Den femtonde januari i år, skriver Hallandsposten om Angelina Silfverbergs kamp mot psykiatrin. I tio års tid hade Angelina gått i behandling för olika former av psykisk ohälsa – med fel diagnos. Med fel diagnoser fick hon fel behandling och fel medicin. Psykiatrin hade helt enkelt inte tagit i beräkning att det kunde vara C-PTSD till följd av barndomstrauma. Idag har Angelina fått rätt diagnos . Men en felaktig diagnos kom att kosta tio år av hennes liv, då hon inte ens klarade att gå utanför dörren.
Angelina har valt att gå ut med sin berättelse, och vad som orsakade hennes C-PTSD. Berättelsen är såväl tung som grafisk, och den handlar om någonting som drabbat ett barn.
Länk till artikel:
Han började kladda på mig direkt
Jag minns första gången jag träffade dem.
Såg direkt att den ene var långt ifrån ett barn, men mina föräldrar tog emot dem såsom barn i en stödfamilj som behöver introduktion i samhället.
Jag skulle säga att en av dem var 30+.
Jag minns strävheten i hans hand när han började kladda på mig från stund ett. Ingen av mina föräldrar hade något som helst intresse i att skydda mig. Tvärtom!
Jag uppmanades att sitta i hans knä och vara snäll mot den stackars stackars gossen med svår bakgrund. Jag som hade tilldelats fördelen i livet att ”adopteras” (kidnappas) till sverige skulle vara snäll mot honom så han blev glad.
Jag minns strävheten i hans hand när han började kladda på mig från stund ett. Ingen av mina föräldrar hade något som helst intresse i att skydda mig. Tvärtom!
Jag uppmanades att sitta i hans knä och vara snäll mot den stackars stackars gossen med svår bakgrund. Jag som hade tilldelats fördelen i livet att ”adopteras” (kidnappas) till sverige skulle vara snäll mot honom så han blev glad.
Han är ju så barnkär!
Ingen brydda sig
Jag fick sitta där med hans stånd petande mot mig, hans fingrar innanför mina kläder där han nöp hårt i min outvecklade kropp, rakt inför min familj. Ingen brydde sig! Han var alltid först fram när vi skulle leka. Han tyckte om att lyfta i mig, och särskilt ta grepp om mitt underliv och sedan lukta på händerna. Han njöt av könslukt.
Han var rädd för hundar och jag hade en collie. Mina föräldrar gav honom fri tillgång till mig genom att inte låta mig ha hunden med mig när jag skulle sova, utan binda hunden utomhus. Han fick också sova i min brors rum, jämte mitt.
Fri tillgång!
Fri tillgång!
När allt var tyst hörde jag gnisslet av dörrens plasthandtag som vreds om. Han slingrade och smög sig fram till min säng, lyfte på täcket.
Och så var det igång.
Det började alltid på samma sätt
Han satte sitt huvud mellan mina ben. Jag minns känslan av hans skägg och sträva hår riva mot insidan av mina lår. Han sa att jag var redo, att jag var hans fru.
Jag skulle bära hans barn.
Nu, eftersom han ansåg mig redo.
Han var noga med att påtala att jag i hans kultur var giftasmogen, det var man precis innan man fick hår mellan benen, sa han och ”smekte” mig utanpå och inuti underlivet.
Det var en uteslutande smärtsam och ångestfylld upplevelse och jag låg blixtstilla, förlamad i min kropp och med panik i mitt huvud. ”bara ligg stilla” sa kroppen till mig. När han sedan skulle genomföra våldtäkten första gången så hade han gnuggat på mig länge och även slaffsat runt med munnen i mitt underliv.
Det spände åt alla håll och kändes som att hela min kropp från magen nedåt spräcktes när han penetrerade mig. Jag kunde inte andas. Tårarna rullade. Han torkade mina tårar, tröstade mig samtidigt som han våldtog mig, och sa att det skulle vara värt det när vårt barn kom och vi gifte oss så han kunde stanna med mig. ”Du vill väl det? Du min flicka, du min tjej”. Mentalt ställde jag in mig för att bli mamma.
Nu, eftersom han ansåg mig redo.
Han var noga med att påtala att jag i hans kultur var giftasmogen, det var man precis innan man fick hår mellan benen, sa han och ”smekte” mig utanpå och inuti underlivet.
Det var en uteslutande smärtsam och ångestfylld upplevelse och jag låg blixtstilla, förlamad i min kropp och med panik i mitt huvud. ”bara ligg stilla” sa kroppen till mig. När han sedan skulle genomföra våldtäkten första gången så hade han gnuggat på mig länge och även slaffsat runt med munnen i mitt underliv.
Det spände åt alla håll och kändes som att hela min kropp från magen nedåt spräcktes när han penetrerade mig. Jag kunde inte andas. Tårarna rullade. Han torkade mina tårar, tröstade mig samtidigt som han våldtog mig, och sa att det skulle vara värt det när vårt barn kom och vi gifte oss så han kunde stanna med mig. ”Du vill väl det? Du min flicka, du min tjej”. Mentalt ställde jag in mig för att bli mamma.
Varje gång han var hos oss hände detta.
Jag började rymma hemifrån
Jag började rymma hemifrån, bad om nyckel för att få låsa mitt rum, hade konstant ont i magen och underlivet. Jag utvecklade insomnia och var vaken hela nätterna. Jag ville helst inte lägga mig i sängen alls. Jag somnade på morgonen, när faran var över. Efter våldtäkterna kissade jag blod, sperma och det gjorde ont. Jag visade mamma blodet i trosorna.
Han var så barnkär
Pedofilen var ju så barnkär och så bra med barnen så han hade fri, obevakad tillgång till mig. Han fick även bestämma att jag skulle åka i baksätet med honom när vi hämtade honom på busstationen. Vad tror ni han gjorde där? Han fick följa med till farmor på fika och jag instruerades att sitta i hans knä och han höll demonstrativt och ägande upp min hand i hans medan mamma tog ”gulliga” bilder. Jag kände hans stånd peta mig varje gång jag satt där och påmindes om vad som skulle hända på natten.
Han skulle alltid sitta nära mig, han tog tag i mig och lyfte mig upp i hans knä. Jag stretade emot men blev tillrättavisad av mamma. Jag försökte på alla sätt påtala för mamma vad han gjorde men det fick jag inget gehör för. När jag tvingades sitta jämte honom i baksätet tog han min hand och stoppade innanför hans byxor och rörde runt på hans könsorgan. Jag glömmer aldrig kombinationen av åksjuka och den äckliga känslan av hans könsorgan mot min hand.
Han skulle alltid sitta nära mig, han tog tag i mig och lyfte mig upp i hans knä. Jag stretade emot men blev tillrättavisad av mamma. Jag försökte på alla sätt påtala för mamma vad han gjorde men det fick jag inget gehör för. När jag tvingades sitta jämte honom i baksätet tog han min hand och stoppade innanför hans byxor och rörde runt på hans könsorgan. Jag glömmer aldrig kombinationen av åksjuka och den äckliga känslan av hans könsorgan mot min hand.
Sommaren mellan 4-5 klass
Jag hade någon uppfattning om vad som pågick eftersom vi hade gått igenom det i skolan.
Vilket kan vara en fingervisning för när detta hände. Jag vill också inflika att jag väldigt kort inpå fick mens, och det vet jag var sommaren mellan årskurs 4 och 5. För mig var det här väldigt traumatiskt. Ingen hade förberett mig på att jag skulle få mens. Jag visste inte vad det var, inte fullt ut. Det jag trodde hände, det var att bebisen var på väg ut. Jag minns redan på morgonen att det kom blod, jag hade mensvärk, men tolkade det som värkar. Vi skulle hälsa på min faster den dagen. Jag tvättade mina trosor med tvål och vatten och la ett par extra i min leksaksväska. Jag la även ner min dockas nappflaska och tygblöjor.
Hela vägen dit hade jag en vansinnig mensvärk och var orolig att bebisen skulle komma i bilen. När vi kom fram till min fasters torp såg jag att det fanns ett utedass. Jag tänkte att jag fick sätta mig där, föda och försöka fånga bebisen när den kom ut. Det kom ingen bebis, bara blod. Till slut sprang jag vill mamma. Jag fick allehanda bannor och förvirringen var stor. Det var slutligen min faster som förklarade att jag fått mens, och gav mig ett par bindor. Det där med bebisen berättade jag inte. Den kanske kom senare?
Hela vägen dit hade jag en vansinnig mensvärk och var orolig att bebisen skulle komma i bilen. När vi kom fram till min fasters torp såg jag att det fanns ett utedass. Jag tänkte att jag fick sätta mig där, föda och försöka fånga bebisen när den kom ut. Det kom ingen bebis, bara blod. Till slut sprang jag vill mamma. Jag fick allehanda bannor och förvirringen var stor. Det var slutligen min faster som förklarade att jag fått mens, och gav mig ett par bindor. Det där med bebisen berättade jag inte. Den kanske kom senare?
Det blev inga barn för mig. Jag undrar om det hade blivit det om jag inte hade tvingats överleva det här. Tvinga ALDRIG barn att sitta i knäet på vuxna! Det spelar ingen roll om det är ”familj” – normalisera inte tvång!
Än idag vaknar jag
Det är inte mitt jobb att utfärda straff. Vad tycker du är ett lämpligt straff för att ha förstört mitt liv? Vad är lämpligt att lida för att ha orsakat livslångt lidande? Än idag vaknar jag och tror att jag hör honom komma in i mitt rum varje natt. På morgonen och förmiddagen är jag ett litet barn som har varit sexdocka för en vuxen man hela natten. Jag har ont i kroppen och det svider när jag kissar. Det kommer blod och sperma. På eftermiddagen börjar jag klara mig själv. På kvällen är jag självgående. Det är som att två personer ryms i samma kropp.
Jag är den som tvingades överleva detta
Sluta med detta evinnerliga tjat om att ”nu måste du kämpa”! Du vet inget om att kämpa! Jag har kämpat varje sekund i 42 år och jag har inte mer kamp i mig nu. Jag blir inte hjälpt av att du tycker att jag ska ”sluta älta”, ”tänka positivt” och ”släppa det”. Jag blir våldtagen igen varje gång någon invaliderar mina egna känslor av saker som har gjorts MOT mig Inte dig. JAG är den som tvingades överleva detta. JAG är den som bär ärren och inte kan sova. Inte du, så DU ska inte tala om för mig hur jag ska känna. Jag tog mig igenom saker som är så fasansfulla att du inte kan föreställa dig ens.
Vem ska ta ansvar när man inte ser ut att vara sjuk?
Jag tog mig igenom psykisk misshandel på PSYKIATRIN där jag förvägrades riktig vård och avfärdades som en lallande fjant i nästan ett decennium för att en gubbe inte kunde ta att jag visste mer. Jag ska inte behöva kämpa varje dag, jag har samma rätt som alla andra att leva ett harmoniskt liv. Jag har inte gjort det här mot mig själv. Så vem ska ta ansvar? Min upplevelse är 100% att mitt utseende på något sätt gör att folk har väldigt svårt att känna ens basal medmänsklighet med mig. Det är bara ”men du ser inte sjuk ut” och ”du som är så ung och frisk”. Ska vi ta den med? Jag fyller 43 i år. Fiktigt födelseår och födelsedatum på grund av illegal adoption, men vi börjar där. Jag har idag så många sjukdomar att hantera att jag inte kan jobba och inte har någon som helst inkomst. Det enda jag kan, det är att skriva”.
—
Mvh
Angelina Silfverberg
Tack för att du berättar, Angelina!
Hoppas ditt skrivande leder till att du kan berätta mer så småningom och på så vis lära alla dessa läkare, socialarbetare och folk i allmänhet ett och annat! Det behövs verkligen, för kunskapsnivån är väldigt låg.
Jag är ledsen för allt du behövt gå igenom, glad att du äntligen fått rätt diagnos och rätt definition på problemet och hoppas på att du nu får rätt behandling och rätt bemötande!
Hej Ulla! Tack för ditt stöd, jag uppskattar det verkligen. Kram, Angelina
All kärlek till dig Angelina. Tack för att du orkar berätta.
Så orättvist och smärtsamt. Jag är så ledsen att det här drabbade dig och drabbar andra med. Äcklen borde plågas till döds
❤️
Tack för att du berättar ❤️
❤️
❤️❤️❤️❤️❤️❤️
❤️❤️❤️🙏🙏🙏
Hej Angelika, tack för din mod att skriva och sätta namn på saken. Det gör att alla vi som har gått genom sexuell våld under barndomen blir hört. Jag är 55 och jag förstår inte att samhället fortfarande blunder och därmed hjälp vägras eller att den blir fel. Jag har fått hjälp i mitt hemland och har lärt mig att (över) leva livet. Men jag kan fortfarande inte prata om det offentlig utan alla de där svar som du listar kring ”tjat” och ”älta”. Jag önskar dig allt gott, fortsatt kraft och mycket kärlek från mig.
Hej Jasmin!
Som jag sa till Sara innan publicering så går jag ut med mitt namn offentligt bakom berättelsen, just för att alla som gått igenom liknande fasor ska få ett ansikte att relatera till. Jag förstår precis vad du menar med att man inte vill prata om det. Kärlek till dig!
Starka du ❤️ onödigt starka du som kastats in i en vuxenvärld du aldrig fick veta fanns innan den var över dig. Som fått kämpa som barn mot något som aldrig skulle ha hänt dig. Starka du som klarat sig igenom det värsta tänkbara. Starka du ❤️
Så otroligt ledsamt att läsa det här. Så ledsamt att du har behövt gå igenom det här! Helt otroligt att din mamma och andra vuxna omkring dig inte skyddade dig. Det gör mig så ledsen att läsa. Jag hoppas innerligt att du hittar dina vägar vidare och till en verklighet du mår ok i snart. ❤️ All stryka till dig!
Många kramar till dig❤️
Hästarna är mitt allt när det är jobbigt oxå , allt som oftare nu när jag är vuxen. 😢
Du är inte ensam! Jag finns här med dig. Häst är bäst <3
Finns inga ord, allt känns fattigt!!!
Tar som högstadielärare med mig det här.
Önskar dig all kärlek och ro i ditt liv!!!
Hej Angelina, tack för att du berättar och fy fan vilket helvete du tvingats gå igenom. Önskar dig allt gott. Varma hälsningar, Linda
Hej! Så bra att du delar om din barndom. Så otroligt sorgligt, men du har ändå kommit en bit på vägen när du berätta om det du har gått igenom. Alla lycka till dig❤️En dag i taget!
/Marie
Jag hittar inga ord. Det finns inga som liksom räcker till! All kärlek till dig❣️
Hemskt, fruktansvärt. Saknar ord…..
En sån stark berättelse Angelina- Jag hade svårt att ta mej genom vissa delar av det du skriver. Jag var tvungen att stanna upp, och liksom hämta andan. Sååå fruktansvärt det du tvingats genomlida.
Tack för att du delar din berättelse, vidrig läsning om hur dina adoptions föräldrar, foster familj missbrukat sin föräldrar roll och förmåga. Fruktansvärt tragiska människor och att dina viktigaste år i livet där andra vuxna, släkt anhöriga, skola och placerings handläggare ingen hade förnåga att följa upp och se nåt. Även psykiatrin är ruskigt mycket ”Bingolotto” ingen rekorderlig amnanes och uttedning. Helt ofattbart mycket ovilja och strukturerat vetenskapligt arbetssätt. Trauma behanfling, tryggt bemötande utiftån att ptsd är så vanligt. Hästar är väl nåt av det finaste i vård man skulle kunna säga är mycket förebyggande än nåt annat av utbudet jag personligen nånsin sett gett nåt i vårdutbudet. En miljon tusen tack för din rika berättelse, den går inte att missförstå på nåt sätt för nån. 🌹❤️❤️❤️🌸
Varma hälsningar Aase
Tack för ditt stöd, det betyder jättemycket för mig! Jag har haft många som kommit fram till mig och berättat om liknande bemötande just här på psykiatrin, de vill stämpla något personlighetssyndrom i pannan och skriver ut en arsenal av mediciner. Men de gör inget åt grundproblemet. Stor kram!
Kärlek till dig, Angelina!
Stark berättelse som visar hur barn kan bli utsstta och sen utsatt igen när ingen förstår. Din styrka kan hjälpa många. Mörkertalet är tyvärr väldigt stort. Styrkekramar!
Hej Fredrik! Jag hoppas att jag kan hjälpa åtminstone en människa, ett barn, en förälder osv. Kram!
En fruktansvärd berättelse!!! Tänker på dig!
Önskar dig mycket kärlek och tack att du berättade🩷
Hej Angelina.
Det är så fruktansvärt att läsa, det du upplevt och varit med om. Att dom förstört din barndom och ditt Liv. Och sen, att du inte fått hjälp och behandling. Jag blir helt bedrövad. Stackars stackars dig. Vilket helvete 😞
Jag önskar jag kunde ge dig en stor kram. Eller hjälpa dig på något sätt.
Önskar dig all all lycka ❤️
/M
Stor kram tillbaka
Så otroligt starkt av dig att berätta, det gör en så förbannad att höra hur vuxna personer helt och hållet överger sina ansvar och blundar för övergrepp i sin omedelbara omgivning. Jag är så ledsen att du blev utsatt för detta. Hästar är mitt allt, känner igen mig i mycket du skriver. Tack för att du orkar dela med dig, det hjälper att veta att man inte är ensam. Önskar dig allt gott❤️
Lilla du… vill bara skicka tröst, kärlek, styrka… herregud vilket svek från dina föräldrar, hur kan de leva med sig själva?!
Superbra att du delar -stort tack för ditt mod!
Du ÄR duktig på att skriva – skriv en bok vet ja’!
Du är värd allt. Alltid. All tid. Glöm inte det. Jag hejar på dig i det tysta! Massa massa kram!
Hej Angelica Det är ju fruktansvärt det du varit med om Känner verkligen med dig Vilka hemska föräldrar du hade som inte stoppade detta De borde fått straff för det Lycka till I framtiden Hoppas du får bättre hjälp än det du fått hittills 💔❤️
Usch vad hemskt.
Dessa män har förverkat sin rätt.
Vet inte om jag läste för snabbt, men var föräldrarna medvetna om vad som pågick och valde att inte se?
Fruktansvärt hursomhelst!