En av de vanligaste invändningarna vi möter är att Dumpen skulle förstöra polisens arbete. Att vi saboterar spaningar och gör det svårare att lagföra personer som söker kontakt med barn i sexuellt syfte.
Den kritiken bygger på en missuppfattning om vad vi är – och vad vi faktiskt gör.
Vi är inte poliser. Vi är ingen myndighet. Vi har inga tvångsmedel, vi bedriver inga brottsutredningar och vi dömer ingen. Dumpen är en liten organisation med ett tydligt mål: att försöka förhindra sexuella övergrepp mot barn och att påverka samhället att ge barn ett starkare skydd. Det handlar både om vårt praktiska arbete och om att driva opinion för bättre lagstiftning och större politiskt ansvar.
Polisen och Dumpen har olika uppdrag.
Polisens uppgift är att utreda brott och lagföra misstänkta. Vår uppgift är att försöka se till att ett barn aldrig behöver dyka upp på den där bestämda mötesplatsen.
Det är en avgörande skillnad.
I vårt arbete möter vi personer som själva har tagit initiativ till att träffa någon de tror är ett barn. De har chattat, planerat och bestämt tid och plats. När de kommer dit är det inte ett barn som väntar – utan Dumpen.
Om en sådan person efter konfrontationen springer hem och raderar material från sina datorer eller telefoner kan det naturligtvis påverka vilka bevis som senare finns tillgängliga. Men det förändrar inte en annan viktig omständighet: den dagen träffade personen inte något barn. För oss är det själva kärnan i vårt arbete.
Sen skall man ha klart för sig att polisen inte arbetar på samma sätt som Dumpen utan jobbar mest med inkomna tips om personer som laddar ner barnpornografi och även delar materialet. Polisen saknar resurser att fiska på gäddor som vi gör och har även hittills inte haft lagstiftning med sig. Så de gäddor som vi drar upp har aldrig haft polis i hälarna och sitter lugnt hemma och söker fler barn.
När det gäller misstankar om innehav eller spridning av dokumenterade sexuella övergrepp mot barn är situationen en annan. Om vi under vårt arbete får material eller uppgifter som tyder på sådana brott försöker vi involvera polisen. Under senare tid har vi också upplevt att polisen i flera fall har kunnat agera snabbt när det funnits misstanke om sådana brott.
Samtidigt har lagstiftningen förändrats under det senaste året. De förändringarna har gett polisen större möjligheter att använda vissa arbetsmetoder mot sexualbrott mot barn. Hur dessa möjligheter kommer att användas i praktiken återstår att se, men vi hoppas att de leder till att fler barn skyddas och fler gärningspersoner lagförs.
Vi kommer också att fortsätta utveckla vårt eget arbetssätt i takt med att lagstiftningen förändras.
Det finns ibland en föreställning om att polisens och Dumpens arbete står i konflikt med varandra. Vi ser det inte så. Vi har olika roller och olika mandat. Polisen ska utreda och lagföra brott. Vi försöker förhindra att ett barn utsätts från första början.
Båda delarna behövs.
För oss har målsättningen alltid varit densamma. Om ett barn slipper utsättas för ett sexuellt övergrepp därför att en vuxen möts av Dumpen i stället för ett barn, då har vi uppnått det vi satte oss för att göra.
Att lagföra brott är polisens uppgift.
Att försöka se till att färre barn blir offer är vår.
