog han mig med händer eller sitt läderskärp.
Men det var inte fören han fullbordade våldtäkterna på mig som han gjorde mig riktigt illa.
Men jag va tyst.
Det va ju hans rätt.
Skolpersonal köpte också att jag va hästtjej och det va inget konstigt i att jag va sjukt trött, va kopiöst smal eller inte kunde sitta för att jag ”ramlat av”.
Dock anade en av mina killkompisar oråd och försökte hjälpa mig.
Han sa att det inte va mitt fel det som hände hemma, han gjorde verkligen allt men i min värld va inget fel.
Karln hade ju gjort så mycket snällt för mig så nu va det bara betala tillbaka och det va ju inget fel eller hur ?!
Inget hände när mamma va hemma. Men när hon jobbade…
Det slutade med att jag sov i stallet, i hörnet i min ponnys box, vågade inte sova inne.
Mamma ville skiljas.
Han skapade ett helvete.
Mamma vågade inte.
Åren gick och livet kändes inte värt att leva.
Till slut tog mamma mod till sig och skiljdes.
Jag fick anorexia, jag kämpar med psykisk ohälsa.
Jag gjorde en polisanmälan men polisen sa att det inte fanns några bevis så det blev nerlagt.
Hur ska man kunna bevisa nåt som pågått under så många år?
Den här tiden hade inte alla ungdomar mobiler utan det va hemtelefon och tjock-tv.
Jag såg dock honom häromdagen, trots att jag nu fyller 40 snart och vi bor i olika städer, fick jag panik och fick springa in i buskarna å spy.
Jag skulle vilja skriva i tidningen, sätta in hans foto på första sidan och ropa ut i megafon vilken idiot och äckelgubbe han är, för ingen tror ju detta om den fina kostymklädda karl som åker omkring i fina dyra bilar och har haft ett fint jobb.
//Anonym
* OBS! Bilden är AI-genererad
Vill du dela med dig av din historia?
Skicka då in till [email protected].
Alla berättelser vi publicerar är anonyma.
VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA!
Vill du att försök till kontakt med barn i sexuellt syfte ska kriminaliseras så att gäddorna kan lagföras innan de skadar barn?
Skriv under för en lagändring här!
Vill du bli medlem i Dumpen förening?
Ansök då här: Bli medlem i Föreningen Dumpen! – DUMPEN.se
Medlemsavgiften går oavkortat till traumabehandling för sexuellt utnyttjade barn.
Ansökan till traumabehandling hittar ni här: Ansökan medlemsfinansierad vård (google.com)
Det gör så ont i mig att ta del av det fruktansvärda du fått gå igenom! Jag ber att du får rätt hjälp och upprättelse och kan leva ett bra liv framöver. Det förtjänar du kära lilla vännen 🧡
Ledsen att du behövt genomlida detta🥺. Hoppas din revansch är att göra ditt liv så bra du nånsin kan🫶🏼
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Det måste få ett stopp. Vi kan inte ha ett samhälle där svin förgriper sig på andra. Jag tror detta problem finns i alla länder men viljan att verkligen agera är verkligen noll. Lär barn gränser på dagis så alla verkligen förstår ”privat”, Tro på barn som inte är en komponent i en vårdnadstvist, spela in för bevis. Dumpen borde kanske skramla in till ett gäng bra kameror folk kan låna vid behov.
❤️❤️❤️❤️❤️