När vi startade Dumpen fick vi tidigt höra exakt hur det skulle sluta.
”Det där håller max ett år.”
”Sen har alla lärt sig ert arbetssätt.”
”Ni kommer bara kunna jobba runt Göteborg.”
”Ni fiskar bara en viss sorts människor.”
”Nästan inga utlandsfödda.”
”Bara folk med funktionsnedsättning.”
Listan är lång. Fantasin ännu längre.
Nu sitter vi här, fem år senare, med cirka 730 publicerade gäddor och ett facit som fullständigt pulveriserar alla dessa påståenden.
Ett tvärsnitt av Sverige – inget annat
I Sverige finns det ungefär 2,2 miljoner utlandsfödda, alltså runt 20 % av befolkningen.
Tittar man på Dumpens publiceringar så är våra gäddor just det:
ett tvärsnitt av samhället.
Inte en särskild grupp.
Inte en viss hudfärg.
Inte ett särskilt bostadsområde.
Inte ett visst parti.
Inte en viss utbildningsnivå.
Precis som verkligheten ser ut.
Att påstå att Dumpen ”bara fiskar en sorts människor” är lika seriöst som att säga att rattfylleri bara begås av pizzabagare eller att skattefusk bara sker i Norrland.
Det är helt enkelt falskt.
”Bara personer med funktionsnedsättning”?
Den här myten är kanske den grövsta.
Har ni ens varit inne på Dumpen?
Vi harbland annat konfronterat:
•advokater
•poliser
•lärare
•läkare
•rektorer
•lastbilschaufförer
•scoutledare
•idrottstränare
•tulltjänstemän
•pensionärer
Listan är längre än ett kommunalt upphandlingsavtal.
Det här är inte ett problem som sitter i en diagnos.
Det sitter i vuxna människor som söker barn sexuellt.
Och det är just därför vissa hatar Dumpen:
för att vi tar bort deras favoritförklaring.
Inte lokalt. Inte tillfälligt. Inte selektivt.
Vi fick också höra att vi bara skulle kunna jobba runt Göteborg.
I dag har vi varit i:
Kiruna. Malmö. Stockholm. Skåne. Norrland. Småstäder. Landsbygd. Förorter. Innerstad.
Grooming känner inga kommungränser.
Det bryr sig inte om postnummer.
Det bryr sig inte om var du är född.
Det bryr sig inte om vilken titel du har på LinkedIn.
Det enda det bryr sig om är tillgång till barn.
Det obekväma som många inte vill höra
Dumpen belyser ett av Sveriges största samhällsproblem:
att vuxna söker sexuellt kontakt med barn – systematiskt, dagligen, överallt.
Det är inte:
•ett invandringsproblem
•ett klassproblem
•ett yrkesproblem
•ett lokalt problem
Det är ett människoproblem.
Och just därför är det så obehagligt.
För då kan vi inte peka på ”de andra”.
Då måste vi erkänna att gäddorna finns överallt.
I villakvarter.
I föreningslivet.
I yrken vi litar på.
I samhällsstrukturer vi helst vill tro är trygga.
Fem år senare
Vi skulle bara hålla ett år.
Vi skulle bli irrelevanta.
Vi skulle inte hitta fler.
Vi skulle bara hitta ”en viss sort”.
I dag har vi hundratals konfrontationer bakom oss och ännu fler framför oss.
Det säger inte något om Dumpen.
Det säger något om Sverige.
Problemet är inte att Dumpen finns.
Problemet är att Dumpen behövs.
Och tills den dagen då inga vuxna längre söker barn sexuellt,
så kommer vi fortsätta fiska –
oavsett postnummer, efternamn eller yrkestitel.
Barnens trygghet är inte en statistikfråga.
Den är ett ansvar.
Och det ansvaret tänker vi inte lägga ifrån oss.
