En sak som gång på gång slår oss efter en konfrontation är vad som händer när den första chocken har lagt sig. Telefonen ringer. Inte sällan är det personen vi precis konfronterat som vill förhandla om publiceringen.

Samtalen följer ofta samma mönster. Frågorna handlar sällan om barnet man trodde att man hade kontakt med. De handlar sällan om de sexuella meddelandena, nakenbilderna eller onanivideorna som skickats. I stället kretsar allt kring den egna situationen.

“Skall ni förstöra för mig och min familj?”

Det är en fråga vi får höra om och om igen.

Vårt svar är alltid detsamma: Den som valt att sexchatta med någon han trodde var ett barn bär ansvaret för sina egna handlingar. Det ansvaret kan inte flyttas över på någon annan.

Det är inte Dumpen som har skrivit meddelandena. Det är inte Dumpen som har skickat nakenbilder eller sexvideoer. Det är inte Dumpen som har planerat ett möte med vad personen trodde var ett barn.

Vi dokumenterar vad som faktiskt har hänt. Varken mer eller mindre.

Det som ofta förvånar oss är hur sällan samtalen handlar om insikt eller empati för den man trodde var ett barn. I stället riktas frustrationen mot oss. Som om budbäraren skulle bära skulden för budskapet.

Självklart finns det människor som reagerar olika efter en konfrontation. En del visar ånger, andra gör det inte. Men återkommande möter vi personer som framför allt verkar upptagna av konsekvenserna för det egna livet. 

Fokus ligger på den egna arbetsplatsen, den egna relationen eller det egna anseendet – inte på varför deras agerande varit fel från början.

Det är ett synsätt som gör det svårt att tala om ansvar.

Den som skickar en dickpic eller en runkvideo på sig själv till någon han tror är ett barn har redan passerat en gräns. Den handlingen är hans egen. Den kan inte skyllas på omständigheter, nyfikenhet eller på den som senare berättar vad som hänt.

I slutänden handlar det om något väldigt enkelt.

Äg ditt eget problem.

Att försöka lägga skulden på andra förändrar inte de val du själv har gjort. Ansvar börjar där bortförklaringarna slutar.