År 1930 infördes regeln att förare inte skulle köra fortare än att de kunde stanna inom den sträcka av vägen som de såg.

Man lärde sig att hög fart ökar risken för skador och död när trafikdöden sköt i höjden. 1950 implementerades en proaktiv lagstiftning som begränsade hastigheten på landets vägar.
Det blev alltså kriminellt att köra för fort.

Idag har vi en nollvision och vi har hunnit vänja oss. Nu sitter det i ryggraden att man inte kan köra hur fort som helst.

Lite mer än 20 år har passerat sedan internet kom i var mans hand.
Än idag så är det fri fart för individer som söker efter barn i sexuellt syfte.
Först när de lyckas etablera kontakt och därmed skapat ett offer av ett riktigt barn träder fru Justitia in och individen kan lagföras.
Barn mår väldigt dåligt redan när de bombas av bilder på individernas könsorgan och pressas på nakenbilder.
Alltså är de offer redan där.

Vad som talar emot dagens reaktiva lagstiftning är det faktum att barn är dåliga på att anmäla.
Barn är dåliga på att berätta.
8/10 sexualbrott mot barn anmäls aldrig och så lite som 4.2% av de brott som anmäls leder till en fällande dom.
Alltså har internet blivit till en högfartsväg för förövare in i våra barns sovrum.
Förövare som inte kan stoppas förrän de nått fram till barnet.

Om polisen går in i förövarens telefon och hittar sexchattar med personer som anger att de är minderåriga så kan förövaren enbart åtalas för brott mot de brottsoffer som går att identifiera.
Detta är ett problem

Ett annat problem är att förövarna finansierar kriminella ligor. Gråzonen där själva sökandet efter barn inte är kriminaliserat gör att utpressarligor härjar och fångar in individer som sedan pressas på stora summor. Brott som aldrig anmäls och pengar som göder vapen och narkotikahandel.
50.000-300.000 är inte ovanliga summor för en gädda att betala för att deras chatt inte ska nå offentlighetens ljus.

Det största problemet är dock att barn inte skyddas innan skadan skedd.
Med rådande lagstiftning måste barn offras på fru Justitias altare för att förövare ska kunna lagföras.
Vi behöver en proaktiv lagstiftning och en nollvision mot sexualbrott av barn.
Precis som i trafiken.

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA 

2 thoughts on “Var är nollvisionen mot övergrepp?

  1. Och om man nu blir utsatt som ung finns ju BUP. Nej just det, finns ju inga resurser ! Barn är inte viktiga är det budskap politikerna sänder ut: helt OK att grooma unga enligt gällande lagstiftning och sen när skadan är gjord finns inte samhället där heller! Att vänta 1-2 ar när läget är akut visar hur politikerna bortprioterar ungas psykiska hälsa. Resultatet är katastrofalt: hela familjer gar under och självmorden bland unga okar. Jag skäms over Sverige och hur detta land behandlar (eller snarare inte behandlar) barn som far illa… Sara, Patrik och ni andra fiskare är eldsjälar och ert arbete (som ni dessutom ofta far skit for i media!) är otroligt viktigt men ni kan inte klara allt själva. Opinionen och politikerna maste ta sitt ansvar for att skydda de som är som mest utsatta och forsvarslosa; vara barn.

  2. Väldigt välskrivet! Det är helt sinnessjukt att det 2023 inte är olagligt att kontakta barn i sexuellt syfte.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sv Swedish
X