Sponsorer

Att komma ihåg hur gammal jag var under varje tillfälle är inget jag kommer ihåg men det som hände mig kommer jag aldrig glömma.

Från ungefär 6 års åldern till kanske 11 eller 10 års åldern blev jag under ett antal gånger våldtagen, skendränkt, tvingat till att dricka urin, strypt, misshandlad och förnedrad, den mannen som utsatte mig för det här var den mannen jag kallade farfar.

Hela mitt liv har påverkats av det här. Jag började knarka som 14 åring, självmordstankarna har följt med mig sen lågstadiet, kriminalitet blev min ända väg, mest för att ha råd med knarket ( morgin/tjack/ kokain/ cannabis/ alkohol/ ectacy/ trammadol osv). Jag har försökt överdosera men överlevt som tur är. Jag är idag helt nykter, dricker inte ens en droppe alkhol eller röker gräs, har varit det i 3 år nu, jag är 21 år gammal.

Men min farfar då. Han tillsammans med min farmor bodde i en mindre stad, jag bodde och bor i Stockholm. Jag brukade vara där vissa somrar bara med dom och de tog med mig till Astrids Lindgrens värld en gång och High Chaparall, två magiska platser för barn, men som ni nog förstår så förstörde han det helt för mig. Inga grova övergrepp där eftersom vi var på hotell, men fingrar i röven och strypningar blev det.

Sen när jag var hemma hos dom, när farmor av någon magisk anledning inte var där just dom tillfällena under rätt så långa tider. Där blev jag en gång tvingad att dricka upp ett helt glas av hans piss, och jag skulle alltså dö om jag inte drack upp allt. När jag lekte i deras pool en gång så kom han ut på altanen vinkar in mig dit och sen skendränkar han mig med en handuk över mitt ansikte. Det är nog mitt värsta trauma som helt fuckat mig när det kommer till att vara under vatten eller bara få andnöd, får alltid panikattacker av det än idag. När det hände var jag inte äldre än 8 år.

Ströp mig gjorde han väldigt ofta. Och när han ville göra sexuella saker satta han alltid på Pippi Långstrump, alltid, vilket då också var förmodligen varför han så gärna ville till fkn Astrid Lindgrens Värld. Så varje gång den där jävla Pippi Långstrump låten kommer så får jag såklart panik. Men alla övergrepp och allt sånt slutade när jag blev typ 12. Och sen var han så snäll, han var typ alltid snäll, förutom när han gjorde allt det där. Så jag har typ alltid älskat honom.

Och nu till det som gör mig så arg, det är att mina föräldrar visste att han har gjort sånt förut, han var nämligen inte min pappas biologiska far utan styvpappa. Min farfar har då alltså utsatt sina tidigare barn när dom var små såpass mycket att de idag bor på sånt där special hem för människor med grova missbruk som gjort dom funktionsvarierade. Han hade också försökt förgripa sig på min pappa som barn men inte lyckats för min pappa var för stor helt enkelt.

Men alla trodde att han hade blivit en ”bra” person och då tyckte mina föräldrar att det var okej att jag var där, och att min farmor då aldrig skulle låta han göra något, vilket hon uppenbarligen lät han göra. Det här är min historia och jag har fått väldigt fin hjälp idag, men såren är där alltid. Jag är fortfarande arg, kommer nog alltid vara arg. Barn är mer värda än vuxna. Barns liv är viktigare än något annat. Barns liv måste tas på allvar. Pedofiler och sadister måste bort.

/Anonym

VILL NI HJÄLPA OSS ATT HÅLLA DUMPEN RULLANDE SÅ ÄR VI VÄLDIGT TACKSAMMA 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *